Vinum Vita Est

Cappellano vs. Roagna - Barbera battle!

2012-02-10T23:17:00.000+01:00

"Dessa viner ska drickas med varandra, och inte mot varandra", konstaterade Ingvar på Billigtvin. Det gav mig en ytterligare boost att låta dem blomma ut, sida vid sida, med varandra till passande mat. Ikväll vankades det fylld, bankad rostbiff med mandelpotatismos. Fyllningen var en mix av dijon, pepparrot, creme fr, chorizo mm.

Under de senaste åren har vi frekventerat Piemonte och området mellan Castiglione Falletto och Serralunga d´Alba vid ett flertal tillfällen och vid varje tillfälle har framförallt Cappellanos mystik tätnat. Bakom skylten och det täta staketet står ett antal Volvo-bilar men möjligheten till besök är nästintill obefintlig. Vinerna bedöms inte av Robert Parker enligt önskemål och det är hart när omöjligt att hitta en flaska att köpa.

Inne i staden Alba hittade vi en vinoteka som sålde några av de "enklare" tappningarna och vi köpte på oss av både dolcetto och barbera. Ikväll ska vi låta Cappellano avnjutas i sällskap av en annan traditionalist - nämligen Roagna.

2005 Cappellano Gabutti Barbera d´Alba öppnar i glaset med en blommig, mörkfruktig doft. Det finns en liten, kanderad sötma som påminner om kvittenmarmelad som också återkommer i smaken. Vinet mjuknar i glaset och övergår efterhand i klassisk barbera-frukt, istället för den allt för vanliga vanilj-sötman). Vinet påminner om Azelias lagrade barbera men utan överdrifter i ekbehandlingen.

I munnen är vinet mörkfruktigt härlig med gedigen syra. Tanninerna är dock oerhört avslipade. Ikväll var detta mitt favoritvin. Mycket tack vare den insmickrande känslan av barbera-sötma som kommer av en frukt som ger uttryck av mogna plommon.

Vin nummer två var 2006 Roagna Barbera d´Alba och finns att beställa på SB för 199 kronor till skillnad från tidigare vi som kostade 11 euro på plats i Alba, Piemonte, Italien.

Doften är initialt rå och skitig med mörka plommon som kommer fram allteftersom. Det är ett mer stringent vi med toner av charkuterier och salmiak.

I munnen är salmiak-attacken det första man känner igen efter den den inledande fruktpuffen. Man anar tanninerna som snabbt försvinner. Vinet ger en härlig munkänsla men utan de riktigt höga fruktnoterna. Efter en stund i glaset dyker svampdoften upp och vinet är lite kärvare eller kraftigare än kollegan från Cappellano. Att vinet kommer från klassiska Barolo är inte att ta miste på. Det här är ett seriöst vin för den som uppskattar mineraler, undertoner och nyanser en masse.

Efter en hård vecka i demokratins tjänst kändes det därför befriande att utnämna 2005 Cappellano Gabutti Barbera d´Alba som det vin som vann flest gommar.

Varken liv eller vinval är rättvist - utan bygger på subjektiva bedömningar och preferenser.....

2008 Pierre Usseglio Chateauneuf du Pape

2012-02-04T19:38:00.001+01:00

Efter en vecka där alla våra beställningar gick igenom via SBs nya weblansering finns anledning att fira. Men med minus femton grader på termometern krävs varma grytor och vad passar då bättre än ChdP. Tanken var att sätta korken i den nysläppta 2009 Xavier Chateauneuf du Pape Anonyme. Men snålheten satte stopp och istället upptäcktes några flaskor av 2008 Pierre Usseglio. Då årgången ´08 var ett år som gav viner med kortare livslängd så byter vi vin med kort varsel.

2008:an från Pierre Usseglio var den enda cuveen som släppte detta år och därför finns de bästa druvorna samlade i samma flaska. 80 procent kommer från grenache och resten från syrah, mourvedre och cinsault.

Vinet uppbådar en sådan härlig doft att man ramlar av stolen vid de första djupa sniffen. Frukten är dominerande och består av mogna, söta, svarta körsbär som samsas med inslag av lavender, lakrits och en fantastisk doft av rått kött och charkbod.

I munnen fortsätter vinet att excellera. Men med en något elegantare twist än vad man kunnat ana att den kompakta doftbombmattan. Körsbärsfrukten inleder med efterföljande toner av lakrisal, kallskuret och den där härliga provencalska inslaget som har så många namn - garrigue, rostade kryddor, grusdamm eller helt enkelt Chateauneuf. Syran är högre än väntat, vilket passar perfekt till maten. Tanninerna lämnar ett litet bett som också bidrar till en komplett känsla av kraft och elegans i förening.

Nu står vi oss gott mot både kyla och Melodifestival.

2002 Tahbilk Marsanne

2012-02-02T12:49:00.000+01:00

För ett antal år sedan, i begynnelsen och uppbyggnadsfasen, av vårt vinintresse och tillhörande vinkällare inkötes ett antal viner runt hundralappen med potential att utvecklas på rygg. Tahbilk Marsanne tillhörde den skaran viner. Nu har 10 år gått sedan detta vin skördades och vi låter korken flyga ur och vinet ner i våra glas.

Marsanne är en svårbedömd historia. Vinet pendlar mellan de feta tonerna från chardonnay och de syrliga inslagen i sauvignon blanc. Samtidigt blandar sig en ansenlig mängd citrus in i leken och en ton av bivax och honung vill också vara med i leken. Men vad är poängen?

Det kan vara riktigt gott till fisk, skaldjur och möter upp fint mot en ceviche. Men det vill inte riktigt lossna.
Frågan om varför man köper detta vin, lagrar det åtskilliga år och sedan är halvnöjd dyker upp.

Är det fler än vi som undrat eller förundrats?

2008 Vietti Perbacco

2012-01-30T17:34:00.000+01:00

Som vinintresserad är det alltid lika kul och upplysande att läsa om vad andra prövat och testat. Från bloggkollegor i Stockholm är det häftigt att läsa om vinprovningar från olika importörer och en del bloggare verkar till och med få vinflaskor hemsända för bedömning.

Undertecknad tillhör ingen av dessa kategorier. Vi får förlita oss på att Forden kan lastas så full som möjligt på sommarresan till södra Europa och att lyckan kan stå oss bi i Systembolagets utlottning av allt mindre poster.

På onsdag den 1 februari släpps 180 flaskor av 2008 Viettis Perbacco. Priset är 179 kronor att jämföra med 15 euro på plats i Castiglione Falletto, Piemonte.

Vinet är en langhe nebbiolo som kommer från yngre plantor från en mängd av Viettis barolo-lägen som Bricco Boschis, Liste, Pernanno, Fossati, Ravera och Scarrone. Det ger ett vin som har stora kvaliteter till lågt pris. Vinet är oerhört elegant och formligen osar av nebbiolons alla förtecken.

Doften av nyponbuskar, rosenblad och lyxig choklad ger en underbar elegans. I munnen kommer en härlig kryddig mix som samsas med en tanninrik smak och en syra som kan skära igenom vilken svensk husmanskost som helst.

Det här är ett vin som kräver lite mer att maten. Minimum en spagetti bolognese med lite sting och rikligt med parmesan. Helst en carne cruda (rått, malet kött) eller en carpaccio.

Prova du med - om du tillhör de lyckliga på onsdagens utlottning.

Ny årgång av Cuvée du Vatican Cotes du Rhone Village

2012-01-29T12:06:00.001+01:00

I veckan kom ett mail från Bristly Wine som upplyste oss om att en ny årgång av Cuvée du Vaticans CdR-Village har anlänt till Sverige. Den nya årgången är 2010. Ett tips som passar särskilt bra för alla oss törstar efter Södra Rhone så här mitt i vintern.

Vi testade den nya årgången redan i september 2011 och vårt omdöme var redan då lysande. Nu var vi sugna att testa årgång 2009 och se om vinet växer på ett år i källaren.

Den höga andelen (uppemot 80 procent) grenache i detta vin gör det till en hedonistisk njutning. Lager på lager av ljuvlig kirsch, lakrits och dammig grusväg återfinns i både näsa och mun. Vinet har en härlig tyngd som gör det underbart till såväl mat som kontemplation.

Utmaningen ligger snarare i om man klarar att spara någon eller några flaskor - när grillsäsongen kommer ligger detta vinet risigt till......

Budgetfynd runt hundralappen....

2012-01-20T20:41:00.001+01:00

Fattigaste månaden på året är här och sista veckan innan löning gäller det att leta fynd på SB. Ett alternativ är att smyga ner i källaren men det känns lite för lätt. Därför letar vi i skafferi och frys efter något att fredagsmysa med. Älgfärs, bacon och potatis utgör basen i det som ska bli en Shepard´s Pie och till det har vi hittat något gott i Systemets hyllor runt hundralappen.

Först ut är en slatt av 2004 Chateau Bouscasse från Madiran i sydvästra hörnet av Frankrike. Budgetvarianten av Ch Montus från Alain Brumont. Ett vin som fick sätta livet till tidigare i veckan. Då var det en tvär doft- och smakupplevelse som fick oss att tacka farväl till fortsatta inköp.

Med några dagar i skafferiet har tannat-druvorna vaknat upp ur sin slumrande tillvaro och en tydlig doft av söt vanilj, mörk frukt som plommon och svarta vinbär samsas med en ansenlig mängd tanniner. Bättre men inte tillräckligt övertygande för fortsatt beundran. Vi fortsätter vår årliga påfyllning av några flaskor Chateau Montus istället.

Nästa vin var den vita chardonnay-varianten av Penfolds Thomas Hyland. Årgången som erbjuds på Systembolaget är 2010 och priset är 109 kronor. Funkar kanonbra till matlagningen!!!!

Vinet strålar av exotiska frukter som mango, ananas och gröna toner från äpple. Dessutom finns där en vaxig, nötig ton som tillsammans med en stadig syra ger en härlig helhet när man längtar efter stora munnar med sommarkänsla. En vräkighet som vi gillar ibland och som (nästan) alltid levereras från chardonnay av lite klass från Nya Världen.

Till maten återupptog vi bekantskapen med en tidigare följeslagare från Maremma, Italien. Serrata Belguardo som nu finns i årgång 2008. Tidigare årgångar har kostat runt 130 kronor, om jag inte minns fel. Alltid rätt, men utan att ge ett bestående intryck. Klarar inte ett vin det kriteriet så mönstrar vi ut det ur källaren. Men nu är vinet prissänkt till överkomliga 99 kronor sedan en tid och vi gör ett nytt försök.

Det här är ett kanonvin för pengarna och skulle vara kul att slänga in i blint i en provning av italienska viner. Både färgen, doften och smaken är tät och ger ett gediget intryck redan från start. Druvblandningen med 80 procent sangiovese och 20 procent alicante nero har en härlig utväxling med drag av mörka, mogna plommon, kryddor och mocka.

Efter ett tag kommer en underbar doft av spearmint som drar ner näsan i glaset oftare än vi hinner njuta av det till kvällens älg-shepards-pie.

Sammantaget en bra budgetkväll veckan innan löning....

2009 PIRA Langhe Nebbiolo

2012-01-16T09:00:00.000+01:00

Som några av er kanske minns eller kommer ihåg så återvänder vi tvångsmässigt till Serralunga d´Alba i Piemonte i Italien varje år. Sommaren 2011 gick min fru och jag på en liten promenad i den lilla byn medan vår dotter lekte med grannarnas barn. Som en grande finale på denna korta promenad besökte vi Luigi PIRA. Vill du läsa mer om det mötet finns det här.

Ikväll så sitter vi och planerar, fantiserar och drömmer om sommaren 2012 års resa då vi kommer på att vi inte öppnat lådan som vi köpte hos PIRA i somras. Var det inte några Langhe Nebbiolos med i lådan?

Visst var det och nu är glasen fyllda med väldekanterad nebbiolo från sommaren 2009.

Antonio Galloni hos Robert Parker är lyrisk över vinerna från PIRA och ger årgång 2009 inte mindre än 92 p vilket är helt OK för 8 euro på plats inklusive provning, samtal och rundtur på över 2 timmar.

Vinet är ogenomträngligt mörkt och näsan fylls av barolodofter av hög kvalitet. Det är på samma gång ett vin som både är svettigt och doftar av samma odör. Charkdoften är maximal, särskilt när vinet är lite på den kylda sidan men den kompakta frukten lurar bakom hörnet med ökad värme i glasen. Rosépeppar finns också där enligt min fru.

Efter att ha spenderat somrarna i Piemonte sedan 2007 har vi druckit några bägare nebbajuice men detta tar allt, ( i denna prisklassen). Vinet skulle i en blindprovning klara mängder av barbaresco och flera barolo av normale-varianten. Alla till det tredubbla priset.

Herr Galloni anser att vinet ska drickas mellan 2012 och 2019 men vi anser att den som klarar att spara flaskorna är värda Nobelpris. Detta är ett grymt koncentrerat vin som är helt underbart idag. Precis lagom tanniner för att klara ett avancerat ost- och charkbord. Tillräcklig kraft för att stå emot en risotto av klass och tillräckligt med överväldigande frukt för att dränka en vanlig spagetti bolognese.

Giacosa Fratelli Basarin Barbaresco 2005

2012-01-14T21:43:00.002+01:00

Barbaresco har inte riktigt fått den plats hos oss som den förtjänar. Det känns lite "häftigare" att dricka storebror Barolo än lillasyster Barbaresco. Det är egentligen synd då många eleganta nebbioloupplevelser finns att hämta från området.

Kvällens vin är inköpt på plats i Neive. Om jag inte minns fel passade jag på att ge mig iväg på en turboprovnings- och inköpstur medan fru och barn storhandlade inne i Alba.Eller kommer det från ett besök i kyrkan i Barbaresco som är ett vinotek, helt tillägnat viner från Barbaresco.

Oavsett vilket så har korken redan dragits ur 2005 Barbaresco Basarin från Giacosa Fratteli. Priset ligger runt 25 euro och om jag inte minns fel har vinet dykt upp på SB också vid något tillfälle. Har för mig att det provades av Finare Vinare med lovord som resultat.

Ikväll har vi bestämt oss för att prova anka med svamprisotto. En inte helt vanligt kombination som kräver lite uppfinningsrikedom för att hitta ett matchande vin. Vår tanke var att ankan kräver ett elegant vin som pinot noir eller som inte är tungt och flabbigt. Dessutom valde vi risotto istället för potatispuré eller mos.

I källaren fanns då detta vin och av de två årgångarna ´04 och ´05 valde vi den senare med förhoppningen om att få lite mer motstånd med hjälp av de ännu inte avrundade tanninerna. Nå hur var det då?

Ett ljust och lite glest vin finns i glaset och ur det kommer en doft som antyder röd frukt, en aning soja och tydliga nebbioloreferenser.

Smaken är fylld av den röda, eleganta frukten som är så speciell från barbaresco och ger vinet dess feminina touch.Här finns tillräckligt med syra för att stå emot en hel del i matväg och tanninerna är fasta men på väg att brytas ner i en helhet som ger kvällens anka något att fundera på.

Efter maten kan vi konstatera att kombinationen inte var helt hundraprocentig. 2005 Barbaresco Basarin passade bättre på egen hand och en liten ragu från en lokal ristorante i Piemonte hade passat bättre.

Till kvällens måltid borde vi snarare greppat efter en fläskig chardonnay á la Estados Unidos...

Kickoff 2012 med Crozes-Hermitage och Barolo

2012-01-07T22:14:00.000+01:00

De två hungriga italienarna, Antonio Carluccio och Gennaro Contaldo, som haft ett gästspel på SVT efter nyår har väckt liv i både mat- vin- och reslusten tillbaka till vårat Italien.

Därför bestäms det att vi försöker en variant av deras påsklamm med högrev istället och i glasen låter vi Piemontes stolthet Barolo utmanas av Crozes-Hermitage från norra Rhone. Vad kan gå fel på årets första blogginlägg?

Vinerna är Fontanafredda Barolo Serralunga från 2003 och Yann Chave Crozes-Hermitage Le Rouvre från 2007.

Fontanafreddas barolo från Serralungas kullar är fyllt av doftande kännetecken och i doften finns ingen antydan om att vinet är på väg ner, bort eller någon annanstans. Smaken är ljuvlig, förförande och knökafull av mörk och mogen nebbafrukt. Här finns mer rosor än tjära och rök. Vinet är oerhört vitalt och balanserat. Färgen är mörk och igenomtränglig och smaken är ljuvlig. Oj, vad jag är glad att jag gömt undan denna flaska från en på förhand svag årgång.

Yann Chave har i sin Le Rouvre från 2007 lyckats med att lyfta fram rostat bröd, marmelad av svarta vinbär eller andra mörka bär, lite vanilj finns där och åren i källaren har givit helheten en mjukare framtoning av Crozes-H som jag finner ytterst elegant. Långt från de framfusiga varianter som kräver trögflytande bea och hemgjorda frites. Visst finns här peppartoner och rått kött men snarare som en del av en rätt än ett bord fyllt av råvaror. Vinet är inte fullt så kraftigt som jag räknat med och ser ut att få intaga plats som första glas i dagens battle.

Det vin som passade bäst till maten var Le Rouvre. En alldeles tydlig, fransk nyans gjorde det till kvällens vinnare till maten. Vinet tog inte över maten utan lyfte det utan att göra anspråk på att spela förstafiolen.

Däremot var Fontantafreddas barolo från 2003 en vinnare efter maten. Till maten var det alltför bombastiskt och tog över totalt. Kanske vore det annorlunda med lamm istället för högrev, ansjovissardeller istället för bacon. Vad vet vi?

Två fantastiska viner var det och sorgen är lika stor som glädjen över att det var de sista av dessa flaskor. Det var trots allt de sista flaskorna...

2008 Cuvee du Vatican Chateauneuf du Pape

2011-11-20T08:15:00.004+01:00

Vi fortsätter att låta den lagringssvaga årgången 2008 få sätta livet till. Kvällens vin finns i Systembolagets beställningssortiment för 215 kronor!!!!! (nr 75233)

På plats fick vi betala 21 euro vilket innebär att för dig som beställer det på SB så ingår resekostnaderna. För oss som tycker att Xaviers chateuneuf du Pape för 219 kronor är ett fynd är detta ett rån.

Vinet SKA drickas ungt och doften som slår upp ur glasen är grym. Läder, viol, slaktbod, kryddor och provencalska örter samsas med en oerhört tydlig och mäktig grenachefrukt.

Smaken bevisar att vinet är färdigt och ska drickas nu. Det är så förförande gott med mängder av frukt av mogna, mörka bär och nästan svarta plommon.

Handen kan inte låta bli att lyfta glaset till näsan och sniffa på den mångfald av intryck som vi fick vid sommarens besök i Chateauneuf du Pape.

Prova du också innan det (garanterat) tar slut!

2008 Mas de Boislauzon Chateauneuf du Pape

2011-11-09T13:27:00.001+01:00

Höst, gulnande löv och långpromenader är underbart. Tycker säkert många. För oss är det istället ett perfekt tillfälle att krypa in och samlas runt en rykande gryta och plocka fram de riktigt kraftiga doningarna från källaren. Samtidigt släpper Robert Parker 20 sidor noteringar från årgångarna 2009 och 2010 i södra Rhone. Det bådar gott för framtiden och samtidigt ytterligare en anledning att rensa ut några av de snabbmognande nollåttorna.

Kvällens vin är uppbyggt av 70 procent grenache och lika delar syrah och mourvedre. Och den höga delen grenache märks i doften där bär som blåbär och mogna körsbär blandas med örter, kryddor och en släng av rökelse eller flinta.

I munnen är vinet härligt mjukt, men samtidigt med en stadig ryggrad. Den bäriga, mogna frukten är bedårande och det är underbart gott att dricka utan distraktion av mat.

En underbar lyx att njuta av inifrån huset där brasan värmer och maten puttrar på spisen. Särskilt när grannarna sliter med sina krattor i sina lövfyllda trädgårdar.

2003 VIRNA Cannubi Boschis

2011-11-06T13:08:00.004+01:00

Hur många gånger har man inte sagt att "den här lunchen skulle vi haft ett glas vin till!". Så var det i fredags då en lyxigare pastagratäng med kalvfärs avnjöts. Men som tur var så fanns det tillräckligt för att räcka till middag också och då kom vinet fram.

2003 VIRNA Barolo Cannubi Boschis är inköpt på plats för ett par år sedan för 24 euro. Då var det ett spännande och nästan ogenomträngligt vin med den komplicerade pallett som framförallt Cannubi-läget ger. Idag börjar vinets färg glesa ut i kanterna med med en bibehållen kompakt mörk kärna. Mer om VIRNA hittar du här.

Doften har den tydliga barolo/nebbiolo-tonen men är långt från intrycken vid inköpet 2007. Ska vi vara ärliga är det svårt att bedöma om här finns någon frukt överhuvudtaget eller om det endast finns en sommardammig grusväg kvar. I värsta fall uppvisar vinet drag av en gammal garderob fylld med malmedelbehandlade kläder.

Första smakintrycket pekar dock på att vinet behöver mer tid. Tanninerna är enorma!
Till det kan vi lägga marinerade rosblad, viol och drag av svart te, soja som stötvis tar sig fram ur den enastående mörka frukten.

Här finns kraft så det förslår på bekostnad av elegans. Men lärdomen är att VIRNAs viner, särskilt Cannubi Boschis, vinner på mer tid i källaren. Eller som riktigt unga.

2006 Chateau Cantemerle

2011-10-26T18:46:00.006+02:00

Augustisläpp 2009 om jag inte minns fel. Vi var på campingplats och långt från Vinkällarbutik. Men efter lite lirkande och Semesterchefen fick jag tillåtelse att bege mig med morgonens första lokaltåg till Göteborg. En enkel resa på dryga 2 timmar. Väl där var det köande och ett härligt lirkande med gubbarna i kön. Eller köerna. Whiskey, Vin och the usual suspects har varsin kö.

Tillbaka på campingplatsen öpnnades inga av de inköpta vinerna. För oss samlare är det källare och vinbok som gäller. Kanske främst ett utslag av snålhet eller otillräcklig ekonomi. Men faktum är att fler flaskor hamnar i källaren för senare (otydligt när) konsumtion än provande vid släppet. Känns det igen - anybody?

Men nu har hösten kommit på allvar med fallna löv, råkallt, fuktigt väder och dagislämnande i mörker. Vad passar då bättre efter några dagars ihärdigt mötesarbete för bättre barnomsorg, kortare vårköer och en ekonomi i balans än att stänga in sig med fru och barn. Och en mitt-i-veckan-middag-med-vin. Ikväll fick 2006 Chateau Cantemerle från Haut-Medoc sätta livet till. Inköpt vid nyhetsläppet 2009. Mitt i en semester i en campingstuga på Kinnekulle i Västergötland.

