Vinum i Europa 3. Vinmakare i Serralunga d` Alba

Det finns olika typer eller sorter av vinfirmor och vinmakare. I Serralunga finns tre extremer av vinfirmor verksamma - storfinansen som driver Fontanafredda, kooperativet under namnet Terre del Barolo och familjeföretagen där PIRA, Massolino och andra finns.

Det finns också skillnader mellan vinmakarna. I Champagne och Bordeaux möts du av affärsmän, i Chateauneuf du Pape är man van vid besökare och vinmakarna reser mycket. Men i Serralunga handlar ALLT om vinet. Ett ypperligt exempel på det är Giampaolo Pira.

Giampaolo Pira och hans bror tog över verksamheten 1990 och började producera vin under egen etikett. De är grannar och jämngamla med bröderna Massolino. Dessutom delar de samma vingårdar vad gäller Vigna Rionda och Margheria. Vid vårt besök frågade jag Pia med hjälp av hans engelsktalande fru om det finns konkurrens eller samarbete mellan dessa båda familjer. Pira svarade diplomatiskt att man samarbetar mycket mellan vinmakare, men inte nödvändigtvis med den som bor närmast. Men det är tydligt att konkurrensen är hård och det är endast i vinerna som resultatet avgörs. Giampaolo berättade att han helst inte reser eller åker på semester. Han trivs bäst i Serralunga - med sina viner. Något som fick frun att sucka.

I Serralunga är det sällan är aldrig som vinmakarna tävlar med fina bilar eller yttre markörer. Här möts du av passionerade vinmakare som sätter innehållet i flaskan främst. Baksidan för oss som vill besöka dem är att de sällan marknadsför sig eller har tid för ett spontanbesök. Vi hade tur denna söndagseftermiddag då vi chansade och knackade på. Vi fick komma in och besöka den nybyggda källaren, diskutera moderna kontra traditionella metoder i källaren där Pira anses tillhöra modernisterna. Även om han inte ville erkänna det själv då han tyckte det var en pseudodiskussion. Däremot deklarerade han en ärlig ståndpunkt vad gäller riservor. "Det är bara ett sätt att tjäna pengar och inget som jag vill förknippas med."

Efter ett besök i källaren och tillfälle att se ut över vinfälten där Pira pekade ut sina fält - Vigna Rionda, Margheria och Marenca - var det dags för provning.

Vi började med Barbera som var proppfull med frukt och stadiga tanniner. Pira anser att barbera är en långlagringsdruva och bäst på sin 5 årsdag. Vi kunde bara nicka och hålla med. Grymt gott men nu var vi sugna på en monsterprovning av nebbiolo.

Langhe nebbiolon är i ensamt majestät en riktigt gott vin som klarar de flesta maträtter. Alla nebbiolons karaktärsdrag finns här och frukten är generös.

2007 Barolo normale (30 e)

Här märks det att vi kliver upp några pinnhål i kvalitet och tanninerna visar ett tydligt ursprung. Här är det Serralungas mineralrika jordar som får genomslag. Vinet är omedelbart med ett härligt grepp runt tunga och gom. Frukten är djup och vinet går att dricka i stora klunkar.

2007 Barolo Margheria (33 e)

Vi trodde inte det gick att toppa föregående vin men nu har vi börjat klättra upp för kvalitetsstegen på allvar. Här kommer en nyanserad elegans och flera lager av violer, rosor och lakrits får samsas med de tilltagande tanninerna. Margheria brukar vara ett riktigt kraftpaket men nollsjuan har en sällan skådad elegans. Det står klart att det är riktigt unga viner som serveras.

2007 Barolo Vigna Rionda (46 e)

Något förvånade att Riondan serverades före Marencan lyfte vi glasen till näsan och konstaterar: Detta är ett stort vin! Här finns allt i perfekt harmoni. Visst är vinet alldeles för ungt men en strålande insats är det redan nu. Tanninerna vägrar att släppa greppet om hela munnen och dofter och smaker virvlar runt. Så elegant parfymerat och silkigt. Ytterligare ett snäpp upp och Giampaolo bara ler när vi alla fyra sitter med varsitt glas och bara njuter.

