2001 Regio Montepulciano D´Abruzzo

Mycket prat om detta vin nu då det finns i 2002 års tappning på beställningsortimentet, om man beställer 12 flaskor. Enosvezia har väl tröttnat på att ligga på detta fina vin. Men nu till föregångaren - 2001.

Vinintresserad eller tokig av vin?

Jag måste komma med en bekännelse, kanske släpper tankarna lite om jag får skriva av mig.

Vin i alla dess former finns hos mig hela tiden. Och då är det inte i första hand suget eller viljan att dricka eller ens prova. Det är fenomenet som inte kan släppa mina tankar.

I intresset eller tokerierna ligger en kunskapstörst att veta mer, alltså läsa. Oavsett om det är i böcker eller på internet så nog f-n så finns det alltid något mer att leta efter eller ta reda på eller räta ut från en annan tanketråd.

Det handlar om samlandet. Att likt ett barn inför julafton fylla i listor, göra prioriteringar, följa nysläpp, nya årgångar, planera semesterinköpen och fundera över nästa bordeaux-släpp. Det tar aldrig slut och man vill bara ha mer. Hur funkar sånt?

Resandet. Vi har besökt flera områden i Europa och fler är inplanerade. Vilken mängd av information, planering och prioritering ligger det inte i detta. Risken finns tyvärr att det blir en jakt på de där upplevelserna och inte lika mycket njutning i nuet. Botemedlet som vi börjar komma underfund med är så enkelt som mer tid. Men tid är pengar..

Bloggarna. Att dagligen följa en handfull bloggar och genom dessa få uppleva, samla kunskap och upplevelser är oerhört berikande. Men självförtroendet kan svikta när man inte hittar de där nyanserna eller tonerna i det upphaussade vinet som "alla" just nu provar. Eller för att inte tala om de bloggarbröder (för det är mest män) som en onsdag öppnar upp viner för 1500 kronor och tar en knäckemacka med en bit salt ost till. Då är man inte kung i baren med sin Ramos för 69 kronor och fläskkotletter och potäter.

Vin/matkombinationer - med en fru som är kock så är det klart att detta område utforskas ofta och intensivt. Men det är inte lika lätt att komma med en specifik matbeställning för att matcha det vin man går och håller på om frun/kocken just kommit från jobbet och tagit sin sista beställning för denna veckan. Eller att leta le puy-linser i en stad som inte ens kan stava till de samma.

Vinprovning då. Sjukt kul och lärorikt, eller? Visst kan det vara det, men om du i den lilla staden vägrar att bli en i munskänkarnas 55+ gäng för inbördes beundran så har du ingenstans att ta vägen. Inte ens Systembolaget har tillräckligt underlag för att hålla provningar på orten.

Frugan då, visst, men det är inte lätt som ni förstår av ovanstående beskrivning att hålla jämna steg eller känna samma entusiasm över fenomenet vin som någon som för länge sedan passerat intressestadiet och är på väg in i nästa stadium.

Finns det då inget som är kul med vin?

Självklart och det som jag nu beskrivit är det som är kul. Det är det som gör att man fortsätter, samlar, provar, läser, äter och reser. Men främst är det som vissa bloggare beskrivit som x-faktorn, helheten. Att på plats i Moseldalen eller på en slingrande väg under en lund i Piemonte få njuta av den lokala maten med det lokala vinet. Att få vara en del av en gemenskap som trots att vi inte är med i "klubben", utan träffas första vardagen varje månad under en grön skylt, delar denna borderlineproblematik.

Och att när det doftar och smakar fantastiskt får dig att minnas det hela livet.

Om det är att vara tokig - charge me!

Vergelegen Mill Race 2006

Middagen som bestod av en oerhört väl chilikryddad spagetti med blåmusslor var avklarad. Till detta en soave och ett frankenvin. Gott men tillräckligt kommenterade på andra bloggar.