Vinet då? Ur glaset stiger en enastående omfångsrik doft bestående av vaniljkolafudge från faten, cassis, plommon och mosade bär från frukten och ett härligt avslut som tonar ut tanninerna. Under allt finns en anstrykning av lakrits. viol och blomäng.

Till kvällens kalvgryta med pressad potatis var det underbart, men minst lika gott på egen hand. Skål!

2008 Domaine Isabel Ferrando Chateauneuf Du Pape

2011-10-15T21:23:00.005+02:00

Efter en vit månad är det åter dags att slänga sig in i vinets underbara värld. Vad passar då bättre än att plocka fram den där flaskan som man sneglat på sedan sommaren besök i Frankrike och Chateauneuf Du Pape - årgång 2008 av Isabel Ferrandos husvin. Isabel producerar också under namnet Domaine St Prefert och gör underbara viner som Colombis.

Vinet har en doft som osar av mogen, fullmatad frukt. Björnbär, körsbär och plommon av mörkaste sort. Men det finns också en härlig "skitighet" som påminner om mogna mögelostar. Efterhand dyker julkryddor upp som vanilj och kanel. Men också en dov doft av lakrits, fänkål och drag av jasmin. Oavsett vilka doftintryck som kommer fram i glaset är de dova, tunga och helt underbara. Ett klassiskt vin som påminner om dofterna du får en sen kväll på väg till bistro La Mule du Pape.

I munnen är vinet helt utan motstånd. Endast den gigantiska tyngden i frukten och en minimal gnutta tannin uppger något motstånd när en redig klunk vin får snurra fritt i munnen. Alkoholen känns snarare i huvudet än i smaken. Inlagda körsbär kommer på tapeten. Vinet är definitivt inte för alla. Här krävs en REJÄL gryta för att möta vinets enorma kraft. Eller varför inte grillat vildsvin á la Obelix!

Innebörden husvin har ikväll fått en ny innebörd. Tack Isabel!

Hennes husvin är gjort på 100 % grenache från plantor som är över 60 år, innehåller 15,5 procent alkohol och kostar lika mycket (15,5 euro) på plats.

PS. Den vita månaden avslutades med en flaska champagne, inköpt på plats i Hautvillers. G. Tribaut Grande Cuvee Speciale. Mycket bra och ett gott val. Samtidigt dyker ett dilemma upp kring vilken champagne som vi EGENTLIGEN föredrar. Blanc de blancs eller cuvee innehållande minst 50 % pinot noir. Svår nöt att knäcka.

2010 Cuvee du Vatican Cotes du Rhone Villages

2011-09-16T19:06:00.003+02:00

Purung Cotes du Rhone Villages från en av våra favoriter i Södra Rhone. Första sniffen fullkomligt osar av grenache med drag av marsipan, kirsch och drag av lakrits av den sötare varianten. Den trevliga vinmakarfrun Karine Diffonty har ansvaret för detta vin som är inköpt på plats till det facila priset 8 euro. Bristly har importerat några årgångar bakåt med stort bloggintresse.

I munnen är vinet mjukt med stadig frukt. Vinet har den där underbara känslan av att vara en smula grusigt. Som om fruktextrakten ligger kvar där tillsammans med en tunn hinna av de foudres som hälften av vinet lagrats på. resten är lagrat på tank.

Om Langhe Nebbiolo är en mini-barolo är detta en klockren mini-chateauneuf du pape. Ett vin som inte kräver en hel kvälls eftertanke men som gör en enorm nytta till kvällens bouef....

2006 Massolino & 1983 Anjou Blanc

2011-09-09T21:59:00.004+02:00

För att bygga ett team krävs gemensamma ansträngningar och värderingar som stämmer överens. Ett sätt att nå dit är att umgås socialt. Därför träffades vi tillsammans med respektive och åt en långsam middag med härliga samtal över bordet. Under husesynen visade flera av de församlade intresse för det lilla källarrummet i norrläge och dess innehåll. Därför plockades det fram några flaskor som kunde passa både mat och gom. Dessa 2 flaskor stack särskilt ut under kvällen.

2006 Massolino Barolo är egentligen alldeles för ung för att drickas nu men det är ett härligt mästerverk med en direkt och djup doft av nebbiolofrukt. Vinet är oerhört tillgängligt och mina vänner som aldrig provat Barolo förut uttryckte sin förvåning över dess - söta frukt, inslag av ek och cigarrlåda, plommon, elegans eller som en av de kvinnliga deltagarna beskrev vinet, " en riktig feminist".

Vinet är direkt och har en gudabedånad, söt fruktkärna med eneträ, grusväg i de obetydliga tanninerna och en lång elegant, fruktfylld eftersmak. Riktigt gott idag!

Till desserten som bestod av äpple- och hallonpaj valde jag att plocka den sista av 1983-års Anjou Blanc. Detta vin släppte på SB för ett par år sedan för cirka 125 kronor och denna flaska har väntat länge på sin tur. Vinet är i sig ett unikum då det är en lillasyster till Moulin Touchais. Dessutom har det inte producerats i många årgångar om jag är rätt informerad. Tillfälle att dricka vinet har inte infunnit sig tidigare men då det fanns en "påläggskalv" i gänget som visade sig vara född 1983 blev valet enkelt.

Ett oerhört fruktdrivet vin som med stigande oxidering och en härlig patina i färgen var på topp. Till pajen med tillhörande vaniljsås gjorde det succé. Riktigt gott med en syrlig ryggrad som mötte upp vinets sötma och visade prov på längd, tyngd och elegans. Helt klart skulle vinet klara ytterligare ett par år i ryggläge. Tveksamt dock om utvecklingen fortsatt.

Sammantaget en riktigt lyckad kväll där vi kom överens om att fortsätta utforska vinets värld. Funderar redan på teman....

2007 Gigondas från E.Guigal

2011-09-02T19:14:00.005+02:00

Plötsligt fanns det bara där. Vinet som alla talar om, med höga Parker-poäng och på ett nyhetssläpp på good ol´SB. Jag var inte ensam att köa efter de 4000 flaskorna. Men enligt tillförlitlig SB-källa så var det ett bättre alternativ framför att chansa på en beställning från depån - 100 flaskor fanns att tillgå där.

Doften är knökafull av plommon och mörka, mogna bär. Dessutom finns ett knippe örter och en härligt dammig grusväg som ger avtryck i näsan.

Smaken har en härligt söt kärna i en riktigt maskulin kropp. Nypallade, solmogna plommon och en släng av kirsch-körsbär från grenachen. Syra som smakar blåbär och en mjuk och lång avslutning. Det här är ett stadigt och riktigt härligt vin för 179 kronor.

En skål till alla oss som köade för 2007 Gigondas E.Guigal! Det var värt varje minut!

Hello My Name Is Ingrid. Double IPA från Brewdog

2011-09-01T18:59:00.006+02:00

Idag var det nyhetssläpp och därför åkte jag till den lilla västsvenska grannstaden, som ändock är större än min hemstad, för att komma åt några av de 4000 åtråvärda 2007 Gigondas från E.Guigal. Ofta är det lätt att se i kön vilka som är där för vin respektive whiskey. Idag fanns en helt ny målgrupp - killar mellan 30 och 40 år med siktet inställt på ölhyllans nyheter.

Då jag precis klämmer in mig in den målgruppen åldersmässigt så utgjorde jag ett hot som nummer 1 i kön. Försiktigt frågade jag vad som var av intresse och efter en stunds lirkande och löfte om att det var vin som gällde för min del så blev jag insläppt på hemligheten - Hello My Name Is Ingrid. Ett svenskt ölbloggsinitiativ som förverkligats genom engelsmannen Darren på BeerSweden. Här finns en härlig video när upphovsmannen jämför den nya Ingrid med vårens släpp.

Jag hann precis kasta mig över de sista flaskorna på hyllan och vips var den butiken tömd på några av de 10000 flaskorna som släpptes idag, 1 september, för 36,90 kronor.

Eftersom solen lyser och det inte riktigt är väder för att klämma en Gigondas så får det bli en Ingrid istället. Regnar det imorgon kanske Gigondas får en ny chans...

Jag provar Hello My Name Is Ingrid med dess 8,2 procent som vore det ett vin och vilken näsa jag möts av: torkad frukt, aprikoser, en härlig örtighet, sötma från honung och sirap och en friskhet från grape. Ingrid är en härlig hommage till all världens öl i allmänhet och till Sverige i synnerhet. Inte minst namnet vittnar om detta. Eller vad sägs om följande undertitel - a sophisticated Bergmanesque beer. Men häftigast av allt är dess supersvenska ingrediens - hjorton.

I smaken finns alla doftens ingående delar men med betoning på fruktighet och en efterföljande beska som tillsammans ger en lååång eftersmak. Hjortronen lyfter det hela tillsammans med humlesorter från flera världsdelar, såsom Nya Zealand. Påminner lite om Red Lion från NZ som jag minns det från -98....

Har du chans att fånga en flaska eller två så ta den! Och när du njuter av detta svenska blogginitiativ så kan tankarna fara iväg hur ett motsvarande vinbloggsinitiativ skulle sluta....

2010 Casas del Bosque Sauvignon Blanc Gran Reserva

2011-08-31T19:24:00.007+02:00

Undrens tid är inte förbi. Det är också anledningen till att detta inlägg fått vänta sedan i söndags. Efter att undertecknad lagt ner 15 timmar på att nöta golfklubborna med bäste vännen under fredag till söndag var allt annat än straff inte att vänta. Döm om min förvåning när det blev belöning istället.

Väl hemkommen på söndagseftermiddagen så fann jag frun framför teven där Jamie Oliver lagade till en hel middag på 30 minuter. Gnistan var tänd och här gällde det att smida medan järnet...

In i bilen snabbt, iväg till City Gross och inköp av grönsaker och pilgrimsmusslor. Ett snabbt överslag av vinkällarens innehåll kom fram till att kvällens vin måste vara 2010 Casas del Bosque Sauvignon Blanc Gran Reserva från Casablanca och inköpt på plats. Den posten finns här.

Jamie Oliver OCH min fru, som till vardags jobbar som kock på ett naturbruksgymnasium, lyckades till 100 procent. Aldrig har ris och pilgrimsmusslor smakat så bra. Riset var piffat med en ägg och soja-blandning samt toppat med salladslök och koriander. Pilgrimsmusslorna stektes med olja och chili. Resultatet underbart!

Vinet stod inte långt efter. Redan innan avfärden till affären kyldes den unga sauvignon blancen från Casablanca i Chile. Vid vårt besök i december 2010 och vår första kontakt och provning av vinet konstaterade vi att vinet kommer kräva maträtter med inslag av koriander och chili. Pratar man Chile så är då det självklara valet en Ceviche - men i söndags gjorde vi ett undantag då båda ingredienserna trots allt var närvarande. Ett undantag vi inte kom att ångra.

Vid första sniffen möts man av en mur av krusbär, lime/citruszest och uppfriskande doft av vita persikor. Smaken fortsätter i samma tema med en elegans och koncentration som kommer från riktigt mogna druvor. En aning exotiskt frukt finns där men den grapesyrliga tonen dirigerar vinet i rätt riktning. Hur klockrent som helst till chili- och korianderbaserade rätter.

Vinet möter upp, tonar ner och flyter samman. Vad mer kan man begära av en söndagskväll?

2007 Brauneberger Juffer från Karp-Schreiber

2011-08-25T16:23:00.000+02:00

Riesling från Moseldalen är fantastiska. På flera sätt. Ett sätt är deras namn som inte på något sätt är anpassade till bloggverktygets titelrad. Eller vad sägs om - 2007 Brauneberger Juffer Spätlese Riesling-Trocken från Weingut Karp-Schreiber. Det andra sättet är smaken.

Alwin Karps viner står ut bland moselvinerna genom sin, ofta, höga syra och hans fabless för de torra vinerna. Filosofin går mycket ut på att låta de bästa druvorna gå till de torraste vinerna. Det ger ett vin med lime-fräschör, inslag av brustablett snarare än spritz och en stadigt underliggande mineralitet från vinläget Juffer i Brauneberg. Årgång 2007 har en alkoholhalt på 12,5 procent, vilket får sägas vara "en aning" högt för Mosel. Men gott är det!

Rosé från Piemonte

2011-08-24T12:26:00.003+02:00

Vid årets besök i Castiglione Falletto, Langhe, Piemonte, Italien träffade på en helt ny bekant. Rosé gjord av nebbiolo från Castiglione Falletto. Producent är Monchiero och deras Vignola består av 100 procent nebbiolo från sydvästliga sluttningar i Castiglione F.

Vinet köptes egentligen som en kombination av kuriositet och flirt med min fru. Men resultatet var enastående och nästa gång ska vi fylla på med en egen låda av vinet som kostade 6 euro och görs i 2000 flaskor.

Det är en mjukt och behagligt vin som med fördel drickes till mat. Gärna kallt och i rejäla klunkar. Och här funkar också lite mer rejäl mat än salldsblad och ceasardressing. Skaldjur, ceviche och eller varför inte en skaldjurspasta. Detta tack vare nebbiolodruvans inneboende kraft som ger vinet en härlig stadga. För finliraren och finesssökarens är Mochieros Vignola rosé kanske inte förstavalet, men för oss som gillar vin som är rättframt och kan drickas utan större eftertanke är detta ett härligt vin. Dessutom pluspoäng för ursprung!

2010 Stoan från Cantina Tramin

2011-08-15T13:48:00.003+02:00

Norra Italiens främsta vitvinsdistrikt är utan tvekan Alto Adige eller Südtirol som de tysktalande italienarna hellre vill kalla sitt vinområde. Svänger man av motorvägen efter Brennerpasset i Bolzano så är det bara några kilometer till ett stort antal världskända vinfirmor.

En av de allra främsta är Cantina Tramin. Mest kända är de för sin fantastiskt hyllade gewurztraminer - Nussbaumer. Tyvärr så dricker vi alldeles för lite gåslever för att få ut max av Nussbaumer. Däremot passerar en och annan fiskanrättning. Till detta passar STOAN alldeles utmärkt.

2010 års Stoan är en cuvée bestående av 65 % chardonnay, 20 % sauvignon blanc, 10 % pinot bianco och 5 % gewurtztraminer. Druvorna jäser tillsammans och resultatet är ett härligt uttryck för områdets vita, friska och mineralrika viner.

Doften genomsyras av äpplen, päron och tydliga stråk av litchi och honung. Smaken följer upp doftintrycken med friska toner av sommarfrukt och mjuka, honungslena toner av exotiska frukter som ananas och persika.

Det är ett kanonvin att dricka kallt till en sallad eller en anrättning av vit fisk. Gott!

2009 Cuvee du Vatican - Cotes du Rhone vs. Cotes du Rhone-Villages

2011-08-12T12:37:00.007+02:00

Det är torsdagskväll, lagom sensommarkyligt och bara en dag kvar av första arbetsveckan efter semestern. Men vi kan inte vänta. Grillen åker fram, kött marineras och en potatis- och bönsallad slängs ihop. Till detta måste vi självklart ha vin. Vi bestämmer oss för att jämföra Cuvee du Vaticans Cote du Rhone mot Cotes du Rhone-Villages. Årgång 2009. Inköpta på plats för några veckor sedan för 6 respektive 8 euro. Då diskuterades huruvida CdR eller CdR-Villages passar bäst som grillvin. Vinmakarfrun Karine hävdade då att CdR var bäst. Ikväll får vi se!

2009 Cotes du Rhone

Doften är smarrigt kirschig med härliga mosade frukter. Lakrits och grus svävar över vinet i glasen.

Smaken är oerhört mjuk och fyllig i munnen. Lakritstonerna påminner om godiset Lakrisal. Vinet har nästan tuggmotstånd av all grenachefrukt med körsbärstoner. Enkelt, härligt och rätt fram!

2009 Cotes du Rhone-Villages

Den generösa tilldelningen grenache (80 %) märks också i detta vinets doft. Lakrits, grus men en aning mer röda bär. Här känns det att det finns en elegantare struktur och mer örter från Provence. I munnen bekräftas elegansen som samsas fint med den kraftiga frukten. Aningens tanniner pekar på fortsatt utveckling under något år. Ett tydligt exempel på vad de i Chateauneuf du Pape kallar för "lillebror". Ett härligt vin som enligt SB ska finnas för beställning på sexpack.

Vår vinnare blev dock den enklare Cotes du Rhone. Ett supergott vin som skulle kunna matcha en god köttbit alla dagar i veckan. Synd att man inte köper mer av de enkla och okomplicerade vinerna. En låda av detta hade inte skadat när hösten närmar sig.

2006 Chateau Chasse-Spleen

2011-08-09T14:49:00.004+02:00

Systembolagets släpp den 1 augusti innehöll ett antal bourdeauxer och vid en närmare titt så fanns det några som passade även i vår källare. För att göra plats för nykomlingarna gjordes en snabbinventering och då fann jag 2006 Chateau Chasse-Spleen. Senast vi två träffades över ett glas var 2009 och går att läsa om här.

Då upplevde jag vinet som aningen knutet men nu på sensommaren 2011 verkar en del hänt i källardvalan. Frukten har vaknat till liv och en fördjupad kraft finns där. Samtidigt har elegansen hoppat in i leken. En hyfsad tanninstruktur gör gällande att vinet klarar ett tag till men kommer det bli bättre?

Ett mjukt vin som domineras av svarta vinbär, örter och en aning unken jordkällare är gott till en stadig biff. Men är det värt nästan 300 kronor? Årgång 2008 släpptes i juni 2011 och finns på några SB. Någon som provat?

Vinum i Europa 7. Champagne

2011-08-06T12:25:00.001+02:00

Vårt sista stopp på årets bilresa genom Vin-Europa var Champagne. Ett område jag aldrig tidigare funderat på och en vintyp jag inte kan så mycket om. Men nyfiken som man är och med endast 10 mils omväg enligt Google Maps så körde vi. När vi närmade oss Epernay och Reims så började vi tvivla på att vi var på rätt väg! Åkrar och odlingslandskap som får både Skåne och Västgötaslätten att blekna i jämförelse. Men den ständiga strömmen av engelska bilar kunde bara tyda på två saker - antingen var de på väg hem via Calais eller på väg till Champagne. Vi hängde på och svängde av mot Epernay!

Även om vinmakarna i Champagne tvistar om huruvida huvudorten är Epernay eller Reims, så får nog Epernay anses som Champagne-älskarens Mecka! Från detta, egentligen alldeles för nordliga växtklimat, kommer årligen 300 miljoner flaskor champagne. Det finns drygt 2500 odlare, knappt 300 champagnehus värda namnet, men det är de 24 största husen, s.k Grand Marques, som producerar två tredjedelar av alla flaskor härifrån.

Vi kommer in i Epernay vid söndag innan lunch och den av Champagnehus nerlusade gatan, Avenue de Champagne, ligger nästan öde. Den första anblicken imponerar väldigt och en bild av en mycket lyxig och välmående stad växer fram. En bild som kommer att korrigeras vid en närmare anblick. Längst ner mot centrala Epernay ligger Moet & Chandon och mittemot Turistbyrån. Vi parkerar för att få del av vad man förväntas se, smaka, bo och äta här. Men vi möts av en mur av japaner som småspringer mellan de söndagsöppna champagnehusen.

Inne på Moet & Chandons gård möter vi denna byst av munken Perignon som anses vara upphovsmakare den ädla dryck som japaner och en och annan svensk småbarnspappa nu vill prova. Men hos Moet kostar ett glas 15 euro, 2 glas 25 euro och 3 glas 28 euro. Aldrig i livet! Vi går vidare på Av de Champagne.

Lite längre upp hittar vi ett nytt hus som också finns att beställa på SB för alla bosatta i 08-området. Bergére. Vi går in och här får man prova tre valfria champagner för 5 euro. Lite mer vår liga. Vi börjar med deras rosé Cuvee Roser Brut för 16 e. Härligt äppelmustig och hallonaktig. Blancs de Blancs som görs av 100 % chardonnay kommer i tre varianter. Både den enklare för 15 e och deras Grand Cru för 18 e är oerhört äppelfriska med stadig syra. Cuveérna med pinot noir har en grym mousse och en härlig elegans. Priserna ligger runt 20 euro. Det här gav mersmak!

Som ni ser så är det inga tummetottar som det provas ur. Vi får dessutom ovärderlig information om vad vi bör se och var vi ska åka för att komma bort från Epernays centrum. Vi får karta och tips på mindre champagnehus att besöka - vi drar till Hautvillers efter lunch!

Hautvillers tillhör Vallée de la Marne, som tillsammans med Cotes des Blancs och Montagne de Reims utgör Champagne. Hautvillers är dessutom den by dit munken Dom Perignon kom till i maj 1668 och började arbetet med det som skulle bli i mångmiljonindustri och en nobel dryck! Från Hautvillers kommer också mycket av den pinot noir och pinot meunier som ger fyllighet och elegans till champagnen. Flera av de riktigt stora husen hämtar sin druvor härifrån.

Vi hade hoppats på ett boende i byn, men enda hotellet var stängt denna söndag. Så vi gick på en runda för ytterligare provning. Taittinger fanns att prova men återigen till priset av 10 euro smutten. Nej tack! Det överlät vi på engelsmännen. Vi besökte G. Tribaut med en härlig rosé för 15 e och en fantastisk Grande Cuvée Spéciale med 50 % chardonnay och 50 % pinot noir. En härligt torr champagne med friskhet och elegans och ett härligt långt slut. Vi handlade för 20 e/flaskan.

Nästa stopp värt att notera är Pierre Gobillard där särskilt deras Cuvée Prestige stack ut. Mer tryck i chardonnay och ett långt sommarbärigt avslut ledde till ytterligare inköp. Återigen för 20 e/flaskan.

Reflektion 1: Bakom Epernays vackra fasad och den ståtliga entrén in i staden fanns mest en liten och trött stad med ett dåligt utbud av restauranger. Ute i byarna var det lugn och folktomt. Den stora kommersen och rörelsen skedde på Avenue de Champagne och enligt uppgift på de stora husen i Reims.

Reflektion 2: En bar/restaurang som gav hoppet tillbaka var Le Banque. En gammal banklokal som gjorts om till restaurang och champagnebar. En oförglömlig Pierre Peters intogs här som ett avslut innan det var dags att krypa in på IBIS hotell.

