Barolos underdogs

De tre senaste åren har vi besökt Langhe/Piemonte och de två senaste har vi bott mitt i Serralunga. När man får chansen att komma så nära de människor som bor och lever där som vi har uppstår kärlek. Och då inte bara till människorna eller vinet de producerar. Kärlek till den tradition och stolthet de känner trots att många inte kan tjäna stora pengar på sina viner. Lika stolta är de över att några lyckas, som tex bröderna Massolino.

Vår dotter springer vant in i grannhusen och leker med barnen som finns på gatan och ett av barnen är Sergio Giudice´s sonson.

Sergio Giudice är född 1933 och uppvuxen i huset där hans familj bor och där hans vin görs. När vi kommer till Serralunga är det hit vi går efter att ha packat upp. Vi knackar på och hans fru Bruna kikar ut. Den lilla "butiken/vinprovningsrummet" öppnas för oss och vi köper ett tvärsnitt av hans produktion för våra måltider.

Produktionen består av Dolcetto d´Alba, Dolcetto´d´Alba Ruja (vingården), Barbera d´Alba, Nebbiolo d´Alba och Barolo. Nebbiolon säljs alltid med förmaning att spara till jul/nyår.

Till dessa fantastiska möten serveras korvar gjorda av Bruna, ostar från släkten i Sinio och en kärlek och stolthet till sina viner som ger vinupplevelsen en extra dimension.

När resan vidare närmar sig är det åter dags för besök hos Sergio och Bruna. Denna gång för lite mer djuplodande provning. Provningen inleds med dolcettos, barberan och ett konstaterande att nebbiolon från ´07 är bra trots sin oerhörda ungdom. Endast en liten del av nebbiolo-produktionen är tappad på flaska. Merparten finns på stålfat i källaren och väntar på OK från myndigheterna för att få tappas på flaska.

Sergio nickar bestämt på glaset i min hand som nyss avsmakat barolon från 03 och vi konstaterar samfällt att den trots ett svagt år hämtat sig. Förra året såldes knappt några ´03or, då var det ´04 som gällde. I år kommer kunderna tillbaka och vill ha ´03. Samma pris 15 euro men med ytterligare ett år på nacken. Skillnaden är tydlig och till klar fördel för vinet.

Väl i källaren och en stolt uppvisning av den nya tillbyggnaden som pågick när vi var här förra året och de nya ståltankar och andra maskiner som införskaffats är det så dags för fatproven.

Efter en lång utläggning (på italienska) om krångel med (vin)myndigheterna, är det så dags. Den återstående batchen av nebbiolo 07 provas och skillnaden är påtaglig. Tillräckligt påtaglig för att fundera på om detta är förklaringen till skillnaderna inom samma år vad gäller Pio Cesares Langhe Nebbiolo och andra piemontesare på SB.

Därefter var det dags för avdelningen: Barolo i vardande. ´07 var så ung att det går snarast påminner om nebbiolo-juice. Oklar, hög syra, men nebbiolo i mängder. Det kommer bli kul att följa.

Inledningen och anledningen till denna fatprovsprovningen började med att jag undrade över "bemärkelsdagsviner" och barolons hållbarhet för detta. Sergio förklarade att sonsonen nyss konfirmerats (sker i 10-årsåldern i Italien) och att alla viner från dolcetto till barolo varit från födelseåret. Trots enstaka flaskor hade vinerna levererat till allas förnöjelse.

Min undran var då om vi kunde göra en liknande överenskommelse som jag sedan tidigare har med Massolino. Buteljera på 5-liters flaskor och spara på plats av årgång 2005. Min dotters födelseår.

För att försäkra mig om att ´05 är ett bra år "krävde" jag ett fatprov. En mycket stolt Sergio Giudice accepterade och nu stod vi till slut framför fatet med ´05an.

Trots att jag delar vin(blogg)världens fascination för den exceptionella ´04an så måste jag tillstå att, liksom hos Massolino som redan släppt sina ´05or, årgången kommer bli något alldeles extra. Eller som producenterna själva säger "det är så här en barolo SKA se ut, dofta och smaka. Tidigare årgångar under 2000-talet har varit extrema, åt alla håll".

Jag kan bara hålla med.

Alba, min älskade dotter. Oroa dig inte för vinet till ditt bröllop om 20-25 år.

"Daddy got you covered"