Dock så blev morgondagens tilltänkta lammvin kvällens höjdare!

En sydafrikan för 109 kronor som, med hälften cabernet sauvignon, en tredjedel merlot och skvättar av cabernet franc och malbec, verkligen fick igång oss.

Mixen av björnbär, svarta vinbär, vanilj, örter (varma örter, finns det?) och lagerblad var oemotståndlig. En "varm" bordeaux, klart Nya världen, men med finess.

Till vår förvåning höll det 15 procent, vilket i vårt tycke och smak är för mycket, men vinet klarade integreringen väl i både doft och smak.

Tyvärr kommer vi inte få testa om den skulle passat till lammkotletterna men vi tror den skulle passat. Vi skulle också kunna tänka oss en lasagne med svamp, gärna kantareller eller en entrecote. Mmm.. kanske man skulle inhandla ett par flaskor till.

Vi längtar till....

Castiglione Falletto - det räckte med ett besök så var vi fast.

Nu ska vi dit igen. Vi - det är undertecknad med fru och snart treårig dotter. Lämpligt döpt efter huvudorten i detta mecka av vin, mat och upplevelser.

Fick frågan om varför just Castiglione Falletto. Vet inte faktiskt, kunde ju blivit vilken som helst av alla små vinkommuner. Troligen så enkelt att det var där vi hittade boende. Eller.

Var det så att karaktären på Castigliones F:s barolo var det som fick oss att hitta dit. En mix eller gyllene medelväg av La Morras och Barolos elegans med Serralungas kraft och tanninrikhet. Visst är det en mycket mer "vinkorrekt" beskrivning.

Men tyvärr inte sann. Sanningen är den att vi åkte för vinets skull men första gången vi doftade, smakade och upplevde barolons förtrollade kraft var på plats i Barolo. Djupt under slottets salar och torn i enotecan tog vi våra första stapplande barolosteg och vilken smäll.

En urkraft av tanniner, tjära och nebbiolons alla egenskaper mötte oss i de tre uppdukade glasen. Halsen snörptes igen och vi visste inte riktigt hur vi skulle tolka alla dessa intryck.

Var det detta vi kommit för? eller Det var detta vi kommit för!

Efter flera dagar av doftande, smakande och ändlösa vin/mat-kombinationer började intrycken falla på plats. Vi hade kommit rätt, men inte bara för barolons skull.

För att hålla den vinröda tråden så gällde det också barberan och dolcetton, för att inte glömma moscato d´Asti. Vilket elexir en varm kväll ute på balkongen när Alba somnat eller nyss hemkomna efter en dag med vingårdsbesök och tryckande sommarvärme. Vilka minnen!
Ett annat minne som återkommer ofta till mig är efter en mastodontprovning som började med tre årgångar dolcetto, följdes av barbera med och utan fat, fortsatte med nebbiolo d`Alba för att avslutas med husets stolthet - Barolo. Allt ackompanjerat av gårdens egna korvar och underbar ost som båda ogenerat försvann under den sena eftermiddagen.

Då kommer fadern i huset in och ser till sin, inte vår, förskräckelse att min fru dricker enbart rött vin. Inte det att han var fördomsfull, utan snarare vis av erfarenhet. Kvinnorna i Piemonte är inte mycket för att pimpla kraftiga viner, och särskilt inte utan rätt mognad och tillhörande mat.

Han skickar ut vår ledsagare genom vinprovningen, sin svärdotter, att hämta något ur kylskåpet. Och in kommer en nästan frostig flaska moscato d´Asti. Efter bara en klunk stod det helt klart att dessa droppar för alltid kommer att finnas i min doft- och smakbank.

Vi återkom som ni kanske förstår många gånger till våra vänner på den gården. Och vi kommer göra det igen - sommaren 2008...

Oops, nu är vi igång!

Efter att flera gånger varit på väg, så har det nu äntligen blivit av - spännande!

Vart ska vi börja och hur ska det sluta?