Avslut: Detta var sista delen i vårt Europaäventur år 2011. För att undvika frestelsen från att åka in i Moseldalen tog vi en väldigt mysko väg genom Belgien och upp till avfart 49 på autobahn - Zeven. En liten tysk stad med ett fantastiskt hotell; Hotel Paulsen. Här åt och drack vi riktigt gott för att avsluta i enlighet med så många tidigare bilsemestrar.

Tack alla ni som läst dessa berättelser och hoppas att vi ses på vägarna eller över ett glas någon gång!

Vinum i Europa 6. Passing close by Bourgogne

2011-08-03T06:24:00.001+02:00

Resan från Chateauneuf du Pape gick över Sault. En by som sägs vara lavendelns hemby i Provence. Och ett löfte till frun är ett löfte. Oavsett om det innebär en omväg på knappt fyra timmar, där inhandlande av torkad lavendel, lavendel-tvålar och lavendel-honung ingick.

Framåt sen eftermiddag, mitt i en störtskur av endast mellaneuropeisk karaktär, svängde vi in i Beune. Medan de flesta sprang mot bilar och hukade under paraply beslutade vi att hoppa över en rundtur i staden. Vi hade trots allt varit där förut och SÅ mycket finns inte att se om man bortser från alla restauranger, vinhandlare, provningsställen och framförallt Hotel Dieu eller Hospices de Beaune som det heter.

Vår erfarenhet av att dricka Bourgogne är inte stor då priserna ofta sträcker sig vida över vår budget/flaska. Därför nöjer vi oss med att njuta okulärt av denna fantastiskt vackra, och av vinintresserade världsberömda, sträcka utmed väg N 74 mellan Beune och Dijon.

Clos Vougeot är den största Grand Cru-gården i hela Bourgogne med 80 procent odlad mark av 50 hektar. Hur hittar man en billigare inkörsport till dessa viner? Någon som vet får gärna lämna förslag!

Det hade blivit tidig lördagskväll när vi började leta boende i Bourgogne. En knapp mil utanför Beune ligger Aloxe-Corton. Härifrån kommer de kraftigaste röda vinerna från Cote de Beune och det världsberömda chardonnay-vinet Corton-Charlemagne. Vi svängde in för att försöka hitta ett rum på något av de 2 hotellen i byn.

Hotellen var fullbokade då det var bröllop på gång i kyrkan. Vi passade därför på att smyga in på en öppen cave för att försöka smaka på lite av all världsberömdhet. Men prisnivåerna på dessa dignitärer fick oss att välja hotell med 3-rätters middag istället för att köpa med en flaska eller två härifrån. Dock fick vi lära oss att Aloxe-Cortons vänort i Tyskland är Urzig i Moseldalen. Alltid något att ta med sig i bagaget!!

Slutligen kan vi konstatera att vi kan för lite om Bourgogne och dess viner för att uttala oss om vad som är bra eller inte. Var ska man börja och hur ska det smaka? Har ni tips är ni välkomna att lämna en kommentar. Vi hoppas att dessa bilder kan bidra med lite inspiration till alla er som kan vinerna, men ännu inte åkt sakta en söndagsmorgon mellan Beune och Dijon. En resa där skyltar och vingårdar får en att nästan skrika i bilen av vinnördighet. Efter att sakta passerat denna väg på söndagens morgon, bar det av till resans sista etapp - Champagne!

Vinum i Europa 5. Cuvee du Vatican, La Nerthe, Pegau mfl

2011-08-02T07:24:00.001+02:00

För den som följt våra reseberättelser så långt förstår att vi nu börjar närma oss allvaret i Chateauneuf du Pape. Allvaret infinner sig när undertcknad, Pappan, följer fru och dotter till det kommunala utomhusbadet och lovar att snart vara tillbaka. - "Jag ska bara åka en runda och kolla om det är öppet på några ställen.."

Första stoppet ligger ett par hundra meter utanför byn och där finns sverigebekanten Cuvee du Vatican.

Jag stegar in på det som verkar vara provningsrummet och väntar en stund innan vinmakarfrun Karine Diffonty blir ledig. Hon pratar bra engelska, är till en början strikt affärsmässig och tycker jag ska börja med ett glas vitt Reserve Sixtine för att komma i rätt stämning. Karine radar därefter upp den röda Reserve Sixtine från 2006, 2007 och 2008. Och vi jämför med tilltagande hummanden.

Både 06 och 07 är tanninrika och djupa men idag inte helt tillgängliga. Reserve Sixtine har jag följt under flera år och det har utvecklat sig till en favorit. Grym känsla att stå här med vinmakarens fru på plats och prova allt man orkar. 2008 är en årgång som dissats av många kritiker och journalister. Men här är vi överens om att den idag är helt underbar. Karine häller upp ett rejält glas till oss var och ber mig jämföra Reserve Sixtine med deras Tradition årgång 2009. Det är helt olika viner men var och en helt fantastiska. 2008:an Res Sixtine har trots sin lättillgänglighet härligt bitiga tanniner som lovar gott. Frukten är himmelskt och man få en föraning om vad vinet kan leverera. Deras Tradition från 2009 har inte samma tyngd men är ett riktigt gott vin.

När vi ändå är på gång provar vi deras Cotes du Rhone Villages från både 09 och 10. 2010:an sticker ut med en större dos syrah, medan 09:an är välbalanserad. Sedan blir det affär och alla godbitar utom det vita hamnar i lådor av papp och trä. Reserve Sixtine kostar 40 e, Tradition kostar mellan 21-23 e och deras CdR-Villages kostar 8 e.

Nästa anhalt denna eftermiddag är Chateau La Nerthe. Det ligger ytterligare en knapp kilometer utanför bygränsen och vägen upp till det välkända slottet är riktigt vacker. Man parkerar i andakt och undrar om man verkligen får tillåtelse att vara här. Inne i provningsrummet guidas 2 engelska familjer igenom en provning. De verkar mest intresserade av La Nerthes prestige och man förstår av deras frågor att de tycker vinet "smakar lite för mycket".

Av någon anledning fastnar man för vissa viner och vissa vinfirmor. Historia, ett anslag på någon svårdefinierbar tangent och sedan vill man följa vinet. Det är anledningen till att jag är här och nu står provning av deras 2008 på schemat.

Jag kastade mig ur bilen på vägen hem och tog några stenar från denna vingård nedanför slottet. Löjligt? Riktigt kul!

Deras Tradition kostar ca 30 och Cuvee des Cadettes kostar det dubbla 60 euro. Men det är endast Tradition som går att prova, vilket är helt OK! Årgång 2004-2008 gicks igenom vilket innebär att jag inte behöver fundera på årgång 05-07 på många år. 04:an börjar öppna sig men tanningreppet är fortfarande stort med en frukt som nyss vaknat. Även med 05-07 har det hänt saker men de klarar många år fortfarande utan min korkskruv. Särskilt 2005:an har gigantiska tanniner.

Däremot 2008 är återigen mer lättillgänglig idag utan att för den skull vara dålig. Det är riktigt bra pjäser som tydligt visar vad en riktigt god Chateauneuf du Pape kan vara.

Nästa provning skedde i tre steg. Först hittade vi inte den lilla entrén med den intetsägande skylten. Vi hade nog räknat med en mer storslagen entré. Sen var det ständigt upptaget hos Jaime nere i hans cave med godbitar från Domaine du Pegau. När vi väl kom och fick all uppmärksamhet var det dags att stänga för dagen. Vi fick dock varsitt (stort) glas Cuvee Reserve från 07 och 08 med löfte om bra pris vid snabb affär. Vinet som plockar hem 95 pinnar från Robert Parker inhandlades för 30 e/2008 och 40 e/2007. Om det var gott! Perfektion. Så mycket grenache-frukt, syrah-krydda och tannin-struktur att man ramlar av stolen. Våra största vinminnen halsade i halvmörkret i ett före detta garage, omgjort till Cave för ett av världens bästa viner.

Här fanns inte de riktiga dyrgriparna och deras mest kända cuveer. Detta kändes mest som en möjlighet för "vanligt folk" att få en chans att smaka på en bit av himlen. Jaime berättade att det är ovanligt att besökare köper mer än någon enstaka flaska. Ofta vet det inte skillnad på årgångar utan vill bara ha en "good souvenir"! Gott så!

Dessutom var vi på provningar hos Eddie Feraud, Fortia och Gardine. Men vi fastnade inte för något och vill därför inte skriva något om dem.

Vinum i Europa 4. Livet i Chateauneuf du Pape

2011-07-31T07:23:00.001+02:00

Nästa etapp på årets vinresa gick till Chateauneuf du Pape. Resan gick via Ligurien och in i Monaco för en glass i marinan för att beskåda monsterbåtarna. Vi närde en förhoppning om att också köra genom Bandol på vägen men suget efter att komma till Påvens nya slott var för stort. Ett slott som imponerar på sin höjd med utblick över ett av världens främsta vindistrikt. Men det måste också vara ett av de minsta. Den lilla staden eller byn är oerhört liten och det är inte många meter mellan vinprovningar och restauranger. Personligen hade jag oroat mig för möjligheten att finna boende men också det löste sig via Turistbyrån.

Till skillnad från Piemonte och byarna där ligger vinfirmorna här vägg i vägg. Enligt Turistbyrån finns det också en överenskommelse om att man har samma öppettider och det är bara att knacka på dörren eller åka ut till dem och be att få prova och köpa. Det är en mycket sympatisk tanke som i kombination med byns storlek gör det lätt att prova mycket bil utan att behöva köra bil.

För den som är bekväm finns dessutom VINADEA, där vinfirmorna har mycket av sina viner samlade till försäljning. Här får man en bra överblick över områdets prisbild och några fynd plockades också upp. Vad sägs om Isabel Ferrandos 100 % grenache för 20 e, Pierre Usseglio för 20 e och La Nerthe för 29,50 e. Mer om vinerna i nästa Vinum i Europa.

Efter att ha njutit av Italiens pasta i över 2 veckor var det äntligen dags för en rejäl köttbit och en skål hemgjord pommes. Första kvällen åt vi på det lilla med mycket genuina Le Pistou. Gigantiska köttstycken som fick framförallt pappa och dotter och njuta i fulla drag. Något förvånade blev vi över den påvra vinlistan med de gigantiska priserna på byns vinstolthet. Men vi lärde oss snabbt hur fransmännen gör och beställde in husets vin på karaff. Särskilt rosén var underbar att smutta på efter en hård dags bilkörande med efterföljande provande.

Vi stannade 2 nätter vilket var lagom. Det gav oss möjlighet att prova och köpa de viner vi föresatt oss. Det gav oss också möjlighet att både till lunch och efterföljande middag njuta av bylivet och maten på La Mule du Pape. Hit verkar vara stället att komma till för såväl ett glas vin, en glass eller en hel middag. Mitt i centrum med turistbyrån bredvid.

När man som vi reser med barn är det både viktigt och roligt att bryta av med ett bad. Många vinområden ligger inte utmed kusterna så oftast blir det poolen. Men letar man lite så får man oftast en härlig upplevelse. Vi har badat i Monforte d´Alba, Barolo, Alba och nu i Chateauneuf du Papes kommunala swimmingpool. Mitt i byn för 5 euro! Kanon! Mitt tips är att lösa barnens bad på detta sätt istället för att leta efter ett hotell med pool. De hotellen kostar ofta över 100 euro/natten och ligger inte sällan en bit utanför byns kärna.

Vi fick en rekommendation på boende på Turistbyrån, som ringde och kollade om det fanns rum. Vi var där hyfsat tidigt på dagen så det var inga problem. Michel Melchor hade ett hus mitt inne i centrala Chateauneuf och för 65 euro fick vi en lägenhet med 2 rum och frukost. På gångavstånd till allt. Dessutom en skuggig plats till bilen så vi slapp att bära upp alla inhandlade flaskor.

Kommer vi tillbaka? Absolut! Det här känns riktigt trevligt och genuint med god mat, härligt väder (om man gillar sol) och fantastiska möjligheter att prova och köpa underbara viner.

Vinum i Europa 3. Vinmakare i Serralunga d` Alba

2011-07-30T07:22:00.002+02:00

Det finns olika typer eller sorter av vinfirmor och vinmakare. I Serralunga finns tre extremer av vinfirmor verksamma - storfinansen som driver Fontanafredda, kooperativet under namnet Terre del Barolo och familjeföretagen där PIRA, Massolino och andra finns.

Det finns också skillnader mellan vinmakarna. I Champagne och Bordeaux möts du av affärsmän, i Chateauneuf du Pape är man van vid besökare och vinmakarna reser mycket. Men i Serralunga handlar ALLT om vinet. Ett ypperligt exempel på det är Giampaolo Pira.

Giampaolo Pira och hans bror tog över verksamheten 1990 och började producera vin under egen etikett. De är grannar och jämngamla med bröderna Massolino. Dessutom delar de samma vingårdar vad gäller Vigna Rionda och Margheria. Vid vårt besök frågade jag Pia med hjälp av hans engelsktalande fru om det finns konkurrens eller samarbete mellan dessa båda familjer. Pira svarade diplomatiskt att man samarbetar mycket mellan vinmakare, men inte nödvändigtvis med den som bor närmast. Men det är tydligt att konkurrensen är hård och det är endast i vinerna som resultatet avgörs. Giampaolo berättade att han helst inte reser eller åker på semester. Han trivs bäst i Serralunga - med sina viner. Något som fick frun att sucka.

I Serralunga är det sällan är aldrig som vinmakarna tävlar med fina bilar eller yttre markörer. Här möts du av passionerade vinmakare som sätter innehållet i flaskan främst. Baksidan för oss som vill besöka dem är att de sällan marknadsför sig eller har tid för ett spontanbesök. Vi hade tur denna söndagseftermiddag då vi chansade och knackade på. Vi fick komma in och besöka den nybyggda källaren, diskutera moderna kontra traditionella metoder i källaren där Pira anses tillhöra modernisterna. Även om han inte ville erkänna det själv då han tyckte det var en pseudodiskussion. Däremot deklarerade han en ärlig ståndpunkt vad gäller riservor. "Det är bara ett sätt att tjäna pengar och inget som jag vill förknippas med."

Efter ett besök i källaren och tillfälle att se ut över vinfälten där Pira pekade ut sina fält - Vigna Rionda, Margheria och Marenca - var det dags för provning.

Vi började med Barbera som var proppfull med frukt och stadiga tanniner. Pira anser att barbera är en långlagringsdruva och bäst på sin 5 årsdag. Vi kunde bara nicka och hålla med. Grymt gott men nu var vi sugna på en monsterprovning av nebbiolo.

Langhe nebbiolon är i ensamt majestät en riktigt gott vin som klarar de flesta maträtter. Alla nebbiolons karaktärsdrag finns här och frukten är generös.

2007 Barolo normale (30 e)

Här märks det att vi kliver upp några pinnhål i kvalitet och tanninerna visar ett tydligt ursprung. Här är det Serralungas mineralrika jordar som får genomslag. Vinet är omedelbart med ett härligt grepp runt tunga och gom. Frukten är djup och vinet går att dricka i stora klunkar.

2007 Barolo Margheria (33 e)

Vi trodde inte det gick att toppa föregående vin men nu har vi börjat klättra upp för kvalitetsstegen på allvar. Här kommer en nyanserad elegans och flera lager av violer, rosor och lakrits får samsas med de tilltagande tanninerna. Margheria brukar vara ett riktigt kraftpaket men nollsjuan har en sällan skådad elegans. Det står klart att det är riktigt unga viner som serveras.

2007 Barolo Vigna Rionda (46 e)

Något förvånade att Riondan serverades före Marencan lyfte vi glasen till näsan och konstaterar: Detta är ett stort vin! Här finns allt i perfekt harmoni. Visst är vinet alldeles för ungt men en strålande insats är det redan nu. Tanninerna vägrar att släppa greppet om hela munnen och dofter och smaker virvlar runt. Så elegant parfymerat och silkigt. Ytterligare ett snäpp upp och Giampaolo bara ler när vi alla fyra sitter med varsitt glas och bara njuter.

2007 Barolo Marenca (36 e)

Här kom provningens överraskning och vi var alla eniga om att detta vin kommer att låta höra av sig i framtiden. Ett kraftigare vin har jag sällan smakat. Ett överflöd av frukt och tanniner. Vildsvin var min första tanke som matkombination. Eller helt enkelt till meditation över terriorens inverkan. Pira är ensam om att producera en barolo från enbart Marenca men delar vingård med Gaja. Bröderna Massolino har Parafada som sin egen och detta är Piras egna. Konkurrens är återigen tydlig mellan grannarna.

Från lägenhetens balkong är utsikten över Lazzarito enastående. Här kommer druvorna till berömda viner från bland andra Fontanafredda, Vietti och Germano Ettore. Men också Guido Porro gör fantastiska viner härifrån. Det är deras cantina som ligger där mitt i. Vi gick bort till Serralungas cantina comunale/enotek och bad dem ringa till Porro och kolla om det gick bra att komma över på en provning. Efter 5 minuter satt vi i provningsrummet med ett glas Paesan framför oss som uppvärmning. Men min fabless för cuveer härifrån är minimal så vi styrde snabbt över provningen till nebbiolo.

Lazzarito där Porros barolo kommer ifrån är en ganska stor vingård som är uppdelad i flera delar med många olika ägare. I dess fortsättning hittar vi tidigare nämnda Parafada och tillsammans bildar de enastående amfieteatrar där makalösa viner kan växa. Guido Porro gör 2 olika barolo från Lazzarito - Lazzairasco som växer längre ner och skyddas från vinden och Santa Caterina som växer i anslutning till huset.

Även här fick vi prova årgång 2007, dock inte Langhe nebbiolo då den var slutsåld.

2007 Barolo Santa Caterina (15 e)

Ett elegant och lite feminint vin, utan att för den skull aspirera på barbaresco-titeln. Tanninerna är rundare och frukten är härlig. I munnen är vinet ganska mjukt och här behövs inte de grövsta maträtterna för att skapa harmoni. Lagerblad, kryddor, örter och en ton av lakrits finns också.

2007 Barolo Lazzairasco (15 e)

Här finns det mer kraft och tanninerna är "more manly" som frun i huset beskrev det. Frukten framträder mer än kryddorna och smaken sitter i länge. Det här vinet skulle jag verkligen vilja prova till söndagssteken eller varför inte till kantareller.

Guido Porro var ett trevligt besök med ärliga och goda viner till riktigt bra priser. Nytt exportland är Japan och bäva månde vi vad det kommer göra med priset i framtiden.

När man kommer till Serralunga med bil kommer man fram till ett litet torg med några parkeringsplatser på höger sida utanför Massolinos lokaler. Till vänster ligger en bar och ett hotell. Från och med förra året finns där också en vinbutik. Alltihop drivs av familjen Anselma.

Den ene brodern med familj driver hotell Italia och bar Ravenin. Den andre brodern gör vinerna. Enligt hans fru som öppnat vinbutiken skulle vinmakare Anselma helst göra vinerna till enbart hotellet. Så hade det startat och så borde det vara nu också. Men den något påstridiga frun hade insisterat på att byta användningsområde för hotellets garage och istället inbjuda till vinprovning och försäljning.

Anselma gör förutom dolcetto, barbera också 2 barolo från "hyfsade" vingårdar. Collaretto som de delar med Massolino liksom Vigna Rionda som de också delar med Massolino och Pira. Den största skillnaden är att Anselma är en uttalad traditionalist.

Collaretto (18 e) är ett genuint exempel på klassisk barolo med rättfram frukt och mjuka tanniner. Här kan det och ska det drickas i stora munnar utan större eftertänksamhet. Det är ett riktigt gott vin som jag är övertygad om kan ge stora upplevelser med rätt temperatur, glas och mat.

2003 & 2004 Barolo Vigna Rionda (25 e)

Häftigt att jämföra med Pira och Massolinos versioner av Vigna Rionda. Här finns inga nya och mindre fat. Här har vinet fått ligga till sig rejält innan det hamnat på flaska.

Kraftigt, tanninrikt och med mängder av frukt och kryddor som kräver ytterligare tid innan det visar upp hela sin potential.

Årgångsvariationen är inte överdrivet stor även om 2003 är något mer lättillgänglig idag. Båda vinerna är underbara att sitta och smutta på. Kanske också för att fundera på i vilken riktning som vinmakandet kommer ta i Serralunga i framtiden!

Vinum i Europa 2. Livet i Serralunga och Langhe

2011-07-29T07:21:00.003+02:00

Vi har varit i Piemonte fyra gånger/år. Det första året bodde vi i Castiglione Falletto som syns ovan. Vi bodde precis ovanför cru Scarrone som är de tre små vinfälten närmast byn. De sista åren har vi bott i Serralunga med den här utsikten över Castiglione F. från balkongen.

För oss är det här en oas där livet kring vin inte ägnas åt tekniska vinprovningar i första hand utan vi deltar under några dagar eller en vecka i det pågående livet. Både jag och min fru har fått vänner och framförallt vår dotter leker med grannbarnen som det mest naturliga i världen.

Från den här balkongen känns livet underbart. Särskilt när man härifrån kan se ut över vinfälten som producerat vinet man just dricker. Borgen är öppen för visningar men vi lyckas aldrig ta oss dit för en guidad tur. Kanske vill vi spara något till nästa år. Men ett ställe som inte får missas är ett besök på vinbaren vid foten av Borgen. Här finns den mest välsorterade vinbar med nebbiolo du kan drömma om. Dessutom är deras carne cruda i en helt egen division. Vi drack 2008 Perbacco till vår carne cruda vilket var en gott val. Ägaren rekommenderade PIRAs langhe nebbiolo men vi hade just varit där på en provning så det fick bli Vietti istället. Mer om provningen i nästa del av Vinum i Europa.

Från lägenhetens andra balkong följer man livet i byn istället för på vinfälten. Här kan du få syn på bröderna Massolino som kommer gående med brev och räkningar till Posten bredvid. Någon av bröderna Massolino bygger ett enormt hus som ligger på gågatan med entré och en baksida som vetter mot vinfirman. Annars står många hus tomma eller är i dåligt skick. Vi har flera gånger frågat vad ett hus kan tänkas kosta och om några är till salu. Priserna är i miljonklassen - i euro. Orsaken sägs vara att invånarna och/eller husägarna hoppas på att UNESCO ska göra Serralunga till ett världsarv. Vilket skulle lyfta huspriserna ännu mer.

Annars har livet sin gilla gång och gubbarna och tanterna sitter på parkbänken och skvallrar och barnen springer och leker medan någon enstaka turist går förbi. Min fru har blivit vän med några av tanterna och blev därför hembjuden en kväll för lite prat och en kopp kaffe. Samtalet skedde på en blandad kompott av italienska, piemontesiska och spanska. Med sig hem hade hon en flaska Vigna Rionda från Canale!?