2007 Barolo Marenca (36 e)

Här kom provningens överraskning och vi var alla eniga om att detta vin kommer att låta höra av sig i framtiden. Ett kraftigare vin har jag sällan smakat. Ett överflöd av frukt och tanniner. Vildsvin var min första tanke som matkombination. Eller helt enkelt till meditation över terriorens inverkan. Pira är ensam om att producera en barolo från enbart Marenca men delar vingård med Gaja. Bröderna Massolino har Parafada som sin egen och detta är Piras egna. Konkurrens är återigen tydlig mellan grannarna.

Från lägenhetens balkong är utsikten över Lazzarito enastående. Här kommer druvorna till berömda viner från bland andra Fontanafredda, Vietti och Germano Ettore. Men också Guido Porro gör fantastiska viner härifrån. Det är deras cantina som ligger där mitt i. Vi gick bort till Serralungas cantina comunale/enotek och bad dem ringa till Porro och kolla om det gick bra att komma över på en provning. Efter 5 minuter satt vi i provningsrummet med ett glas Paesan framför oss som uppvärmning. Men min fabless för cuveer härifrån är minimal så vi styrde snabbt över provningen till nebbiolo.

Lazzarito där Porros barolo kommer ifrån är en ganska stor vingård som är uppdelad i flera delar med många olika ägare. I dess fortsättning hittar vi tidigare nämnda Parafada och tillsammans bildar de enastående amfieteatrar där makalösa viner kan växa. Guido Porro gör 2 olika barolo från Lazzarito - Lazzairasco som växer längre ner och skyddas från vinden och Santa Caterina som växer i anslutning till huset.

Även här fick vi prova årgång 2007, dock inte Langhe nebbiolo då den var slutsåld.

2007 Barolo Santa Caterina (15 e)

Ett elegant och lite feminint vin, utan att för den skull aspirera på barbaresco-titeln. Tanninerna är rundare och frukten är härlig. I munnen är vinet ganska mjukt och här behövs inte de grövsta maträtterna för att skapa harmoni. Lagerblad, kryddor, örter och en ton av lakrits finns också.

2007 Barolo Lazzairasco (15 e)

Här finns det mer kraft och tanninerna är "more manly" som frun i huset beskrev det. Frukten framträder mer än kryddorna och smaken sitter i länge. Det här vinet skulle jag verkligen vilja prova till söndagssteken eller varför inte till kantareller.

Guido Porro var ett trevligt besök med ärliga och goda viner till riktigt bra priser. Nytt exportland är Japan och bäva månde vi vad det kommer göra med priset i framtiden.

När man kommer till Serralunga med bil kommer man fram till ett litet torg med några parkeringsplatser på höger sida utanför Massolinos lokaler. Till vänster ligger en bar och ett hotell. Från och med förra året finns där också en vinbutik. Alltihop drivs av familjen Anselma.

Den ene brodern med familj driver hotell Italia och bar Ravenin. Den andre brodern gör vinerna. Enligt hans fru som öppnat vinbutiken skulle vinmakare Anselma helst göra vinerna till enbart hotellet. Så hade det startat och så borde det vara nu också. Men den något påstridiga frun hade insisterat på att byta användningsområde för hotellets garage och istället inbjuda till vinprovning och försäljning.

Anselma gör förutom dolcetto, barbera också 2 barolo från "hyfsade" vingårdar. Collaretto som de delar med Massolino liksom Vigna Rionda som de också delar med Massolino och Pira. Den största skillnaden är att Anselma är en uttalad traditionalist.

Collaretto (18 e) är ett genuint exempel på klassisk barolo med rättfram frukt och mjuka tanniner. Här kan det och ska det drickas i stora munnar utan större eftertänksamhet. Det är ett riktigt gott vin som jag är övertygad om kan ge stora upplevelser med rätt temperatur, glas och mat.

2003 & 2004 Barolo Vigna Rionda (25 e)

Häftigt att jämföra med Pira och Massolinos versioner av Vigna Rionda. Här finns inga nya och mindre fat. Här har vinet fått ligga till sig rejält innan det hamnat på flaska.

Kraftigt, tanninrikt och med mängder av frukt och kryddor som kräver ytterligare tid innan det visar upp hela sin potential.

Årgångsvariationen är inte överdrivet stor även om 2003 är något mer lättillgänglig idag. Båda vinerna är underbara att sitta och smutta på. Kanske också för att fundera på i vilken riktning som vinmakandet kommer ta i Serralunga i framtiden!