Vigna Rionda som är Serralungas stolthet är uppdelad mellan 7 ägare. Massolino, PIRA, Anselma, Oddero är de kändaste. Mest anonym är privatpersonen Canale. En ensam gammal man som avled i vintras. Han efterlämnade 2 milj euro på banken, flera stora botti med vin och sina delar av Vigna Rionda. Var vi än gick och med vem vi pratade så fick vi en ny liten pusselbit till Vigna Rionda-mysteriet. Utan familj och barn spekuleras det nu i vem som ska ärva Vigna Rionda efter Canale. Ryktet säger att Bruno Giacosa har köpt druvorna från Rionda och även han är med i spekulationerna. Fanns det något skrivet? Annars nämns Guido Porro (huset ovan) som den som ligger närmast till av de avlägsna släktingarna. Vi får åka tillbaka nästa år för upplösningen i mysteriet.

Långsamt börjar vinturismen spridas till Piemonte. Men än är det långt till andra delar av Europa, vilket är skönt. I Serralunga märks nästan ingenting medan Barolo med hjälp av namnet har tagit flera steg för att möta turisterna. Vinbutiker, provningar för 5 euro/glaset och restauranger med turistmenyer. Borgogno har byggt om och har nu ett enormt hus mitt i Barolo med butik och provning. Flera berättade att Borgogno köpts upp av Fontanafredda. Om det stämmer vet vi inte. Men hos Fontanafredda fanns alla Borgognos viner på hyllorna.

När man är i Langhe innehar vinet och maten huvudrollen. Vi hade tur att komma till Serralunga sista dagen innan Schiavenzas familjerestaurang stänger för sommaren. Direkt reserverade vi bord och bytte om för denna njutning. Carne cruda, vitello tonnato, barolo brasato, ragu tarjarin ackompanjerades av 2006 Schiavenza Barolo Prapo. Riktigt gott! Till desserterna blev det en flaska 2010 Moscato d´Asti från Massolino som med sin somriga flädersmak är ett givet val.

I Castiglione Falletto får man inte missa att äta lunch hos tant Renza. Nu har sonen kommit hem och hjälper till med serveringen vilket har fått priserna att gå upp men också kvalitet och vinvalen har förbättrats. Här är det klassisk husmanskost och till detta väljer man kanske en chardonnay från Cavalotto.

I jämförelse med andra vinområden där vinturismen är stor verkar vinfirmorna i Piemonte inte lika intresserade av att marknadsföra sig och öppna sina cantinas för gårdsförsäljning. Oftast krävs att man avtalar tid och det känns lite bökigt att trycka sig in för en provning. Då är Cantina Comunale är alternativ. Här samlar varje by sina producenters viner. Men det gäller att se upp för prisvariationer.

I Castiglione Fallettos cantina jobbar sedan några år amerikanen Alan Tardi som också skrivit en underbar bok om livet i Langhe - Romancing the Vine. Hit kommer man för inköpen av Vietti, Azelia och lite diskussioner. I år försökte vi prova och diskutera oss fram till vem som gör den bästa barolon från vinfälten i Rocche. Det var svårt att välja mellan dessa oerhört parfymerade viner. Vietti, Terre del Barolo och Roccheviberti stack ut mest. Vi hittade också en kul flaska rosé av nebbiolo från Monchiero.

I Barolo finns också en Cantina i Slottet. Här finns fler viner att välja på från hela området och tre glas kostar 5 euro att prova. Personalen är kunnig och förklarar gärna. Men jag saknar dock de mest intressanta vinerna på hyllorna. Några fynd går att göra för den som letar.

I Serralungas cantina är det nya ansikten varje år och kunskapen är skral. Även här finns några fynd även om varningsflaggen kommer upp när Guido Porros flaskor kostar 30 euro mot 15 på plats.

En cantina som man inte får missa är slottet i Grinzane Cavour. Här finns också möjlighet att prova men mest kommer man hit för utbudet. Mängder av viner från vita arneis, till barbera, barolo och grappa. Mängder av fynd och bra priser överlag.

En rolig outsider är cantinan i Dogliano. Här produceras Dolcetto d´Dogliano som är ett kul vin till bra pris.

Vinum i Europa 1. Sudtirol eller Alto-Adige

2011-07-28T07:40:00.002+02:00

Med fru och sexårig dotter inpackade i Forden bar det av till Trelleborg och nattfärjan till Rostock. På morgonen skulle ett uthållighetsprov påbörjas. Undertecknad hade bestämt sig för att vara framme i norra Italien på kvällen - senast 18.00! Det är en dagstripp på knappt 110 mil och då gäller det att vara laddad. Korsord för frun, DVD till dottern i baksätet och mängder av snus och diesel till pappan.

Vi klarade sträckan på elva timmar och hade gott om tid att leta hotell. Vi fann vårt hotell i byn Terlan med den lika kända cantinan/kellerei Terlan en järnsjua bort. Efter obligatoriskt dopp i poolen, en stor Forst till pappan och ombyte var det dags för middag.

Som vanligt är det härligt att kasta sig över vinlistan och där fanns den - Terlans Porphyr. Detta underbara röda lagreinvin som är så svårt att få tag i. Trots flera besök på cantinan har de aldrig haft några på lager. Inte konstigt när vin-advokaten varje år ger vinerna över 90 poäng och utnämner dem till referens för områdets viner.

Men nu var 2008 Terlan Porphyr riserva upphällt i glasen och varje uns av resdamm rann av oss. Detta djupt fruktiga och mineralrika vin är en underbar kombination med det lokalt producerade köttet. Mmm...

Innan det bar av till resan soletapp Milano Marittima (norr om Rimini) hann vi med några provningar på lördagsmorgonen mellan klockan 9 och 10. Först ut var Cantina Terlan där en blandad låda inhandlades och därefter åkte vi till Cantina Tramins nybyggda lokal (ovan) där världskända gewurzen Nussbaumer, vita cuvéen Stoan och röda lagrein provades och inhandlades.

Reflektion: Varje år passerar tusentals svenskar Brennerpasset på väg till solsemestrar i Italien och Kroatien. Om de bara visste vad som döljer sig 10 km från motorvägen i Bolzano. Nästa gång du har vägarna förbi, missa inte denna vinpärla i Vin-Europa!

Vin-Europa på 3 veckor...

2011-07-27T11:37:00.004+02:00

Nyss hemkommen från årets bilsemester i vinets Europa kan vi konstatera att skörden blev knappt 100 buteljer från följande områden - Alto-Adige, Piemonte, Chateauneuf de Pape och Champange. Dessutom hann vi med ett kort besök i Beunes vackra utkanter.

Mer ingående reflektioner, bilder och reseberättelser kommer så snart vi packat upp!

2009 Domaine la Barroche Terroir

2011-06-27T14:36:00.003+02:00

Årets dyraste grillvin är provat och resultatet lämnar en del frågestecken efter sig. Vinmakaren Julien Barrot har gjort viner i Chateauneuf du Pape sedan 2002. Nästan lika länge har hans viner varit hypade på av vinkännare, frankofiler och av oss bloggare. Nu finns den sista årgången (2009) av etiketten Terroir på SBs beställningssortiment för fyndstämplade 219 kronor.

Flera bloggare har följaktligen lyft fram vinet även denna gång och jag vill inte vara sämre. Men jag upplever till skillnad från årgång 2007 att vinet blivit sämre. Därav prissänkningen med närmare 130 kronor/flaskan. Eller?

Vinet som innehåller cirka 95 procent grenache lovade mycket men doften var återhållen och smaken snipig. Jordgubbar och hallon dominerar, licoricestick finns där, men för mig som väntat mig den breda penseln av tuggbar frukt saknas en del.

För min del blir det inte mer av denna årgång från Domaine la Barroche utan fortsätter att botanisera bland Cotes du Rhone för 100-lappen i beställningssortimentet.

2004 Azelia Barolo - nu med bild!

2011-06-22T11:20:00.000+02:00

Nu är det fyra veckor kvar innan Forden svänger in på Serralungas trånga gränder i Piemonte. Därför passar det bra, efter en HEL dag på IKEA med efterföljande montering, att en lasagne landar på tallriken och ett glas seriös Barolo får läka vattenblåsorna från det ofrånkomliga skruvandet.

Luigi Scavino på Azelia i Castiglione Falletto är till skillnad från sin både mer kände, och högre prissatte släkting och granne inte rädd för att ta ut svängarna med sina viner. Ett glas Azelia ger lite mer hår på bröstet än den dyrare Scavino nästgårds.

Det märks inte minst i 2004 års Barolo från Azelia. Doften är packad av rosor som följs av en bombmatta av mogen, krossad frukt och bär i piemontesisk tappning. Helheten är grym redan i näsan! Asiatiska kryddor, en släng av anis och tydliga inslag av svarta vinbär finns där också!

Smaken följs upp av gigantiskt fruktdriven nebbiolo. Vinet är mjukt, fylligt och kraftigt på en gång - med en efterföljande ryggdunk av finkorninga tanniner och en härlig syra som följer upp upplevelsen i munnen.

Azelias barolo är både lite grov och skitig samtidigt som det håller ihop till max! Ett vin som skriker efter stora klunkar. Något som passar bra både till lasagne och IKEA-besök!

2008 Santa Duc Côtes du Rhône Les Quatre Terres

2011-06-17T18:45:00.005+02:00

Vår provning av viner från Cotes du Rhone fortsätter. Flera av dem finns i SBs beställningsortiment och de flesta ligger runt hundralappen. Så också kvällens vin från Santa Duc. Årgången är 2008, priset är 119 kr, Johan Lidby importerar och Robert Parker ger det 85 poäng. Druvorna är till 70 % grenache och 25 % syrah med mindre inslag av 5 % cinsault.

Min näsa plockar främst upp frukten som består av mörka, mogna körsbär. Syrah-inslaget finns definitivt med peppar- och salmiaktoner. I smaken är det frukten som återigen lyfter helheten till ett suveränt grillvin. För mig var druvsammansättningen en liten överraskning då jag tyckte att syrah-inslaget var tongivande.

Allmänt kan sägas att det finns massor av spännande cotes du rhone-are runt 1oo kronor om man inte nöjer sig med E. Guigals standard-CdR på SB. Kul, gott och plånboksvänligt!

Närproducerad öl från Qvänum

2011-06-16T07:35:00.001+02:00

På flera orter runt om i Sverige produceras öl från mikrobryggerier. Det är en utveckling som många välkomnar. Inte minst jag som är en ivrig öldrickare.

I Kvänum mellan Skara och Vara på Västgötaslätten ligger den lilla orten Kvänum. Här återfinns Claes Wernersson med ett förflutet på Werners Gourmetservice. Efter att han sålde företaget startade han Qvänum Mat och Malt.

Där brygger och bränner han öl och brännvin som numera säljs på tre lokala SB. (Skara, Vara och Lidköping).

Har du vägarna förbi dessa orter i sommar uppmanas du härmed att svänga in och göra ett inköp av speciellt ölen - närproducerade, lokala, fruktiga, färska och med en görsnögg flaska!

Grannens Ale, Havre Ale och McBrians Ale heter ölen och är väl värda en omväg.

Välkommen till Schlätta!

2007 Terre Pourpre från Dom La Florane

2011-06-14T20:12:00.007+02:00

Glädjen är alltid lika stor när SYSTEMBOLAGET dyker upp på sms:en. Denna gång innehöll beställningen 2007 Terre Pourpre från Domaine La Florane från Visan och som tillhör Cotes du Rhone Village. Vinet kostar 169 kronor och finns/fanns på ett SB nära dig. Annars går det att beställa. Bristly importerar.

När min bättre hälft som till vardags är kock för 300 elever på ett västsvenskt naturbruksgymnasium lagade till en köttfärs-ratatouille och färsk pasta med persilja och vitlök så var valet svårt. Men vi valde mellan senaste Barroche Terroir och detta vin. Glada är vi över valet i efterhand.

Doften av Rhone var tydlig men det var hugget som stucket mellan Crozes H och Ch9dP-grenache. Dock i mindre omfång och mindre uttalat. Men det är ett härligt kryddigt vin med inslag av lagerblad och vitpeppar. Efter en stund i glasen dyker salami och charkuterier upp i glasen och spelar oss ett spratt.

Den dova, lite muggiga inledande doften domineras av svamp och kryddor. Kryddslaget står främst mellan salmiak och dragon och utgången får inget riktigt svar.

Smaken är däremot en veritabel kompott av nyplockade blåbär, körsbär i konjaksmarinad och mogna fikon och torkade sviskon. Med andra ord ett kraftigt vin som är helt, helt....

Underbart. Det är så gott så att tårarna tränger fram denna junikväll då de 2 nya rummen har färdigställts, den återfunna golfens fysiska problematik börjar lägga sig, semesterplanerna i Piemonte har bekräftats och jobbets budgetförhandlingar har nått (en viss) framgång!

Salute!

2008 Domaine de la Janasse CdR

2011-06-05T18:34:00.004+02:00

Golf, grill och grenache. Livet och grillvinet kan vara och är underbart! Prova själv. Finns på SBs beställningssortiment för 109:- - vinet alltså...

Mängder av härlig grenache som får den mest trötta och solbrända kropp att få tillbaka kraften!

Nu börjar sommarens vinresa i Europa planeras....

2011-06-02T19:18:00.002+02:00

Sommarens resa ut i Europas underbara vindistrikt börjar ta form och första bokningarna har bekräftats.

Efter en natt på färjan mellan Trelleborg- Rostock kommer vi sträcka ut oss på Autobahn med målet att nå Sydtyrolen och vindistriktet Alto-Adige. Därefter blir vidare färd mot Emilia-Romagna där bad kommer att blandas med lambrusco.

Sedan börjar allvaret med en bilfärd genom Toscana med Serralunga d´Alba som mål. Vi besöker återigen vår vän Bianca som inkvarterar oss några dagar innan vi tar oss vidare ner förbi Ligurien och franska riverian upp till Chateauneuf du Pape för några hedonistiska dagar.

Därefter styr vi hemåt via Beaune och eventuellt Rheingau eller Mosel. Om det finns mer plats i bilen då vi når Tyskland.

Låter det lockande?

Nu behöver vi Er hjälp med tips på vingårdar för besök. Särskilt C9P och Beune är blanka blad i vår bok. Hör av er så börjar vi fundera på en vinresedagbok...

2009 CdP Colombis, Domaine Isabel Ferrando

2011-05-31T17:50:00.004+02:00

Jag berättade för ett par veckor sedan att jag slängt iväg en beställning till Bristly (via SB) av Domaine Saint Prefert (299:-) och Colombis (439:-). Den senare var en longshot och egentligen en bit över min vinbudget/flaska.

Döm om min förvåning, och glädje, när båda damp ner på det lokala Systemet lagom till löneutbetalning.

Nu kommer jag inte kasta mig över flaskorna men sänder ut en fråga till någon av Er som också fått en tilldelning av de 60 flaskorna Colombis. När knäcker man den första och till vad?

Finare Vinare har självklart provat dem. Läs deras intryck här.

2007 Terre de Bussière VdP från Domaine de la Janasse

2011-05-28T22:39:00.005+02:00

Inför den kommande grillsäsongen har jag botaniserat i SBs beställningsortiment efter Cotes du Rhonare till hyfsat pris (runt hundringen) som passar till grillat. Från Domaine de la Janasse kom en hel hög med godsaker och fler måste beställas från Bristly den 1 juni då ett antal nyheter dyker upp.

Ikväll var inte grillen igång men en flaska 2007 Terre de Bussiére fick offras i väntan på värme och glöd. Vinet är klassificerat som VdP Principauté d'Orange med en druvmix som består av 55% Merlot, 25% Syrah, 10% Grenache, 10% Cabernet Sauvignon. Merlot är inte någon av mina favoriter men i denna flaska stör det inte. Tvärtom.

Doften tar mig till Bordeaux men smaken hittar hem till Rhone. Jordgubbar och kirsch dominerar med ett härligt motstånd från tanniner och syror. Mycket lättdrucket och gott samtidigt som det är en given kandidat till grillbuffén.

Entry level till Rhone?

PS. Jag fick mina beställda flaskor från Domaine Saint-Prefert och Isabel Ferrando. Vem vågar prova först?

2009 Casas del Bosque Gran Reserva Pinot Noir

2011-05-22T10:46:00.010+02:00

Casas del Bosque som ligger 30 minuter med bil från Valparaiso i Chile är en fantastisk vinanläggning med underbara viner. Det berättade vi om redan efter vårt besök i december 2010.

Igår skulle vi sätta oss runt middagsbordet med lördagskycklingen när vi började prata semesterplaner för sommaren. Då kom minnena från decemberresan till Chile tillbaka och genast ryckte vi korken ur en av flaskorna från vårt besök på Casas del Bosque.

2009 Casas del Bosque Gran Reserva Pinot Noir var vid vår omfattande provning i vingårdens vackra provningsrum en riktig pärla. Ikväll gjorde den oss lika lyckliga!

I glaset är det fyllt av vackra tårar och doften är fylld av röda körsbär och toner av kryddor som för oss till julbak. Ingefära, pomerans, kanel och jord finns där och trots att man sniffar återkommande blir man inte riktigt klok på alla nyanser. Men häftigt är det!

Efter en lååång stund, sniffande i glaset är det dags att låta mun, strupe, mage och blodomlopp att få sin beskärda del. Syran har nästan helt integrerats i helheten och endast ett litet motstånd av fransk ek och skalkontakt möter frukten i munnen. Körsbären byter sakta skepnad och övergår till härliga jordgubbar som tillsammans med en gnutta citrus och mängder av julkryddor blir riktigt fantastiskt gott.

Någon flaska finns kvar i källaren och nästa gång kommer en vit fisk med små knaperstekta bitar av pancetta att ligga på tallriken. Med den utsikten är det tveksamt om flaskorna överlever sommaren....

2008 Vina Mar Reserva Especial

2011-05-21T16:41:00.005+02:00

Snart har det gått ett halvår sedan vi kom hem från resan till Chile. Ibland kommer längtan tillbaka och dofter, ljud och upplevelser sköljer över en. En sådan upplevelse lyckades vi få med oss hem i form av denna flaska vin. 2008 Vina Mar Reserva Especial Cabernet Sauvignon. Druvorna till detta vin hämtas från Maipo, medan själva vingården Vina Mar ligger i vindistriktet Casablanca. Casablanca är främst känt för sin pinot noir, Sauvignon Blanc, Syrah och Chardonnay. Dessutom en stor del mousserande. Inte minst Vina Mar har en del riktiga godbitar på den fronten.

Så här såg det ut när vi besökte Vina Mar. Jordbävningen hade avslöjat byggmästarens fuskjobb och hela anläggningen byggdes om. Jämför gärna med bilden på hemsidan.

Dagens flaska är ett tydligt bevis på Chiles potential att lämna svartvinbärsjuicen och istället producera rena och klara cabernet-viner med kraft och elegans.

2008 Vina Mar CS är ett skolboksexempel på frukt med kraft och djup från svartvinbär/plommon. Den franska eken som vinet vilat på i över ett år har endast lämnat en elegant ton kvar, som svävar som en nyligen öppnad cigarrlåda över helheten.

När vi till slut doftat oss tillbaka till december 2010 och de underbara dagarna bland vingårdar och restauranger vill vi smaka. Vinet visar direkt upp en protest mot att vi inte kunde vänta ytterligare något år innan korkskruven användes på just denna flaska. Det finns en motsträvighet i tanninstrukturen och en något för spretig syra. Frukten har dock lagt sig till rätta och visar sig från sin bästa sida.

Helheten är endock ett väldigt strukturerat vin som dock hade vunnit på lite mer tid på rygg.

Tyvärr finns inte vinet i Sverige men den som vill komma i närheten kan prova Eccheveria reserva Cabernet Sauvignon för 109 kronor och som fortfarande finns på några SB.

2005 Terre del Barolo

2011-05-19T21:15:00.002+02:00

Den här flaskan är fotograferad med diskbänken som bakgrund. En liknelse som passar vinet. 2005 åes Terre del Barolo är en riktigt ruffig, lite oputsad och rå i kanterna.

Vinet hittade jag i Berlin för en dryg hundring och det är ett lustfyllt vin som är underbart att dricka i stora klunkar till en hårt kryddad penne al arrabbiata eller lasagne.

Näsan fylls av nypon, rosor och nebba-frukt som rusar åt alla håll. Det inte en gnutta elegans i vinet idag utan det är bara rätt fram, rakt på och upp och ner.

I munnen känns det som om snuspåsen är utbytt mot en earl grey-tepåse, det finns en härlig syran kan snitta den segaste parmaskinka och en frukt som bombar gommen med smaker från Piemontes kullar.

Gott!

2006 Grand-Moueys

2011-05-14T18:37:00.006+02:00

När vi städade ur lägenheten i Stockholm fanns några överblivna flaskor som fick följa med hem. En av dessa stackare fick sätta livet till under fredagen. Château du Grand Mouëys lanserades på SB i november 2010 och enstaka flaskor går att hitta runt om i landet.

Vinet är från Premières Côtes de Bordeaux och priset endast 89 kronor. Årgången är 2006. Robert Parker gav vinet 88 poäng för 2005:an, men lämnade nollsexan obedömd.

Det är inte århundradets vinupplevelse men ger en härlig inblick i Bordeaux för den som vill prova vin från detta vinområde utan att pantsätta huset.

Med en druvmix bestående av Merlot 39%, Cabernet Sauvignon 35% och Cabernet-Franc 26% är det ett mjukt och behagligt vin med fin, mörk frukt av svarta vinbär och plommon. Inslag av kryddor, cigarrlåda och en härlig liten grusighet ger vinet dessutom lite klass och ursprung. Helheten är riktigt fin.

Men kom ihåg! Vinet kostar 89 kronor och går inte att jämställa med en flaska bordeaux för 300-400. Men för den låga insatsen lovas pengarna tillbaka!

PS. Ibland saknar man SBs fonetiska stöd. Uttalas vinet MOJJS? Någon som vet?

3 x Scheelegatan

2011-05-10T20:04:00.001+02:00

Den gångna helgen var det dags att börja städa ur övernattningslägenheten i Stockholm sedan 17 år. Då vädret var underbart och lusten att trängas i det nystädade köket obefintlig begav vi oss ut för att äta, både lunch och middag.

Lunchen avnjöts på den populäre indiern mittemot Mamas & Tapas. En upplevelse som var både god och "renande" för magen. Därefter följde en omfattande städomgång (av lägenheten), följd av vila innan det var dags att bege sig ut för att hitta en passande matställe. Varför inte Scheelegatan?

Först avnjöts en aptitretare på La Dame Noir bestående av ostron som sköljdes ner med champagne. Därefter förflyttade vi oss några meter till Wijnas Ost- och vinkällare och här började kvällen på allvar.

Vår tanke var en bit ost och ett gott glas vin. Men vi överraskades av en mycket trevlig servitör som lockade oss att prova deras Kaningryta. Med varning utfärdad för hagel i den ungerska kaninen var det dags att välja vin.

Först var vi inne på en dolcetto, gärna en från dogliani, men vi blev snabbt övertalade att köra på pinot noir. När glasen var utbytta till pinot-kupor var det bara att hänge sig. Vinet var fantastiskt gott till kanin och gav ett celebert helhetsintryck men ändå förvånansvärt mycket tryck i frukten.
Vinet var från Nya Zealands sydö och området Central Otago. Producenten heter Quartz Reef och vinet heter Shed 6. Årgången var 2009 och Divine importerar vinet som går att beställa på SB för 199:-

Efter maten var det dags för osttallrik och fem helt underbara skapelser lockade oss att prova ytterligare ett vin. Denna gång med lite mera kraft. Det vinnande förslaget visade sig vara en sydafrikan från Swartland. Vinet heter The Observatory III vilket indikerar att det är årgång 2003. Blenden är 50/50 Carignan och Syrah och detta var en verklig upplevelse. Producenten jobbar utan klassificering och med ekologiska och biodynamiska metoder. Gärna för hand eller pressar med fötter. Mycket grumligt vin med härliga inslag av fruktens ursprungliga fräschhet och djup. Enligt importören Winetrade finns det att beställa för 199:-. I alla fall om du bor i Stockholm. Vilket vi inte längre gör....

Döm om vår förvåning när vi läser att Finare Vinare hittat till samma producent. Kanske i samma källare på samma Scheelegata.

Tredje gången gillt!

2009 Chablis Saint Martin

2011-05-05T22:08:00.006+02:00

Tidningen Världens Viner dimper ner i brevlådan och frugan får första tjing att läsa. Tidningens tema var Chablis. Efter att jag skrivit klart de sista raderna på dagens rapporter och debattinlägg möttes jag därför av en fru som KRÄVDE att vi skulle åka och handla. Det bar iväg till CityGross och dess fiskavdelning. Lax, musslor och annat gott inhandlades i osedvanligt snabb takt.

Väl hemma fördelades arbetet som vanligt jämställt med frun i köket och mig i vinkällaren. Där hittade jag en 2009 Chablis Saint Martin som inköpt då lusten efter fisksoppa dök upp förra gången. Dock gick jag bet den gången, men nu verkar det senaste numret av Världens Viner ha hjälpt mig på traven.

Fisk- och musselsoppan var helt underbar (fast den saknade fond), men vinet var som skapat till anrättningen. Citrusfräscht, mineraligt och stentorr med en härlig rökighet. Samtidigt finns där en mogen och tydlig frukt av äpplen och päron som ger vinet kraft att klara lite kraftigare kryddade fiskrätter.

Spännande nyhetsläpp!

2011-05-03T21:22:00.003+02:00

Jobbet tog mig till Göteborg den 2 maj och självklart blev det en kölapp innan möten och rapportskrivande drog igång. Alltid lika fascinerande att stå i kö med 30-40 MÄN som trots nummerlapp väljer att stå kvar i kön av rädsla att bryta mönstret.

Sedan är det kul att sprida lite stress till de köande medbröderna.
"Vad vill du ha?"
"Tja, typ en låda av XX."
"Men det finns bara 12 av den."
"Synd att jag står före då."
"Hallå, ursäkta vad är kvoteringen på XX?"

Men till slut blev det några Chateau Montus (nu börjar vi bygga en rejäl vertikal), sedan lite Bosquet des Pape och Pierre Usseglio (90 RP).

Men det mest spännande sker utanför nyhetssläppen. Nämligen beställningsortimentssläppet med delvis dolda nummer av 2009:orna från Domaine Saint Préfert/Domaine Isabel Ferrando

Chateauneuf-du-Pape Classique - 299:-
Chateauneuf-du-Pape Résérve August Favier - 399:-
Chateauneuf-du-Pape Collection Charles Giraud - 499:-
Chateauneuf-du-Pape Colombis - 439:-

Nu biter vi naglarna för att få en flaska eller två av dessa godisar. Försten som bloggar vinner.....

2007 Alain Graillot Crozes Hermitage

2011-04-30T09:40:00.002+02:00

Graillot har varit en bloggfavorit under många år och brukar ofta ha en strykande åtgång när det kommer till SB. Allt fler har hittat vinet i Danmark och rapporterna har blivit mer som spridda skurar över året.

2007 Alain Graillot Crozes Hermitage har inte varit en favorit hos någon verkar det som och inte heller vi har bedömt att årgången levt upp till sitt rykte. Döm därför om förvåningen när korken rycktes från den sista flaskan och doften riktigt attackerade oss med den säregna karaktär som Crozes H besitter. Ett vin som skriker efter biff, bea och hemgjorda pommes.

Vid en första sniff var det som att kliva in i ett slakteri. (Tro mig då jag spenderade många år som sommarjobbare på Scan). På ett slakteri kommer djuren först till stallet innan det är dags att kliva på bandet som omvandlar slaktdjuret till biff, färs eller korv. Precis där tog också vinet sin utgångspunkt. Stall, blod, rök från knivslipen och värme från inälvorna som nyss tagits ur.

Helheten får mig att fundera över hur vinet skulle fungera på en vinprovning. Särskilt om syftet var att introducera nybörjare i vinets värld. Tveksamt att någon skulle uppskattat varken vin eller liknelser.

Att syran var renrasig och frukten var en återklang av mörka körsbär måste nämnas men i sammanhanget fick de spela andrefiol i dagens vinupplevelse. Tack Alain!

1999 Chateau Bouscassé

2011-04-29T18:30:00.001+02:00

Precis som de flesta av oss som sparat, samlat och druckit vin under ett antal år så förändras referenserna. Ofta går de mot allt dyrare och mer förfinade doft- och smakupplevelser. Det innebär också att det i många av våra källare ligger kvar några flaskor, ofta udda, av viner som vi då köpte, drack och uppskattade. Men hur står de sig idag?

1999 Chateau Bouscasse är ett sådant vin som blivit liggande efter att det ersatts med årliga inköp av storebrodern Montus istället. Med anledning av Montus släpps i en ny årgång i dagarna såg vi chansen att damma av nämnda flaska och göra processen kort.

I glaset lyfte tannatdruvans karaktäristiska drag fram och den mörka drucjuicen som endast fått mindre åldersdrag visade upp en imponerande kvalitet. En tung doft av krut och mörka, nästan svarta, frukter och bär virvlade runt i glaset. Smaken gick i samma toner och till den blodiga, brasilianska oxfilén var det riktigt gott.

2004 Tahbilk Marsanne

2011-04-29T09:22:00.004+02:00

Veckan som gått har varit smällfull av jobb, jobb och några få viner som fått rensa hjärnan efter uträttat värv. Först ut var en Marsanne från den australiensiska klassikerna Tahbilk. Årgången var 2004 och helt säker dracks den för tidigt trots år i källaren.

Vinet var fortfarande vibrerande piggt med citrusstråkar som anförare. Ackompanjemangen bestod av honungs- och vaxtoner som ger vinet en dov klang.

Vinet är gott och speciellt men det finns tyvärr inte mycket mer att varken säga eller skriva.
Kanske kan tilläggas att det dracks till små snittar av tortilla. Stekt i panna med grönmögelost och ruccola. DET höjde vinet och förstärkte honungstonerna framförallt.

2007 Vina Mar Reserva Especial

2011-04-16T19:00:00.004+02:00

När vi i december besökte svärföräldrarna i Chile blev det en härlig överdos av chilenskt vin. När vi åkte till Chiles nordligaste vindistrikt - Elqui, passade vi på att besöka Gabriella Mistrals hemby. Mistral är en av Chiles två Nobelpristagare. Som ni alla vet är Pablo Neruda den andre.

Mittemot Mistrals barndomshem som idag är ett välbesökt museum fanns en restaurang. Där slog vi oss intet ont anande ner för ett glas i väntan på att museét skulle öppna. Efter en stund blev vi nyfikna på menyn och efter en snabb titt i den bestämde vi oss för att äta. Ett beslut som vi aldrig kommer att ångra.

Min fru åt en underbar osso bucco på får och jag ett långsamt ungsgrillat tjock revbenspjäll. Val som visade sig vara perfekta. Till dessa underverk beställde vi in en flaska 2007 Vina Mar Reserva Especial. Kombinationen var alldeles perfekt. Inramningen gjorde att eftermiddagen med maten och vinet blev ett minne för livet.

Väl tillbaka i Valparaiso gav jag mig ut på jakt efter vinet och fann det till slut längst bak i hyllorna på en Supermarket. Jag köpte de sista flaskorna och fick dessutom ett bra pris. Enligt personalen så var skälet att flaskorna " blivit lite gamla".

Några dracks på plats och några fick följa med hem. Igår fick en av dessa flaskor följa med till bords. Vinet var becksvart och doften av korinter slog upp mot oss ur glasen. Vi doftade, smakade och rynkade våra pannor. Vinet var underbart, men...

På flaskans baksida stod i liten text MERLOT. Det var en överraskning då övriga viner i likhet med vinet på plats var CABERNET SAUVIGNON. Men gott var det!

2008 Viu Manent Secreto Carmenére

2011-04-09T19:34:00.000+02:00

Nu börjar verkligen grillsäsongen närma sig och det är dags att bunkra upp grillviner att hämta ur källaren för både planerade och oplanerade grillaftnar.

Efter vår månad i Chile under december fick vi en härlig dos av både grill och grillviner så därför går vi inte över ön efter vatten då första rekommendation för grillsäsongen landar i Chile.

2008 Secreto Carmenére från Viu Manent finns på beställningsortimentet för 99 kronor och leverans utlovas - i dubbel bemärkelse. Vinet håller 14,5 procent vilket gör att en fnysning eller två ofrivilligt dyker upp när näsan åker ner i glaset.

För mig påminner de första doftintrycken av carmenere av sockerkaksmet eller crema catalana. Frukten svävar över helheten med inslag av den druvtypiska gröna paprikan. Men här finns också kaffetoner och kryddor.

Det här är riktigt gott och kommer vara underbart till sommarens grillkvällar. Synd bara att Viu Manents malbec från samma serie Secreto finns i Sverige. Den är om möjligt ännu vassare. Båda får närmare 90 pinnar av Parkers medhjälpare. I Sverige finns istället Estate Collection Malbec för 69 kronor. Passa på och beställ den också när du ändå håller på. Det ska jag göra...

2009 Neudorf Chardonnay Nelson

2011-04-09T08:10:00.001+02:00

Vårt sug efter fet och god chardonnay har tagit oss till Nya Zeeland. Den 1 april kom en nyhet från nyazeeländska Neudorf till en kostnad av 149 kronor. Och det är värt varenda krona. Årgång 2o08 finns också på ett antal SB och kostar tjugo kronor mer - 169:-. När jag reste runt på Nya Zeeland 1998 med en japan som jag träffade på ett vandrarhem var det vita viner som stod i fokus. Med min japanske vän som nykter chaufför besökte vi mängder av vingårdar och provade igenom ett helt systembolag per dag. Idag varken kan jag eller får jag göra det. Men när en flaska från Kiwiland dyker upp är det kul att återkalla minnena. 2009 Neudorf Chardonnay Nelson är från Sydön och klimatet ger vinet det lilla extra. Idag finns det exotiska frukter som mango, ananas och persika men också citrus som grape och apelsin, smör och en härlig nötighet. Dessutom en skum, men häftig doft av tändstickplån. Syran, frukten, smör och fat ger vinet en härlig karaktär som passar till grillad fisk, kyckling och pastasallad. Eller varför inte framför teven....

2006 ZECCI Collezione Barolo

2011-04-08T18:13:00.004+02:00

En flaska Barolo för 149 kronor på Systembolaget. Det lät för bra för att vara sant så jag fick beställa hem en flaska för att prova. Vinet är producerat av Terre del Barolo och ingår i en serie med viner från olika italienska distrikt. Därav namnet Zecci, om jag förstått det hela rätt. Det var inte så många veckor sedan vi provade årgpng 2004 av Terre del Barolos normal-barolo så detta känns lite spännande. Samtidigt känns prissättning och nytt namn som lite PR-jippo så några varningsflagg har hissats.

När flaskan som legat till sig någon vecka väl skulle drickas blev det som så många gånger bråttom. Pop and pour. Direkt ur glaset kom en knuten doft av rosenvatten och ett första smakprov gav prov på snipiga syror och rejäla tanniner. Varningsflaggen vajade med ökad vindstyrka. Efter någon timma i glas och karaff började det hända saker. Nu fanns där eleganta drag av rosorna och mörk men återhållen frukt. Örter och tobak samsades med stråk av kakao.

Tyvärr var maten då uppäten tillsammans med ett annat vin så mat/vin-kombon fick vi aldrig svar på. Det är ett spännande vin till ett riktigt bra pris. Elegant och feminint snarare än rustikt. För den som vill prova är SB-numret 2722 och importör är Future Wines.

2009 Cono Sur Cabernet Sauvignon Carmenere

2011-04-02T23:29:00.001+02:00

Gröna eller organiska viner har jag inte riktigt förstått mig på. Visst är miljöaspekten viktig för ett hållbart samhälle. Men varför inte förbjuda glasflaskor och korkar direkt då och bara erbjuda mer boxar åt folket? Nej just det, det vill vi inte. För mig är snarare gröna viner en kvalitetsmarkör. Och tyvärr har just Chile varit duktiga på gröna toner i sina viner. Tyvärr för att gröna stick eller gräs är inte en favorit i min bok. 2009 Cono Sur CS/Carmenere är ett vin vars druvor är organiskt odlade. Och de druvorna består enligt Cono Surs hemsida av fler druvor än namnet antyder. CS 55%, Carmenere 35 % samt 5 % vardera av Syrah och Malbec.

Om man klarar sig förbi den organiska (marknadsförings-)delen och tittar på vinet då?

Doften är fylld av bigaråer, björnbär och blåbär. Lakritstoner samsas med fatvanilj, viol och gröna toner. I detta vin dock på den positiva sidan i form av en mix av ruccola och ängsblommor. Om sådan går att uppbringa.

Smaken följer doftintrycken med tillägg av mjuka tanniner och ett något kort men positivt slut som innehåller choklad.

Vinet är en nyhet från 1 april och kommer hänga med ett tag. Priset är 90 kronor vilket märks i ett vin med (en) bättre klass än motsvarande viner från Chile i 70-kronorsklassen.

Vårt syfte var att inventera ytterligare ett grillvin till sommaren. Men detta vin är nog snarare designat för något mer raffinerade tillställningar. Sökandet går vidare. Kanske dags att titta på Argentina och Malbec för grillsäsongen.

2007 Guigal Cotes du Rhone

2011-04-01T19:03:00.004+02:00

Kvällens vin finns på de flesta Systembolag. Kostar 99 kronor och levererar (nästan) alltid. Årgång 2007 har fått 90 pinnar av Robert Parker, som utnämner 2007:an till den bästa årgången hittills. Och den som vill jämföra med 2008 kommer vänta förgäves. Då producerades ingen Cotes du Rhone hos Guigal. Men den som väntar på någon av de 3,5 miljoner flaskorna från årgång 2009 får ge sig till tåls ytterligare en tid. Men nu är det 2007:an som gäller.

Vinet är gjort på inköpta druvor med cuveén 50 % Syrah, 40% Grenache och 10% Mourvedre.

Doften är dyr, djup och full av mogna frukter. Kirsberry och svartvinbärsgelé samsas med toner av instängd saluhall, korvar och skinkor i taken. Vitpeppar och lagerblad står för kryddinslagen.

Varje druvsorts egenskaper går att urskilja.

Smaken är len, sträv och fetfylld av mörka, mogna frukter eller bär. Björnbär, svarta vinbär och framförallt körsbär. Men också plommon anas tillsammans med en härligt avvägd fatton.

Kanonvin för insatsen på 99 kronor!

Riesling från Mosel

2011-03-30T19:43:00.005+02:00

När kvällarna blir ljusare och solen tittar fram lockar alltid ett glas riesling! Hos oss innebär det oftast riesling från Mosel i allmänhet och från Brauneberg i synnerhet. Orsaken är som så många gånger tidigare. Ett besök, trevligt bemötande. Ytterligare besök, vinfestival, kröning av drottningen Brauneberg och ytterligare besök. Weingut Christian Karp-Schreiber besöktes redan 2003 och vi har ofta återkommit när Moseldalen passerats. Så ikväll har vi källarkyld Braunerberger Juffer Kabinett Riesling-Trocken från 2007 i glasen. Näsan är fylld av melon, grape och toner av gummi och däck. I munnen överraskar vinet då förväntningarna inte låg på det lena vin med en mild syra som visar sig i glaset. Smaken av grape finns där tydligt men också melonen gör sig till känna. Vinet vill inte lyfta idag och den vanligtvis pigga syran saknas. Istället får grape-tonerna härja fritt med det begynnande magsåret denna härliga onsdag. Årgången var problematiskt för Karp-Schreiber med höga sockerhalter. Trist för en moselproducent som är erkänt för sina ståltorra viner.

2004 Chateau Chasse-Spleen

2011-03-25T19:35:00.001+01:00

Vårkänslorna får mig av någon anledning att sukta efter saftigt mogen bordeaux med entrecote, hemgjord pommes och bea. Därför steg jag redan vid lunch in i källaren och rotade runt på den franska hyllan. Chasse-Spleen var utgångsbudet, men årgången var svårare. Under några timmar på eftermiddagen velade jag mellan årgångarna 2002 och 2004.

Valet föll på den senare - 2004. Anledningen var en post av FinareVinare för något år sedan om nollfyran och bea.

Vinet var lite motsträvigt när korken åkte av så det fick bli karaff. Efter knappt två timmar instängd i karaffen var potatisen friterad och köttet perfekt enligt den snart sexåriga dotterns devis - "lite brunt och lite rött." Dessutom fanns både spansk manchego och prästost från Sivans Osthandel uppdukat så möjligheterna att kombinera vinet med mat och ost var stora.

Doften var riktigt nedtonad efter tiden i karaff. Fransk cassis snarare än svartvinbär. Det är svårt att veta om toppen inte nådd eller om den är nådd och bitarna håller på att falla isär. En härligt snygg ekbehandling anas men inte mer. Frukten finns där men tar inte det stora utrymme som vi hoppats på. I munnen är det cassis, små tanniner och aningar av choklad och vanilj. Helheten är snarare tillbakadraget elegant och lite blygt än stöddigt och krävande.

Ärligt talat klarade vinet inte matens alla stora smaker, knappt osten. Idag är 2004 Chateau Chasse-Spleen ett vin att sippa framför brasan en tisdag. Huvudrollen under en fredagsmiddag klarade den inte. Kanske om maten varit mer av det sofistikerade hållet. Men inte idag.

Valde vi fel årgång? Vet inte. Kanske du har några erfarenheter av Chasse-Spleen och nämnda årgångar?

Chardonnay från Nya Världen

2011-03-19T23:52:00.001+01:00

Den senaste månaden har suget efter riktigt fruktig, lite fet och något smörig chardonnay nått oanade höjder. Vet inte riktigt vad det beror på men det känns som om allt finlir och nyanserande har lett oss till att släppa ut håret och dra på i full fart. Redan på fredagsmorgonen kan man känna doft och smak av en "ren" och "klassisk" chardonnay från Frankrike eller en syrlig och magsårsframkallande chardonnay från Piemonte. Men finns suget där?

Däremot om du tänker på en skaldjurspasta med tillräckligt färska råvaror som räkor, skaldjur som kräftor och kanske hummer med en grym, lite fet ost- och gräddsås till den färska pastan - vad vill du då ha i glaset?

För oss blev svaret - Nyavärldenchardonnay!

Först var det Vicar´s Choice Barrel Fermented Chardonnay från nyazeeländska Saint Clair som gällde. Med SB nummer 2188 och till ett pris av 89 kronor flöt denna gyllene dryck ner både före, under och efter maten. Smaken och framförallt munkänslan manar dig att ta stora klunkar av detta vita underbart fruktiga vin med inslag av mango, melon, ananas.

Denna vecka har chilenska Cono Sur Visíon Chardonnay för samma peng - 89 kr och SBnr 6522, fått en chans. Här finns också det exotiska inslaget med ananas, persika och melon. Skillnaden är att det enligt oss tillför ytterligare en dimension av klass. Troligtvis är det inslaget av citrus i doft och smak som tillför det lilla extra. Dessutom har fatbehandlingen uppgraderats i jämförelse.

Mellan dessa två går det inte att dra en vinnare. Dagsform och meny avgör!

Nästa vecka är vi sugna på att prova det argentinska chardonnayvinet Catena Chardonnay (SBnr 6612) för 119 kronor. Här utlovas mer smör och majs. Den kombon måste vi testa!

Vilket helgvitvin har du i glaset?

2006 GEMMA Barolo

2011-03-18T23:49:00.003+01:00

Efter middagen säger frun att "den där barberan var väl kul men finns det inget med mer energi och fart". Vart ska man då gå och leta? Vitt vin? Bubbel? Nej, självklart går man vidare till barolo.

Ja. Jag vet att det börjar bli tjatigt med denna fixering vi Langhes kullar i det nordvästra hörnet av Italien. Men det är inte så lätt att slita sig - mitt i semesterplaneringstider. Särskilt som resan kommer styra till detta italienska underverk.

2006 Gemma Barolo köptes för 99 DKK i Köpenhamn för en dryg månad sedan och förväntningarna varken var eller är särskilt höga.

När korken är dragen och glaset är fyllt möts vi av en förföriskt söt nebbafrukt. Mycket ovanlig om än förföriskt. Eteriska inslag med lager på lager av djupt mörk frukt. Är det cigarrlåda och piptobak som lurar bakom hörnet? Ek - fat - botti? Knappast ekfat med det priset. Är det rostning, bra årgång och perfekta druvor eller helt enkelt en stor del av stemmen kvar?

Sandpapper och läder möter tungan efter en stund samtidigt som näsan möter både en överdos av nebbioloparfym som mer "skitiga" toner. Men den söta och mogna frukten finns där och 2006 Gemma barolo är väl värd att investera en dansk hundring i!

Är du i Köpenhamn - skynda att fynda!

2004 ROAGNA Barbera D´Alba

2011-03-18T17:44:00.011+01:00

För någon vecka sedan läste jag om att någon av er vinbloggarkollegor druckit detta. Dierkt gick jag in på SBs hemsida och beställde en flaska till det facila priset 199 kronor. Lite saftigt för en barbera enligt min mening men onämnde bloggare lyfte fram vinets kvaliteter.

Nu är problemet att flaskan står på bordet men bloggposten är borta. Trots sökning hittar jag inte posten. Ge dig till känna så utlovar jag en länk! Här kommer den efter ett tips i komentatorfältet - Ulriks blogg vinovis

Jag har tidigare skrivit om min förälskelse med barbera och hur jag hittade kärleken på restaurang Le Torri i självaste Castiglione Falletto. Nu ska jag ge mig på Roagna. En för mig oprövad producent, undantaget något glas dolcetto till lunchen i Alba.

När jag söker på den unge Luca Roagnas hemsida hittar jag inte någon information om deras Barbera D´Alba och mina funderingar drar iväg kring markbyten och eventuella Langhe Rosso som kräver Barbera. Hur det ligger till vet jag inte. Kanske någon som känner till?

Men nu gällde det ju vinet.

Färgen är mörk i kärnan men uppsprickande i kanterna. Doften är härligt tung och mättad. Vaniljstänk eller snarare puff. En söt, söt ton av mogna mörka körsbär. Ett stråk av rökelse med exotiska kryddor.

Smaken har trots åren på rygg en stadig syra som lyfter fram den i munnen syrliga körsbärsfrukten. Men sen tar det liksom slut...

Det här är stiligt snarare än elegant. Hårfin skillnad men en annan typ av snyggt!

Till maten - gnocchi med lamm- och svampragu är det riktigt gott, även om maten var ännu bättre. Recept finns på SBs hemsida. Efter cirka två timmar från att korken drogs är syrorna (nätsan) helt borta. Kvar finns bara helt underbar barberajuice.

Men för nästan 200 kronor vill åtminstone jag ha mer.

2008 Heartland Dolcetto/Lagrein

2011-03-17T07:52:00.003+01:00

Onsdagkväll och mittiveckanmys. Både jag och frun hade hoppats att vårat respektive vinval skulle få styra middagsvalet. Jag förlorade dragkampen och frun ravioli med gorgonzola vann. Tillsammans med den anrättningen ville hon att vi skulle prova en förhållandevis ny flaska från Australien. Heartland från Ben Glaetzer med den udda druvmixen 50 % Dolcetto och 50 % Lagrein. Priset är 99 kronor och vinet finns sedan mitten av februari på ett SB nära dig.

Tveksam, och tydligen okunnig, protesterade jag innan valet var gjort men efter en snabb research på det stora nätet fann jag att vinet provats av vinbloggarkollegor i både Sverige och Singapore. Dessutom fanns det på den store Parker bedömning med 88 pinnar. OK, låt oss prova!

Vinet är oigenomträngligt i färg och doften går i samma spår med mängder av svart frukt och söta körsbär. Jord och mylla måste komma från lagrein medan all denna svartfruktiga doft och menthol måste härröra från dolcetto.

I munnen är vinet rejält fylligt med den kompakta och härliga dolcetto-frukten från mogna, söta körsbär. Ryggraden tämjd så att tanninerna fanns där utan att ta över eller bli bittra. Kryddtoner och lite köttig smak. Ekbehandlingen märks men inte övertydligt.

Till den italieninspirerade maten var vinet kanon. Likaså till en bit hårdost från Sivans osthandel. En trevlig onsdagsöverraskning!

2001 Fontanafredda Barolo Serralunga D´Alba

2011-03-12T18:25:00.006+01:00

Kvällens vin fanns i alla vinbloggares glas för ett par år sedan men nu är det tyst. Det verkar som om smaken och kraven har blivit dyrare. För oss som då började intressera sig för Langhes kullar och dess viner var det en inkörsport. Ofta för att det var den enda barolo som fanns att tillgå på det lokala Systembolaget, priset överkomligt och intresset i vinbloggosfären stort.

Hur är 2001 års Serralunga D´Alba Barolo från Fontanafredda idag då? Har vår smak och viner också förflyttat sig uppåt.

Doften är full av frukter som jordgubbar och körsbär. Det finns inslag av torkad frukt. Härlig licorice-ton och soja. Finns det inte lite tryffel också?

Smaken börjar stramt och frukten ger ett snabbt första (mycket fruktdrivet) intryck för att sedan klinga av och låta syrorna ta över. Det ligger ett uttorkande intryck över helheten. Kryddor från den gångna julen, piptobak och tydliga druvtanniner blandar sig i allteftersom vinet öppnar upp sig. De 10 åren har inte förtagit fruktens kraft men vinet är inte riktigt i balans mellan lagdelarna. Det är ett kraftigt, snarare än elegant, vin som sitter som en smäck till spagetti bolognese.

Våra smaklökar har alltså inte ändrats. Det var/är ett gott vin och ett bra köp. Skillnaden (kanske) är att utbudet har både breddats och fördjupats de senaste åren. Det har i sin tur inneburit fler chanser att prova god barolo.

Det kanske stämmer att förändring är utveckling...

Grappa från Produttori del Barbaresco

2011-03-11T17:13:00.005+01:00

För de allra flesta av oss som är intresserade av viner från Langhe och Piemonte är Produttori del Barbaresco ett landmärke som vi ofta återkommer till. De gör fantastiska viner till för området hyfsade priser.

Inte lika känt är att de också gör grappa. Både en ljusare olagrad och en mörkare lagrad. Vid våra besök har alltid en flaska inhandlats och därefter smuttats på under året. Speciellt den lagrade är en husfavorit. 42 potenta procent som ger kroppen en stöt men grappan en ryggrad. Doften är förförisk med dadlar, russin och fatig mogen druvjuice. Lagringen på fat ger inte bara färg utan också en härligt integrerad smak av russin/dadlar och alkohol.

Produttori del Barbarescos grappa passar snarare till en cigarr och espresso eller en mörk chokladbit än som en magborstare efter maten. Ikväll tar vi den sista slatten.

2004 Barolo från Terre del Barolo

2011-03-10T18:36:00.002+01:00

Det verkar som om vårens långsamma intåg väcker många vinbloggares lust efter vin från Piemonte. Och då särskilt Barolo. Den beskrivningen stämmer på oss också och under onsdagskvällen rycktes en 2004 från vinkooperativet Terre del Barolo.

Vid våra återkommande besök i Piemonte har vi varit flitiga kunder hos detta kooperativ. Främst deras vingårds-Barolis är värda att prova. Cannubi, Castello, Rocche och Monvigliero - vilka härliga namn och underbara smakupplevelser.

Men ikväll blev det deras standard-barolo från 2004 som på plats sommaren 2009 kostade oss 10 e och vid inköpstillfället var ett riktigt vresigt vin med eterisk doft och höga syror. Så resterande flaskor har blivit liggande i källaren utan uppmärksamhet.

När vi nu kände sug efter något från kullarna i Langhe utan att förta oss plockades en av flaskorna fram, korkades upp och direkt i glasen. Osso bucco stod på menyn och tillsammans blev det.....alldeles..alldeles underbart.

I doften fanns en härlig frukt av den omisskännliga nebbiolokaraktär som får oss att längta tillbaka till Italien varje sommar. Smaken var mjuk, med perfekt balans mellan frukt och tanniner. Stora klunkar var ett måste och upplevelsen har suttit i under hela dagen idag. Visst det är ingen barolo som ställer krav och djupare kunskap. Snarare en ingångs-barolo eller riktigt, riktigt bra langhe nebbiolo. Men gott är det!

2005 Cantina Terlano Vorberg Riserva Pinot Bianco

2011-03-01T19:26:00.004+01:00

Ikväll är det kvällen före första dagen av tre i Stockholm. Då bestäms det att vi ska äta hemlagad indisk mat. Min uppgift blir att sondera källaren efter ett vin som passar till kyckling, kokosgrädde och en kryddblandning av spiskummin, garam masala, gurkmeja, kardemumma, ingefära och chiliolja. Lätt som en plätt....

Valet stod till slut mellan mosel-riesling (för sött), gewurztraminer (för kryddigt) och pinot bianco (perfekt). Dragkampen vanns av en flaska 2005 års Vorberg Riserva från Cantina Terlano. Eller Kellerei Terlan om man väljer det tyska uttalet i denna tyska del i norra Italien som går under namnet Sydtyrolen. Eller Alto-Adige om man förklarar på italienska.

Krångligt? Det blir värre. Vinet är en Pinot Bianco (Italien), Weissburgunder (Tyskland) eller Pinot Blanc (Frankrike). Nu är väl allt krisatllklart ändå!

Sommaren 2009 avslutades med en vecka i italienska Sydtyrolen. Då fick jag chansen att besöka Cantina Terlano, ett kooperativ som enligt Antonio Galloni på WA är en av Italiens toppvingårdar. Ofta med stort erkännande, utsålda viner (också under mitt besök var Vorberg slut) och höga betyg (90 RP för årgång 2005). Däremot sprang jag på det av en slump i Berlin under nyåret 09/10 för 16 euro/flaskan.

Nu till vinet - doften är överfylld av mineraler, vilket inte är så konstigt med tanken på dess växtläge (Vorberg) 500-900 meter upp över havet i mestadels röd porfyrsten/jord/sand. Mogna äpplen och päron tillför det fräscha och somriga och inte minst en härlig doft som vi får leta efter ett tag. Tankarna för oss till barndomen och när man fick en pastill av gammelfarmor - det doftar "Kungen av Danmark". Enligt Wikipedia innehåller denna pastill anisolja vilket nog är spot-on.

Smaken är rik och elegant med tydliga mineraltoner. Eftersmaken är oerhört lång med flera bottnar och en härlig finessrikedom. Och mineraler.....

2009 Torbreck Cuvee Juveniles

2011-02-26T22:25:00.003+01:00

Doften i 2009 Torbreck Cuvee Juveniles för tankarna direkt till södra Rhone. Precis som chefsvinmakaren David Powell avsåg när han tog fram vinet till sin vän Tim Johnston, ägare av den parisiska vinbaren med samma namn som vinet - Juveniles. Den i Paris boende Tim J. har under mer än 20 år promotat södra Rhone och vad passar då bättre än att skapa ett vin som passar in i vinbarens vinlista. Med den skillnaden att Torbreck Cuvee Juveniles kommer från Barossa i Australien. Födelseåret för detta vin är 1999. En årgång som Robert Parker belönade med en 94:a. Under alla årgångar därefter har vinet varit över 90 p, med undantag för 2001 som "bara" nådde 89 p. 2009:an har fått 91 poäng.

Druvblandningen är 60% grenache, 20% shiraz och 20% mataro (mourvedre). Vinrankorna är mellan 40 och 150 år och vinet blandas i ståltank efter att ha jäst druva för druva. Det hela avslutas med malolaktiskt jäsning innan tappning.

Om doften tar oss med till södra Rhone vittnar smaken om sydligare breddgrader med mogen och yppig frukt. Det är en härlig druvjuice i glaset, även om det saknas tanninstruktur. Med mer luft i glaset kommer chark och lite skitiga toner från shirazen och en härlig kryddlåda från grenachen fram. Det är ett mjukt, behagligt vin som satt som en smäck till de långsamt grillade, tjocka revbenen med potatiskaka.

Tips - Bör drickas några grader under rumstemperatur för bästa resultat.

Varning - Snabba Er att handla då det endast finns 18 flaskor kvar på SB till priset av 189 kronor. Men snälla, ta inte alla, då jag tänkte handla ett par till när jag kommer till Stockholm på onsdag.....

Piemonte med Tryffelsvinet

2011-02-25T23:12:00.015+01:00

Det händer inte ofta att vinprovningar av de "stora" importörerna kommer till landsbygden. Men ikväll hade Fredrik Wendschlag från Tryffelsvinet kommit till Lidköping och restaurangen Pirum. Temat var Piemonte och vi var tvungna/glada att kunna åka på provningen som betingade ett pris av 295 kr och utlovade sex viner och en lättare antipastobuffé. Tillsammans med ett 20-tal stamgäster på denna krog med skaldjursinriktning slog vi oss ner i loungen.

Först ut var 2009 Merrigiare Langhe Arneis från Cá du Rabaja. (130:-). Till skillnad från sin kusin från Roero har detta vita vin vuxit upp bland nebbiolo-bröderna i Neive. Växtplatsen utgörs av fetare jordare till skillnad från Roero. Dessutom saknar Langhe-varianten det sista G:et i DOC. Vinet har en fräsch, fruktig doft med äpplen och exotiska frukter. Vinmakaren Dante Scaglione (tidigare hos Bruno Giacosa) har velat skapa en piemontesik Chablis, där vinet inte genomgått en malolaktisk jäsning. I smaken återfinns frukten men också en liten ton av mandel samt ett stråk av gummi. Gummitonen stör tyvärr helheten en smula. Men enligt Tryffelsvinets Fredrik beror detta på den fetare jorden i Langhe.

Nästa vin i glasen är 2009 Dolcetto d´Alba från Ca´du Rabaja. (125:-) Det är en typisk docetto med höga syror, djupfrukt men inget att skriva hem om. Gott till lunchtallriken!

Sedan kom 2008 Barbera d´Alba Bricco di Nessuno från Ca´du Rabaja. (175:-) Vinet har fått 12 månader i fransk ek (Allier) vilket känns på den insmugna men ändå tydliga, söta eken. Syrorna är häftiga o kombination till den goda barberafrukten. Doften kommer tyvärr inte upp i smakens tydlighet.

Därefter var det dags för 2007 Barbaresco Classico från.....just det...Ca´du Rabaja. (260:-)
Eterisk, klassisk näsa med mjuk, elegant och nebba-kryddig/fruktig smak. 2007 är första årgången som vinmakaren Dante Scaglione samarbetar med ägaren Lorenzo Alutto under namnet Ca´du Rabaja. Ett oerhört feminint och nästan bourgognelikt vin!

Nu var det dags för barolon att göra entré. För oss som väntat på bomber och granater efter denna kavalkad av smörsångare blev det tyvärr mer av samma vara. 2006 Barolo Josetta Saffirio (275:-) är en riktigt modern barolo. Mörk och eklagrad. Elegant näsa fylld av nebbafrukt men oooo så slank och elegant. Josettas dotter Sara (vinmakare) är inte bara modernist utan också gift och gravid med traditionalisten Roberto Massolino.

Vad passar då bättre än att avsluta med en av världens bästa Moscato d´Asti - 2009 Massolino. (125:-) Perfekt näsa, underbar mousse, mogen frukt med en elegant ryggrad av muscat-kryddor. Detta vin är värt att både köa och armbåga sig fram för!

Väl hemma öppnades den nyligen från beställningssortimentet inkvalade 2008 Chateau Mont-Redon Cotes-du Rhone. I sällskap med dessa piemontesiska damer är den rena djungeljuicen och ska drickas i stora klunkar för den som gillar sydfranska druvor och peppartoner....

2004 Massolino Barolo från Serralunga d´Alba

2011-02-18T20:56:00.002+01:00

Mellan 2007 och 2009 besökte vi Piemonte varje sommar. I år är det dags igen och förberedelserna är i full gång. Vad kan då passa bättre en fredagskväll än ragú och barolo. Särskilt som barolon är en Massolino från ett gott år - 2004.

Massolino har en speciell plats i våra hjärtan. Första sommaren, 2007, när vi var nya i Piemonte och knappt kunde skilja en barbera från en barolo besökte vi Massolino. Min fru som är lite modigare än jag dundrade in mitt i buteljeringen av 2005 års barolo. På 5-litersflaskor. 30 st skulle buteljeras och det var en fröjd att få stå där i ett hörn och bara finnas till.

När buteljeringen var klar kom Franco Massolino fram och förklarade att nu när denna "stora" händelse var avklarad så var det dags för siesta. Vilket innebar att en vinprovning passade bra eftersom han ändå skulle vila någon timma efteråt.

När vi försäkrat Franco om att vi inte var vinjournalister eller i vinbranschen fick vi oss en grundlig genomgång av Massolinos sortiment. Från dolcetto, barbera, nebbiolo till barolo från 03, 04 och den nya årgången 05. Allt avslutades med ett stort glas chardonnay på uteplatsen på baksidan där utsikten över Serralungas vinfält är enorm.

Sedan dess har vi träffat bröderna Massolino flera gånger. Både Franco och Roberto är oerhört sociala men också privata, så det är inte läge att springa och prova viner hos dem i tid och otid. Däremot var det en häftig känsla när vi tillsammans med vår hyresvärd var bortbjudna till en härlig familj i Serralunga och mannen bad mig springa ner till Franco och "hämta 2 kalla flaskor moscati till desserten". Minne för livet! Middagen också för den delen!

Dagens vin då. Hur var det? Enligt Parker är det läge för kvällens 90-poängare att hällas i karaff. Vilkas också sker en dryg timma före maten.

Trots otaliga sniffar i karaff och glas så finns det inget som sticjer ut. Nypon, rosor och mogen parmesan är det enda som går att skönja. Till maten börjar vinet hitta hem och en myriad av röda, lite motsträviga frukter och bär kommer fram. I munnen är det mjukt och behagligt. Tanninerna har rullat in i helheten men en fräsch barolo-syra finns på plats.

Längtan till Piemonte, Serralunga och barolo växer enormt, men 2004 års Massolinos barolo nådde inte riktigt ända fram. Ikväll!

Drygt 4 timmar efter att korken är dragen och vinet hamnat i karaff verkar något hända. Men det är inte mycket. Nebbafrukt och den omisskännliga doften är på plats, men vinet är riktigt slankt, nästan feminint i framtoning. Utan att vara negativt. Men 2004 är inget muskelpaket.

2003 gjordes inga riservor hos Massolino, alltså hamnade alla druvor i normale-barolon. 2005 var det dags för riservor och normale-vinet nådde inte samma höjder. Vad som hände med 2004 vet jag inte? Någon som vet?

Cotes du Rhone från Chateau Beaucastel

2011-02-16T20:01:00.001+01:00

Redan tidigare har jag konstaterat att vintern som aldrig släpper sitt grepp lockar vinintresset till Rhone med kraftiga och värmande viner. När jag för någon vecka sedan slötittade på Systembolagets utbud av viner från Rhone fastnade jag för denna (för mig) doldis på beställningssortimentet. 2008 Coudoulet de Beaucastel Cotes du Rhone från världsberömda Chateau Beaucastel som drivs av familjen Perrin. Nyfikenheten fick igång mig på allvar och idag är det läge att prova.

Familjen Perrin är en av Chateauneuf du Papes stora producenter med flaggskeppet Ch Beaucastel. Ett vin som för många av oss aldrig kommer att provas då priset vida överstiger vår vinbudget. När då historien bakom Coudoulet börjar rulla upp för mig verkar dagens vin än mer intressant. Familjen Perrin gör fantastisk ChdP på cirka 100 hektar. Mark som ligger inom de föreskrivna gränserna för vad som får kallas ChdP. Precis öster om vinfälten där druvorna till Beaucastel växer, på andra sidan motorvägen A7 äger Perrins ytterligare 30 hektar. Trots att markförhållandena är snarlika ligger det utanför gränsen för vad som får kallas Chateauneuf du Pape. Men här växer druvorna till kvällen Cotes du Rhone - Coudoulet. Det är alltså ingen slump att Coudoulet kallas baby-Beaucastel. Detsamma gäller priset som med årgång 2008 ligger på 196 kronor.

2008 var inget bra år i detta område och vinet har därför fått sänkt poäng av RP (84) men lika kul att prova ska det ändå bli. Men det återkommer vi till...

Precis som för storasyster Chateau Beaucastel ligger tyngdpunkten i Coudoulet på druvan mourvedre. 30 procent som växt i den norra och lite kyligare delen av ChdP, ett tecken som ofta pekar på god kvalitet och struktur. Dessutom 30 procent grenache för frukt och fyllighet, 20 procent vardera av syrah och cinsault kompletterar med tanniner och kryddor. Druvorna har vinifierats separat och genomgått malolaktiskt jäsning innan den slutliga cuvéen fått ett halvår på foudres.

Stämmer dessa druvteorier i verkligheten? Nu provar vi!

Doften domineras till en inledning av pepprig, röd frukt. Sedan kommer lager på lager av dofter med rått kött (carne cruda á langhe), örtte, lagerblad, tobak, kryddiga korvar, toner av mynta. Är det soja som ligger tungt allteftersom vinet får luft.

Smaken är härligt len. Syra, alkohol och tanniner synkar fint ihop och ger ett mjukt och behagligt vin i munnen. Samtidigt finns där en stadga och elegans som smeker runt i gommen. Återigen är frukten röd snarare än blå. Vinbär och körsbär slår vi fast.

Helheten ger ett oerhört behagligt och mjukt vin. Elegant och förfinat. För varje gång som näsan åker ner i den stora kupan finns där ett nytt lager att upptäcka. Härligt!

Om 2008 är en dålig årgång kan jag verkligen inte vänta på att få smaka en bra årgång.

Coudoulet de Beaucastel är ett kanonvin som gömmer sig i SBs beställningssortiment,

2006 Schloss Vollrads Edition

2011-02-11T22:53:00.003+01:00

Varje år får medarbetarna på det majestätiska vinslottet Schloss Vollrads i Rheingau välja ut den blend/det vin de tycker är bäst. Tappningen buteljeras sedan och säljs i en begränsad upplaga på egendomen. Kriterierna är här något annorlunda och det är kombinationen mat/vin samt rieslingskaraktär som är den främsta måttstocken. Resultatet kallas Edition.

Sommaren 2008 stannade vi för en kortare visit på Vollrads. På väg till Rudesheim efter en heldag på vägarna från Piemonte. Bemötandet var avmätt, snobbigt och varken service eller prisnivå inbjöd till några större djupdykningar på slottets Vinothek. Men specialutgåvan Edition årgång 2006 verkade kul.

Är vinet lika kul idag?

Några år på flaska har fått vinet att anta en djupare karaktär, begynnande mognad. Toner av exotiska frukter och strimma av citrus/lime. Åsikterna här hemma går isär huruvida sötman ska härledas till halbtrocken eller spätlese. I munnen är vinet mjuk med ett fint drag av en underliggande syra som jagar sida vid sida med mjuka citrustoner.

Ikväll dricker vi vinet till parmesangratinerade blåmusslor från Grebbestad. Det funkar fint, men - som dom säger på Let´s Dance. Det hade varit bättre chilisalsa (tärnad tomat, hackad lök, vitlök och koriander), vinet verkade vilja ha lite mer hetta att jobba med.

Till huvudrätt blev det marinerade lammkotletter, grillstekta champinjonjer som göttat sig i olivolja och vitlök på en bädd av ruccolasallad. Vinet var en 2008 Vina Maipo Syrah Reserva. Ännu ett tilbud från Köpenhamn. Denna gång från butikskedjan Irma och till det facila priset av 39,95 DKK. Prisvärde.......!!!!

2009 Xavier Cotes du Rhone

2011-02-10T18:28:00.001+01:00

Xavier Vignon är en hyllad vinmakare i Rhone. Utmärkelserna står som spön i backen, vintyckarna haussar med rätta vinerna (RP gav 09 CdP - 91-93 p och 09 CdR 91 p) och som konsult är han enormt efterfrågad. Enligt Karsten Thurfjell i Världens viner nr 5/09 är han konsult åt närmare 300 producenter. Tveksamt om det är möjligt, men efterfrågad och hyllad är han.

Xavier är utbildad jordbruksingenjör och oenolog. Efter en sejour i Australien, Bordeaux, Kalifornien och Champagne slog Xavier sig ner i Rhone 1995, där han tjänster som konsult snabbt blev efterfrågade. 2002 blev han ombedd att göra en egen blend och den blev självklart en succé.

På SB har han funnits sedan 2009 då han introducerade Xavier CdP 07 för 199 kronor. Ett allemansChateauneufduPape-vin som fått goda vitsord, men nu verkar det som om han slagit igenom på stort med hyllningar för årgång 2009.

2009 Xavier Cotes du Rhone släpptes i BS den 1 februari för 99 kronor, och jag knappade iväg en beställning så fort jag kunde komma åt. Idag har vinerna kommit och förväntningarna är redigt höga. Inte för mycket bara, hoppas jag...

Vinet är en blend på 60% grenache, 20% mourvedre, 10%carignan och 10% syrah. Ingen lagring har skett på fat. Mottot är mogen frukt i vingården ger perfekt balans mellan frukt och tanniner.

Vinet är riktigt mörkt i glaset. Doften är pepprig och fylld med svarta vinbär, bllåbär, mogna mörka körsbär, toner av tobak, härlig lakrits och en hel näve med underbara kryddor. Dessutom finns där choklad och muscovadosocker!!

I munnen är vinet underbart fylligt med breda axlar. Allt i doften kommer åter med stadiga men eleganta och ytterst nödvändiga tanniner. Detta är ett vin som vill ha mat. Mat som kräver vin i stora klunkar. Ikväll få det ackomanjera en biffstroganoff. Mmm..

2008 Penfolds Autumn Riesling

2011-02-09T19:38:00.005+01:00

Vid mitt besök i Köpenhamn hamnade jag i källaren på varuhuset Magasin. Där finns förutom en förnämlig delikatessavdelning också en mindre vinavdelning. Tilbud och dyrgripar slåss om det avgränsade utrymmet. Men ett vin som stack ut på den Vita sidan var 2008 Autumn Riesling från Penfolds i Koonunga Hill-serien. Priset låg i Danmark på 100 DKK. Oavsett vad man kommer tycka om vinet måste man älska etiketten - old school...

2008 Penfolds Autumn Riesling har förutom riesling en skvätt traminer. Hur den kombon ska ta sig ut i en australiensk riesling från Penfolds är spännande.

Första sniffen tar oss till italienska Tyrolen och deras Gewurztraminer, därefter kommer lime och citrongräs i dess renaste form. Vidare finns där mineraler, champinjoner och efter lite mer luft i glasen kommer gummi. Gummi som för ett tag övertar hela upplevelsen.

Vinet vacklar i doften mellan nyavärlden-riesling, nyavärlden-sauvignon blanc och ett minimalt inslag av mineralig, rökig sudtiroler-traminer. Vad i herrans namn ska man äta till detta vin?

Smaken är fylld av citrustoner. omogna gröna äpplen, mineraler och en hög syra som inte ger vika för något. Lång eftersmak som inbjuder till nya smuttar, och nya, och nya och...

På baksidan av flaskan står det att att vinet har "aromas of frangipani"....? Vad är det?
Enligt Wikipedia är det den engelska beteckningen på Tegelblomma. Okej? Och vad är då det?

Någon som vet? Vad doftar och smakar Tegelblomma?

2007 Amarone Tommasi + 2009 MontGras Quatro

2011-02-06T18:39:00.006+01:00

Amarone dricks inte ofta hemma hos oss. Vet inte riktigt varför. För det är gott, riktigt gott till och med. Men det är inte särskilt intressant.

2007 Amarone från Tommasi för 269 kronor finns i nästan alla Sveriges Systembolag. Alkoholhalten snurrar runt 15 procent. Druvblandningen är 50% corvina veronese, 30% rondinella, 15% corvinone och 5% molinara. Tillvägagångssättet känner vi alla till med de torkade druvorna. Flaskorna och priserna är både tunga och dyra. Men det saknas något för att väcka intresset.

Många av oss som gillar att prova, samla och lagra vin har någon egen inkörsport till Vinets underbara värld. Vi har dessutom en nyfikenhet som förts oss vidare i denna värld. För många är det säkert Amarone. Inte för mig. För min del var det Rioja som lockade till upptäcktsfärd. Dillen och vaniljen och det som hände när den blev äldre var spännande. Idag finns EN flaska från Spanien i hela källaren. Rioja lockar inte alls längre.

För den ekonomiskt oberoende finns det säkert en hel värld av Amarone att utforska. Men katrinblommon, torkade körsbär, te och fat lockar bara så mycket för den med en övre gräns runt 300 kronor. 2007 Amarone Tommasi är GOD, den passade BRA till söndagsmiddagen med canneloni quatro formaggio. Men den är inte intressant.

Då finns oerhört mycket mer att upptäcka i andra delar av både den Gamla och den Nya världen. Själv är jag inne i en period av stort sug efter Cotes du Rhone med både muskler och hull. (Ser just nu fram emot Xavier CdR 09) Troligtvis är det den ihållande kylan som kräver både mat och dryck som skänker en gnutta värme för att klara veckorna fram till värme och knoppande lust efter en Mosel.

Ett av inköpen från Köpenhamn fick därför sätta livet till för att möta suget efter vin med muskler. 2009 MontGras Quatro är en chilensk blend på 50% Cabernet Sauvignon, 20% Malbec, 15% Carmenère, 15% Syrah. Resultatet är ett kraftigt, kompakt och tight vin där varje druva pockar på att visa upp sig från sin bästa sida. Helheten är bra och frukten är mörkt mogen. Tanninerna finns där och drar fram och tillbaka mellan kryddor, blommor och en aning vanilin.

Amarone för 269 kronor är BRA och GOD. MontGras Quatro för 49 DKK fick mig att längta till utegrillen. Sammantaget är HYFSAD söndag!

Vinhandel i Köpenhamn

2011-02-04T17:38:00.002+01:00

Mitt arbete har tagit mig till Köpenhamn några dagar och när fredagskvällen kom fick jag chansen att jaga runt och leta "tilbud" på vin. Problemet är att jag har svårt att hitta i den danska huvudstaden, det regnar och blåser och att jag inte vet var jag ska börja leta.

Hittills har det blivit några flaskor som jag tycker verkar vara fynd:

2006 Gemma Barolo - 100 DKK
2009 MontGras Quatro - 49 DKK
2008 Penfolds Autumn Riesling - 99 DKK

Känner Du till några bra vinhandlare i centrala Köpenhamn - hjälp mig!

2009 Xavier Chateauneuf du Pape

2011-01-31T15:19:00.003+01:00

Den gångna veckan har det firats fyrtioårig födelsedag för undertecknad. Trots att firandet inskränkts till familj och den närmaste släkten blev det tillfälle till några glas gott vin. Särskilt vill jag lyfta fram den nya årgången av Xavier Ch9dP.

När gästerna till slut lämnat oss. Mat och disk inplockat och vi satte oss för att samla tankarna kom jag att tänka på att en av presenterna innehöll den nya årgången av Xavier som är en blend på 55% grenache, 35% mourvedre och 10% syrah.

Xavier har lyckats ta sig in på över 200 SB-butiker, har ett överkomligt pris (219:-) och har diskuterats på bloggar och hyllats av kritiker och bedömare. Speciellt intressant är Robert Parkers återkommande hyllningar av Xavier. Han lyfter upp 2009 till 91-93 p, tidigare har han lyft 2007 till 94 p och ser ett drickfönster mellan 2010-2025.

Hur var då vinet?

Doften är som en rallarsving av söta och mogna frukter, alkohol, läder och ceder. I munnen växer vinet både bokstavligt och bildligt. Vildvuxna, nypallade frukter och bär som plommon och hallon vill fram, upp och ut. Alla kryddor som finns i örtagården finns där men jagar runt så det är svårt att få fatt på dem. Lakrits och peppar dyker upp och ner. Helheten är idag omslutet av rejäla tanniner som också vill ha ett ord med i laget. Vinet är riktigt spännande och pockar på total uppmärksamhet.

Uppmaning - köp, prova, köp, lagra!

Löfte - pröva till burgundisk gryta (med choklad i) innan kölden släpper.

Förhoppning - att vinet finns kvar i ordinarie sortiment till nuvarande pris!

Spinoff - jag lovar att testa 2009 Xavier Cotes du Rhone som finns att beställa på SB för 99:-

Meerlust Rubicon 2006

2011-01-30T11:12:00.000+01:00

Efter ett flertal inlägg och kommentarer på FinareVinares blogg om Meerlust Rubicon 2006 blev vi nyfikna. De flesta var överens om att det sydafrikanska vinet var rökigt, räligt, bränt och fullt av gröna toner.

Sagt och gjort så knallade vi ner till Hötorgshallen (ja, vi var i Stockholm i helgen igen...) precis innan klockan slog 15 och SB stängde. Kön var enorm så det blev ett glas Brocard Petit Chablis under tiden som numren pep fram på skärmen.

Väl inhandlat så gick vi hem och öppnade vinet. Doften som dök upp direkt var som inläggen intygat om. Mycket rök, gummi och gröna toner. Därefter lät vi vinet vila några timmar innan maten var framdukad.

Rök, gummi och det gröna var som bortblåst. Istället dök det upp en bredryggad sydafrikan som klarade kött och rostad bakpotatis med bravur.

Mogna plommon, inslag av Viol (tablettasken), och farfars cigarrlåda fylld av julkryddor. Men...

Vinet är inte i högform, just nu, vill jag påpeka. Det kan mycket väl tänkas att det är ett vin för långlagring. Meerlust Rubicon 2006 kostar 229 kronor på SB. Är det värt det? Tveksamt med anledning av vad det uppvisar idag. Det finns annat som är roligare till detta pris.

Reflektion: Vinadvokaten Robert Parker verkar inte följa vinet då de årgångar som finns bedömda har mer än 10 år på nacken. Varför kan man fråga sig då till och med chilenska viner i 60-kronorsklassen finns bedömda..

Vinprovning - Chile vs Bordeaux

2011-01-22T19:57:00.005+01:00

Det nya arbetsåret har rivstartat med nya grupperingar, nya människor och delvis nya arbetsuppgifter. Vad är då mer svenskt än att åka på konferens för att skapa gruppdynamik och sammanhållning. Min erfarenhet är att med ett par glas vin så går detta mycket lättare. Sagt och gjort. Det beslutades att vinprovning skulle hållas.

Temat var Chile med tanke på min resa dit under december månad. Personligen såg jag det som en chans att dels utbilda mina arbetskamrater som dricker Pris och njuter Ekologiskt. Dels ville jag testa chilensk cabernet sauvignon mot bordeaux - cabbe.

Vi började med en klassiker alla provat - Gato Negro. Glaset fungerade dels som måltidsdryck till de empanadas (chilenska köttfärspiroger) som inmundigades, dels som referens för att visa på att det är skillnad på vin och vin.

Kvällens laguppställning var 2007 Echeverria CS, 2007 Zardoz Vina Indomita och som luring lades 2003 Chateau Cantemerle in.

2007 Echeverria är en klassiskt chilensk cabernet sauvignon för dryga hundringen. En instegsmodell om man så vill. Här finns svarta vinbär, mogna plommon, lakrits samt kaffe och kakao från fatrostningen. Under kvällens gång kommer dessutom ett fint mentholstick in och vinet är både mjukt, tydligt och rent.

2007 Zardoz från Vina Indomita kostar på SB 159 kronor. Det är nästan en hundring mindre än på plats i Chile. Vi har provat vinet förut men inte imponerats, Ikväll vill det vara med och leka med de stora grabbarna och här finns en imponerande doft av cigarrlåda, lagerblad, kaffe, choklad, kakao, örter och eucalyptos. I samken återkommer intrycken tillsammans med mogna plommon och härliga svarta vinbär. Men det märks att det är ett vin från ett varmare klimat än nästa vin.

2003 Chateau Cantemerle har inte imponerat på oss tidigare, men under kvällens provning vaknar vinet till liv för att visa att den Gamla världen inte ger sig utan fight.

Doften är riktigt häftig och funky och växer under flera timmar. Hästskit, stall, mint, multnande höstlöv, lingon, kryddskåp. Vinet visar inga eleganta sidor utan snarare ett ruffigt intryck där fler av kollegorna liknade doften med ett slakteri. Själv ville jag inte släppa glaset mer än någon centimeter från näsan. Riktigt kul att få in en sådan vinprovarfullträff. Särskilt då flera runt bordet hade uppfattningen att allt vin smakar likadant.

Smaken var tyvärr inte i paritet med doften men ett mycket bra vin är det. Parker ger årgången 85 poäng och det finner jag lite orättvist. Särskilt som de chilenska konkurrenterna landar runt 90-strecket. Smaken är syrlig, saftig och med en lång eftersmak av mineraler, grönska och funkiness. Me like!

Chile-viner på hemmaplan!

2011-01-22T18:58:00.009+01:00

Livet börjar återgå till normala rutiner efter vår månadslånga vistelse i Chile. Jobb, dagis, möten, och inte minst snö och kyla har fått oss att inse att äventyret Chile är över för denna gången.

Men vinerna finns kvar. Dels de flaskor vi fick med oss men också ett hyfsat utbud i SBs ordinarie sortiment. Vi man ha mer att välja på finns det mer i SBs beställningsortiment.

Och då pratar vi bara röda viner...

Den gångna veckan har givit oss många chanser prova vin och mestadels har det varit chilenskt. Låt oss därför rekapitulera några av dem.

Först ut var en flaska som vi längtat efter att hälla i glaset. 2008 Santa Ema Reserva Cabernet Sauvignon. 1917 utvandrade Pedro Pavone Voglino från Piemonte, Italien till Chile med drömmen om att få göra vina i sitt nya land. Idag är det barn och barnbarn som driver drömmen vidare och resultatet är mycket imponerande.

2008 Santa Ema Reserva CS är ett ytterst elegant vin med klassiska cabbe-dofter som körsbär, tobak, kaffe, kakao, rostade fat, bra syra och en återhållen alkohol trots 14 procent. Vid vår provning var förväntningarna lite för högt ställda och mer tid hade behövts för att göra vinet rättvisa. Årgång 2008 är också något för ungt just nu. Ytterligare något år i källaren eller en grundligare luftning. Men vinet är oerhört raffinerat och en lyx-upplevelse till grillen. Vi har provat...

Men vi fortsätter istället med två flaskor som finns på ditt närmaste SB.

Först ut är 2007 Vernus Blend från Santa Helena. Vinet är en blend på 65 %Cabernet Sauvignon, 20 % Carmenere, 10 % Shiraz och 5 % Petit Verdot.

Ett riktigt gott vin som har en fin struktur av sina olika beståndsdelar. Mogna frukter, chilekaraktär och ett helt knippe örter kommer fram under kvällen. Passade perfekt med den örtspäckade kycklingen.

Därefter kommer kvällens utropstecken från det ekologiska Emiliana - 2007 Novas Winemaker`s Selection Syrah/Mourvedre. Mogen frukt brottas med örter, fat och mineral i detta kanonvin från chilenska Emiliana. Druvblandningen ger en härlig harmoni och vinet är som rhonsk (koncentrerad) druvsaft när den är som bäst.

Här skulle en gryta sitta perfekt. Dessutom vore det kul att jämföra detta vin med mostvarigheter från Rhone. Mitt tips är det kommer stå sig väl i den jämförelsen. Kostar 134 kronor och som slamkrypare på en provning vore det fantastiskt kul att se hur vinet står sig.

2005 Azelia Vigneto Punta Barbera D´Alba

2011-01-15T17:31:00.006+01:00

2005 Azelia Vigneto Punta Barbera D´Alba är min första riktiga piemonte-kärlek. På hotel le Torri´s uteterass i Castiglione Falletto sommaren 2007. Vi var nybörjare i Italien och Piemonte och de stora barolis närmade vi oss med lite för stor respekt. Men Barbera var en ny och underbar erfarenhet.

För mig var det framförallt den förödande, överalltannatintagande frukten som 2005 Azelia Vigneto Punta Barbera D´Alba fyllde mig med. Dessutom en för området bombarderande fatbehandling som gav en munkänsla av finfinfin sand. Sammantaget har denna känsla hållit sig kvar i munnen.

När vi därefter skulle inhandla vinet för vidare transport till Sverige visade det sig vara lättare sagt än gjort. Azelia ville inte ta emot besök, vinet fanns inte att köpa i butik. Till slut lyckades vi få hjälp av Cantina Comunale i Castiglione Falletto att kontakta Azelia. Trots att vi spenderade tre veckor bara 10 meter från Cantinan tog det till de sista dagarna innan vi säkrat en leverans.

Ikväll är det dags att välta in en kalvstek i ugnen och då passar en barbera perfekt. Låt oss prova!

Knockout!

Denna gång till vinet. Doften är fylld av kryddor från faten som integrerats i frukten och över alla mogna fruktaromer svävar en doft av parfym. Dandelwwod heter det på utrikiska och återfinns i åtskilliga herrparfymer. Ett stråk enbart men så vackert! Frukten i smaken är kompakt med mogna plommon, hallon av finaste sort och en syra som håller allt på plats.

Nöjd? Mycket!

Rhone i glasen - Yann Chave & Dom Barroche

2011-01-15T15:55:00.004+01:00

Yann Chave Le Rouvre är en riktigt bra Crozes Hermitage som dykt upp vid några tillfällen på SB. Varje gång med strykande åtgång.

Denna flaska med årgång 2006 öppnades till onsdagskvällens middag. Då var det piggt med en frisk syra över den dundrande frukten. Sniffmässigt är detta vin en grymm upplevelse med en kryddbukett som skriker elegant Crozes.

2 dagar senare fyller jag på glaset med resten av flaskan och då har vinet lyft sig ytterligare ett par nivåer. Rökigt, elegant, grymma julkryddor. Syran är fint integrerad. Tanninerna har tonat bort och ersatts av en härligt mjuk munkänsla.

Men vi går vidare med matlagningen. Boeuf Bourgignon står på menyn.

Till denna anrättning hade en 2007 Domaine la Barroche Terroir karafferats för att komma i rätt stämning. Men trots att doften visade upp sig med alla grenache-attribut, som kirsch och kryddor i överflöd så lyfte det inte i munnen.

Till maten kom alkoholen fram och syran var inte i harmoni med frukten. Eftersmaken var kort.

Dagen efter prövades den resterande flaskan mot grytans rester. Men den striden vann Boeuf B-grytan.

2007 Dom. la Barroche Terroir. Tunnel? Spara?

Återinvigning i Stockholm 2 - Franskt tema

2011-01-14T14:41:00.003+01:00

Efter första dagens lyckade återkomst till Lägenheten, Kungsholmen, Stockholm och för den delen Sverige, (efter 5 veckor i Chile) var det dags att åter fylla lägenheten med möbler och köksinredning. Vilken butik är då bättre att bege sig till än IKEA Kungens Kurva? Något som ett par tusen andra stockholmare också kommit på.

Efter en hel dag var vi äntligen hemma, möblerna på plats, maten inköpt och rejält hungriga. För att höja stämningen än mer plockades en flaska 2002 Tahbilk Marsanne fram. (Inte riktigt Frankrike men det finns kopplingar, eller hur?) Ett vin som väckte delade meningar.

Det honungs- och persikodoftande 2002 Tahbilk Marsanne med toner av bivax och torkad frukt är speciellt och inget för klentrogna. I munnen är det något trögflytande, lent och både friskt, fräscht och mastigt på samma gång. Kul att testa detta vin med några år på nacken. Men nu gömmer vi de andra årgångarna och återkommer om några år igen. Sen får vi se om det är vi eller vinet som utvecklas under dessa år.

Till mat hade vi valt en biff av bästa kvalitet, minutstekt och till detta egna pommes. Underbarare biff har jag nog aldrig smakat. Tack Hötorgshallen! Vad dricker vi till detta då?

2003 Chateau Cantemerle. Ett svagare vin från ett svagt år. Trots att alla delar finns, lyfter inte vinet riktigt. Mörk frukt, plommon och körsbär, mjukt och friskt i munnen. Men i kväll tog biffen hem pokalen!

Återinvigning i Stockholm 1 - Piemonte-tema

2011-01-13T14:15:00.001+01:00

Dagarna efter nyår bestämde vi oss för att förlänga ledigheten med några dagar i Stockholm. Ett ytterligare skäl var att vi återtagit vårt lilla krypin på Kungsholmen i Stockholm.

Efter lång frånvaro från lägenheten var vi spända på hur det skulle vara att bo där allihop tillsammans. Till vår glädje var den fortfarande i tiptop och vi kunde snabbt konstatera att medhavda matvaror kunde erbjuda en grym spagetti bolognese parat med några goda Langheviner. Sagt och gjort - korkskruv i och gasspis på. Nu kör vi.

Först ut var 2005 Produttori del Barbaresco. Det har redan sagt många gånger men detta är ett grymt gott vin. Allt på plats från början, men mer att vänta. Doften är ljuvlig och att sitta och sniffa på detta är ett perfekt tidsfördriv, speciellt när köket är för trångt för 2 vuxna.

Doften är parfymerad med kryddor, örter och kompakt med frukt. I smaken återkommer den ljuvliga frukten, kompletterat med eleganta och precisa tanniner. Ett underbart som vi bara vill ha mera av.

Spagettin visade sig bli bättre än vi kunde hoppats på så ytterligare ett vin krävdes för att ackompanjera de sista portionerna. Vilken tur då att 2004 Barolo Sergio Guidice fanns till hands. Detta är en pytteproducent som bor, lever och producerar sina viner i hjärtat av Serralunga D`Alba. Närmare bestämt precis bredvid den lilla Posten. Följ nedanstående länk så finns mer om vårt besök hos Sergio. Vinet då?

2004 Barolo Sergio Guidice är ett äkta, helgjutet langhevin, snarare att jämföra med de stora gårdarnas Langhe nebbiolo. Vinet har vuxit på flaska, är oerhört lättdrucket och skulle vara mitt förstaval till en italiensk buffé där vinet skulle drickas i stora munnar.

Portofino - en restaurangupplevelse för livet!

2011-01-04T23:10:00.002+01:00

I Valparaiso, Chile finns det mängder av restauranger. En av dem som sticker ut mest är Portofino.

Som stor vän av mat och dryck och den gemenskap som uppstår kring matbordet är det en glädje att få bjuda på en kväll att minnas för livet. I detta fallet gällde det dubbelt upp. De bjudna skulle aldrig komma på tanken att gå till denna restaurang med de löner eller pensioner som erhålls i Chile. För oss var det en oerhörd glädje att få bjuda på denna upplevelse.

Portofino öppnar kl 20 och vi var för ovanlighetens skull i tid.

Till fördrink beställdes Pisco peruana - en drink med nationaldrycken, limejuice, florsocker och en skvätt angostura. Hemligheten ligger i att man mixar hela lime som man silar in i drinken.

Till huvudrätt valdes kött i olika varianter och någon risotto. Alla val krävde rött och vi beställde in Tarapaca. Ett val som i Sverige inte imponerat så mycket som på plats.

Tarapacas topp-Cabernet Sauvignon - Etiqueta Negra ( Den svarta etiketten) betsälldes in och vinet motsvarade alla högt uppställda förväntningar. Ett vin som är packat med svart frukt, mineral och som du inte lätt glömmer.

För att följa upp detta beställdes en La Joya från Bisquertt in och kvällen avslutades på Portofino med en Tarapaca Gran reserva som fortfarande klingar i mun och minne.

Livet kan vara underbart även på andra sidan jordklotet....

2007 Azelia Langhe Nebbiolo

2011-01-04T21:19:00.002+01:00

Ajajajojojoj - vilket vin!

Dofter, smaker, minnen från Langhe och en mängd andra endorfinliknande känslor far genom kroppen. Borde jag ha förväntat mig detta? Kanske.

Vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är skitgött, som vi säger i Piemonte.

Enkelt, tydligt, rak och ärlig nebba, bra spett i doften, frisk syra, perfekta tanniner och mängder med frukt. Lakrits, målarburk, mogna körsbär (kirsch?).

Gott!

Vita viner - vit fisk - i vinterskrud..

2011-01-04T20:38:00.007+01:00

Efter hemkomst till Sverige täckt av ett vitt snötäcke kände vi att det var dags att prova det vita vinet som vi köpte sommaren 2009 i Alto-Adige, Italien. Just till den vita fisken.

Idag var matlagningsteamet (singularis) i strålande form och det bacondoftande potatismoset med vit plattfisk toppad med ost skulle hitta en kompanjon. Lätt då att gå ner i källaren som håller 6-8 grader att leta vitt. Krångligare med rött.

Uppställningen blev följande - 2005 JM Brocard Chablis VV Domaine Sainte Claire och 2008 Stoan från Cantina Tramin.

Först ut var 2005 Chablis med en makalös färg som pekar på mognad och förfining under de år flaskan lutat sig tillbaka i källaren.

Doften väller över av chardonnay-frukt som fått vila ifred. Smör, rostat bröd, mogna stenfrukter som äpple och päron. Mineraler, solljus, gummi, skvättar av lime samt en liten touch av fänkål. Allt i perfekt balans.

Smaken är djupt fruktig. Pigg men bakåtlutad syra. Mjuk och len i munnen. Det känns som om vinet vill vara i ensamt majestät - utan mat....möjligtvis prat!

Nästa vin - 2005 Stoan från Cantina Tramin i Alto-Adige, Italien är belönat med 91 p av WA och det är inte svårt att förstå varför. Med en blend av chardonnay, weissburgunder, gewurztraminer och sauvignon blanc är vinet väldigt speciellt.

Färgen är något ljusare i glaset - genomskinligt i kanten. Doften formligen exploderar av blommor, (honungs)melon samt en bakomliggande mineraldoft som växer sig allt starkare och lyfter in en stor dos elegans i vinet. Dessutom sprudlar vinet av vit persika (blanquillos) som man inte känner i viner från Europa så ofta.

I munnen är syran dubbelbottnad - stark och mild samtidigt. Alla dofter finns i smaken som osar av balans och harmoni. Kvällen klara vinnare till den vita fisken - precis som vi trodde förra sommaren.

Casas del Bosque - vinperfektion!

2010-12-19T21:33:00.008+01:00

En av de vingårdar vi var mest nyfikna på levde verkligen upp till förväntningarna. Casas del Bosque - 30 minuters bilfärd från Valparaiso och på gångavstånd från den lilla staden Casablanca. Om det är staden som gett vindalen sitt namn eller tvärtom låter vi vara osagt.

Väl framme var vi överens om att ytterligare en guidad tur runt ståltankar och vinfat fick vara. Att höra skillnaden mellan fransk och amerikansk ek ger inget femtielfte gången. Så direkt på provningen! Till vår hjälp fick vi en ung man som på vinst och förlust sökt sommarjobb på vingården som provningsledare. 2 dagar och en låda vin från gården senare var jobbet hans. Hans styrka var engelska och en oerhörd charm. Vad gäller engelskan så såg vi inget av den, desto mer av charmen och den utlovade provningen utifrån ett standardformulär lade vi snabbt bakom oss där vi ensamma fick tillgång till ett fantastiskt tempererat provningsrum.

Vinerna från Casas del Bosque som provades -

2010 Sauvignon Blanc Gran Reserva - kristallklar med blodapelsin, citron, röda äpplen

2009 Chardonnay Gran Reserva - exotiska frukter en masse

2009 Pinot Noir Gran Reserva - ojojoj vilken frukt, flinta, champinjoner, vanilj, jordgubbar

2009 Cabernet Sauvignon Gran Reserva - perfekt ceder, choklad, tobak, björnbär

2009 Syrah Gran Reserva - oemotståndlig, tuggbar frukt, kryddor och delikat blomdoft

Priserna ligger runt 100-120 kronor för en Gran Reserva, ett pris som vida understiger vinerna kvalitet. Gemensamt för alla vinerna var dess elegans som svävade över provningen.

Av dessa viner inhandlades Sauvingon Blanc och Pinot Noir enligt urvalsmetoden - Måste ha oavsett vad det kostar att ta med hem på flyget.

Därefter hade sällskapets damer charmat igång den unge sommarjobbande provningsledaren så de stora kanonerna kom fram på bordet och in i glasen.

Först ut var Casas del Bosque Gran Estate Selection Private Reserva - en bombastisk blend på Syrah, Merlot och Pinot Noir. Sådant tryck i dofterna att elegans och kraft fick slita hårt för att samsas i samma glas. Merloten odlas enbart för denna blend. Fantastiskt gott!

Vina Indomita - turistfälla?

2010-12-16T16:13:00.004+01:00

Vina Indomita ligger högt på en kulle utmed motorväg 68, mittemellan Santiago och Valparaiso, med utsikt över stora delar av Casablanca. Vingården som är sverigebekant uttalas IndÅmita. Intressant, eller hur?

Här tar det intressanta slut tyvärr. Efter en snabb titt i det fantastiska bygget som innehåller guidade turer, superdyr restaurang och vinshop så kunde vi konstatera att detta är byggt för rika och dumma amerikaner. Eller bara rika och dumma i största allmänhet.

En vinprovning kostade 200 kronor, för en rundtur fick man hosta upp en hundring till.

I Sverige har deras ultra premiumvin Zardoz funnits ett tag för cirka 160 kronor. På plats i Chile får man vara beredd att skaka fråm cirka 250 kronor.

Vi må vara turister - men vi är varken rika eller dumma. Resan gick vidare...

Vina Mar - offer för jordbävningen!

2010-12-15T21:40:00.007+01:00

Efter att ha druckit en flaska 2007 Vina Mar Reserva Especial på en restaurang i Montegrande, Valle del Elqui i norra Chile var vi fast. Restaurangen ligger mittemot 1945-års nobelpristagare i litteratur, Gabriela Mistrals barndomshem och numera museum. Detta vin måste utforskas. Sedan att maten var den kanske underbaraste som inmundigats av oss är en annan historia. Men vinet var fantastiskt till både osso buco av får och långsamt grillat/gräddat revben.

Väl tillbaka i Valparaiso återupptog vi sökandet efter Vina Mar och fann det inom 45 minuter från oss - med bil. Min bättre hälft ringde en av sina barndomsvänner och en biltransport var beställd till dagen efter. Nu skulle här utforskas, upptäckas och provas.

Väl på plats utanför grindarna mötte vi några handskrivna hänvisningsskyltar. ÅK 400 METER VÄNSTER - efter 400 meter - ÅK 400 METER HÖGER. Då fick vår guide nog och genade genom vinfältens små stigar och på skyltarna kunde avläsas både pinot noir och sauvignon blanc. Till slut stod vi framför ett stort slottsliknande hus. Men det enda som kunde avläsas av vinmakning var omgivningarna och huset logotyper.
Till slut kom trädgårdsmästaren fram och undrade hur vi kom in, därefter en något mer upprörd byggmästare som verkligen ville veta hur vi tagit oss in. Som den minst spansktalande i sällskapet tog jag mig friheten att tiga mig igenom alla utfrågningar och undrande blickar.

Till slut fick vi kontaklt med Diego, ensam PR-kille och ansvarig för företagets hemsida. Skamsen erkände han att de inte ändrat informationen eller lagt till detaljen att de stängd tills vidare på grund av reparationer på grund av jordbävningen, eller terremoto, som det heter i Chile. De hoppades öppna igen i februari-mars men eftersom vi lyckats passera alla hinder var han villig att guida oss runt - dock utan vinprovning!

Vi fick reda på att all pinot noir, sauvignon blanc och chardonnay växte, skördades och lagrades här. Dessutom var Diego extra stolt över deras spumante/cava samt deras champagne. Vad gäller de röda vinerna så växer de i Maipo utanför Santiago. Vina Mar är som många andra vingårdar i Chile del av ett större vinimperium. Vina Mar tillhör San Pedro.

Vi fick en tur där vi följde pinot noiren genom ståltankar till amerikansk ek och till butelj.
Dessutom fick vi hjälpa till att vrida på de många "champagneflaskorna" som väntade på att bli av med sin botten/toppsats och få en etikett. Pris i butik - 250 kr i Chile!
Men vi som ville gotta oss i röda viner fick fortsätta vår resa - cirka 500 meter till Vina Indomita.....

Mysteriet med Mayu i norra Chile

2010-12-14T19:27:00.006+01:00

Under förberedelserna inför Chileresan fanns några vingårdar på önskelistan. Chiles nordligaste vindistrikt - Valle del Elqui - ligger cirka en timmas bussfärd inåt landet från La Serena runt staden Vicuna. Där produceras Mayu som också är Sverigebekant. Väl på plats hittar vi en liten skylt som visar att vi är vingården på spåren. Men vi verkar vara långt ifrån ett smakprov..

I denna nordligaste del av Chiles vinlandskap är det mikroklimat som gäller. Kyliga nätter och heta dagar under de sista tre-fyra månaderna innan skörd. Runt 30 grader är det när vi är på plats och friska vindar och riktigt kyliga nätter. Här växer en mycket stor del av Chile export av vindruvor till USA och Europa. Här växer också nästa 100 procent av alla druvor till den inhemska spritdrycken pisco. men under senare år också alltmer druvor till vin. Alla druvor finns represenetared men bäst resultat ger syrah och sauvignon Blanc. Något som vi vill utforska hos Vina Mayu. Under våra taxifärder från vår cabanja till Vicuna frågor vi ett stort antal taxichaufförer men ingen vet något. Vi åker dit vi sett skylten men grannarna vet inget om Mayu. På turistbyrån är det strejk. Till slut ger någon oss tipset att åka till Vina Falernia som ligger några kilometer bort.

Men där är vi inte välkomna utan hänvisas till en butik på andra sidan vägen. Här får vi reda på lösningen av mysteriet. Mayu är en del av Falernia och märket Mayu är endast för export och om vi inte vill köpa minimum 3 lådorx12 flaskor är vi hänvisade till det lokala systembolaget hemma i Sverige.

Bättre gick det med provningen av Vina Falernias viner där carmenere och syrah går vinnande ur striden. Särskilt Alta Tierra som gick loss för en hundring. I butik (i Chile) kostar det det dubbla.

Men vi lämnar inte Valle del Elqui utan att besöka världens största producent av pisco..

Chileresa i 5 veckor!

2010-12-02T03:23:00.002+01:00

Nu är vi äntligen framme i Chile. 5 veckor framför oss och mängder av vin att testa! Racet har redan börjat och en LÅÅÅNNGG lista över viner att pröva är framtagen.

Mycket med hjälp av Robert Parker`s Jay Miller och hans generösa 90-poängare över viner i klassen 40-100 kronor.

Viva Chile!

Châteauneuf-du-Pape i Släppet

2010-11-03T21:51:00.002+01:00

Denna vecka har inhandlats följande Chateauneuf-du-Paper - Cuvee de Vatican 2008 och Mas de Boislauzion 2008. Den senare har fått stående ovationer av mr R. Parker.

Någon som provat?

Ost från Magra

2010-10-29T13:55:00.003+02:00

När jag efter ett besök på restaurang Magasinet i Alingsås frågade personalen var den gudagoda osten kom ifrån; var svaret Magra utanför Sollebrunn. Sollebrunn är en liten ort mellan Vårgårda och Trollhättan. Där finns ett gårdsmejeri som heter Skattegårdens lantost, och drivs av ett ungt par och deras ostar är enastående.

Så följande lördag packade vi in oss i bilen och begav oss ut på ostletar-utflykt. Väl framme ringde vi på och ut från bostadshuset bakom butiken kom mannen i ostfamiljen ut. Då vi är lika väluppfostrade som ostsugna blev det ett stort inköp av alla de ostar som fanns i utbudet - blå/grönmögelostar, vitmögel, feta och chevreér om vart annat. Efter en titt på getterna bar det av till närmsta charkdisk, hem, ner i källaren och det var dags att duka upp.

De rustika ostarna skulle alldeles säkert mått underbart gott av ett sötare vitt vin eller en Sancerre med det blev Cotes-du-Rhone från Guigal med några år på nacken som fick nöjet att följa med ostar, korvar och skinkor ner i magen.

Visst är det kul med lokalproducerat!

2009 Terre de Mistral Cotes du Rhone

2010-10-22T20:48:00.002+02:00

Detta vin som lanserades 1 oktober på SB har snabbt blivit en favorit i vårt hem. Med en uppställning av 50% grenache, 26% syrah, 20% carignan och 4% mourvédre är det ett riktigt prisvärt vin. Om man nu får säga så utan att sammankopplas med BiB-bedömare av Krontrams klass.

Vinet är som ett veritabelt vuxengodis med en första touch av riktigt bra beaujolais, mängder av katrinplommon och andra (mogna) kompottfrukter, peppartoner, kryddor och en drickbarhet som sträcker sig bortom det vanliga rödtjutet för 67 kronor.

För den ringa penning som vinet kostar hoppas jag att Ni provar och skriver en rad. Om inte annat så är det ett kanonvin att tillsätta till köttfärssåsen. (Aldrig blivit bättre!)

2007 Domaine du Pesquier Gigondas

2010-10-22T19:17:00.004+02:00

Förutom någon skvätt vid enstaka vinprovningar genom Frankrike, där andra Rhone-appellationer och dess viner varit i fokus, har Gigondas aldrig prövats på allvar.

Nu har vinet kommit till SB och Sverige till det facila priset 145 kr och på hemvägen från stad C passerades stad B på väg till Stad A. I Stad B fanns några flaskor av nämnda vin och ett provexemplar inhandlades. Väl hemma besannades förhoppningen om att denna däringa lammsteken som legat till sig i kylskåpet skulle in i ugnen med en rejäl dos vitlök. Till detta råstekta potäter och en rödvinsky. Vad mer kan värma ett hjärta som behöver stöd i tider av politiska förhandlingar om majoriteter och inflytande?

Jovisstja, lilltjejen på 5 år och jag bowlade några serier efter dagis. 175 p för mig och 114 för henne (med staket) inklusive 1 strike. Måste firas med en skvätt Fanta.

Hur var då vinet som enligt Robert Parker ligger på plus 91 p och bör kosta cirka 250 kronor?

Otroligt gott, doften var fantastisk och lovade mer. Kanske var det ett rån att nypa en flaska från hyllan och dricka direkt. Enligt Parker o F&V borde det ligga till sig ett år eller två. Kanske det stämmer. För 145 pix var det enastående men inte fantastiskt, idag.

Doften är överväldigande idag och med en smak full av mineraler, mogna stenfrukter, bär och mosad kompott. Lite animailska toner går att finna och hoppas på inför framtiden. Tanninerna är mjuka och frukt och syra går hand i handske. Alkoholen vittnar om fortsatt utrymme för sparlåga. Sammantaget grymt - för priset!

Hur funkade det då till lammet! Bra, men faktiskt föredrar jag det ensamt, efter maten! Smuttvis!

Köpa mer - absolut! Spara - tveksamt!

La Spinetta - en välkommen överraskning!

2010-10-15T19:17:00.003+02:00

Fredagsmyset var igång, pappas special-spagetti bolognese puttrade, mamman tränade och dottern slötittade på Bolis. Då är det dags att hämta en flaska piemontesiskt guld. Vad ska vi ta idag??

En flaska Giacosa Fratelli Barbaresco Basarin 2004 låg illa till och den fick det bli. Just då kommer den tränande mamman hem och rycker upp en Ca Di Pian Barbera d´Asti 2007 från La Spinetta ur träningsväskan. Barbarescon kunde lugnt återvända till källaren - till pappans stora glädje...

Ca Di Pian var en ny bekantskap. I ärlighetens namn så är La Spinetta också en ny upplevelse. Priserna motiverar inte till spontaninköp - trots att många av er lovordar innehållet i dessa dyra flaskor. Men vinet var perfekt till kvällens köttfärssås med spagetti. Ännu tydligare matchning blev det med rikliga mängder parmesan och godast var det med enbart parmesan.

Så olikt Barbera d´Alba men ändå inte. Billigare B Ásti har en liten svans av sprits eller bett som jag inte kan förlika med. Denna Asti-variant var dock ett exempel på motsatsen. Mer nebbiolo-känsla men med barberans alla beståndsdelar. Djup, kryddig doft med lager på lager av mörka bär och (sten-)frukter. Smaken domineras av mycket mogna körsbär och mörka plommon. En längd som imponerar. Syra och tanniner i fantastisk balans. Många säger matvin men jag tycker att vinet borde funka mycket bra till kontemplation. Inte minst för att få ihop de olika barbera-stilarna.

Ses vi igen. Kanske. Men nästan 200 kr är lite för mycket för denna utdelning. En billigare barolo, barbaresco eller Ch9dP tar detta vin i de flesta uppställningar.

Men om frugan bjussar så....

Barolo-fight -- Paolo Scavino vs. Cascina Cucco 2005.

2010-10-09T20:57:00.001+02:00

Ibland går man loss rejält i vinkällaren. Ikväll var det dags. Den svensk-italienska-chilenska casserole-barolo-brasato-högreven med peperoncino och tomatsås fick nöjet att sköljas ner av rediga doser av Barolo.

Först en 2005 Cascina Cucco Cerrati Vigna Cucco som var enormt på plats med tydliga Serralunga-referenser och bett i syra, tanninnivå och mängder av frukt.

Men då de stora klunkarna aldrig ville ta slut var det dags att dyka vidare i barolis från 2005.

Paolo Scavinos barolo normale från 2005 var snäppet bättre i piemontesisk krydda, tanniner och syra i harmoni och ett om möjligt bättre val idag.

Gott vin ska drickas med andakt och i stora klunkar.

Paolo Scavino Barbera d´Alba 2006

2010-02-13T18:19:00.004+01:00

Visst vill vi alla köra Porsche innerst inne! Och när vi tänker på Porsche så är det modell 911 som gäller. Likadant brukar det vara när vi drömmer om italienska vindistriktet Piemonte. Då är det Barolo eller Barbaresco som gäller. Men för vissa av oss är det en fråga om ekonomiska resurser. Alltså - skillnaden mellan Porsches modell 911 och modell 944.

När det gäller kvällens laga-mat-vin så kan samma princip tillämpas. Detta är Paolo Scavinos modell 944. Deras premium-modeller (Barolo av modell Bric del Fiasc, Carobric mfl) ryms inte riktigt i min vin-ekonomiska ram. Men deras Barbera d´Alba (12 e) klarar gott ramen!

Druvorna till detta vin växer på några mindre (2 ha) vingårdar i Castiglione Falletto och La Morra och den årliga produktionen är 11000 flaskor.

Hur är då vinet? Fruktigt, medelfylligt och med klassisk barbera-karaktär i såväl doft som smak. Ett vin som inte kräver mycket av den som dricker det utan endast vill få oss att känna ett stänk av den pieomontesiska solen och dess inverkan på frukt och människa. Inte ett uns ek har använts vilket ger vinet ett rent och tydligt uttal som verkligen lyfter fram barbera-frukten.
Ibland är det kul att köra Porsche, även om det är en mindre prestigeladdad modell. Men oftast lönar det sig att lägga pengar på en modell som levererar kvalitet utan att snylta på premiummodellernas berömmelse....

2007 Masante Dolcetto Aldo Conterno

2010-01-30T19:55:00.003+01:00

På måndag släpps 2007 Masante Dolcetto Aldo Conterno på Systembolaget. Bor du i en storstad är chansen större än för oss lantisar att komma över ett smakprov. Tur för mig då att jag köpte några stycken i Piemonte i somras. Ikväll tyckte vi att tajmingen var rätt för att testa detta omtalade vin från denna kultförklarade producent.

Druvorna kommer från Monforte D´Alba och har växt i vingårdslägena kring Bussia. Riktigt bra förutsättningar alltså! På plats kostar vinet 12 e och i Sverige är priset 149 kronor. Bra.

Färgen är mörkt purpur, doften består av klassiska, mörka mogna bär, en liten men välartad syra finns där tillsammans med ett rejält knippe kryddor och örter. Fokus ligger på frukten, mycket tack vare kraftig urlakning och bara stål i skapandet av detta fina vin.

Som några blogg-kollegor tidigare nämnt är dolcetto bäst som smuttvin under matlagningen, men ikväll stod den upp väl till en fettucine d´arabbiata!

Häng på låset på måndag så får vi höra vad NI tycker!