2004 Parusso Barolo

För de av oss som läst Romancing the Vine: Life, Love ond Transformation in the Vineyards of Barolo av Alan Tardi, minns att han jobbade på Cantina Armand Parusso. När jag förra året låg i den 35 gradiga piemontesiska värmen och läste om boken väcktes lusten för ett spontanbesök och diger provning av dessa eleganta viner. För att ytterligare söka kopplingar till den svenska vinbloggosfären så kan sägas med tanke på märkesåret 1971 att det var första året som Parusso buteljerades under egen etikett.

Marco Parusso som tog över efter sin far är vinmakare och siktar just på elegans i sina viner och mycket intryck kommer från hans favoriter i Bourgogne. Druvorna får ligga till sig 2-3 dagar i lugn och ro och lagom kallt för att återhämta sig från skördechocken, enligt Marco. Jäsning sker vid lägre temperatur än vad som är brukligt i Barolo för att bevara fruktens friskhet. 50 procent ny ek används till standard-barolon.

Parussos Barolo 2004 är ett medelmörkt och medelfylligt vin. I doften samsas söta, röda bär med mörka körsbär och vanilj och en aning cocos. Smaken uppvisar mogna, finkorninga tanniner i ett elegant och smekande vin utan tydliga sömmar. Avslutningen är lång och smekande. Den fina nebbiolofrukten får munnen att dra ihop sig i ett fånigt förnöjt leende som varar länge.

Fantastiskt vin för den här nivån (30e) och RP och WS ligger mellan 89-91p av detta vin som görs i knappa 20000 flaskor och som säkert tål att lagras till runt år 2015.

Château Haut-Canteloup 2006

Visserligen är det premiär för årets Beaujolais Villages Nouveau av årgång 2009. Och de flaskorna är inhandlade men vi avvaktar några veckor så att vinet får lugna ner sig lite. Inte så mycket för den stora njutningen, mer för att de få vintraditioner som upprätthålls bör anammas. Men ikväll är fredagsmys med tacos utbytt mot en önskan från barnen om potatisgratäng. Och då får man passa på. In i ugnen åker stora köttstycken tillsammans med potatisgratäng och till detta krävs ett fredagsmysvinfrånbordeaux. Men inte det allra dyraste utan vi testar en relativ nyhet för dryga hundralappen - Château Haut-Canteloup 2006.

Chateau Haut-Canteloupär beläget i norra Médoc, nära den lilla staden/byn St-Christoly-Médoc.Grannarna är Potensac och vinbloggSverigekända La Tour de ByLa Tour. Totalt 48 hektar. Vinstockarna har en medelålder på 40 år och Merlot dominerar i denna cuveé, med stöttning av Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. (Felaktig uppgift - se kommentar)

Färg, doft och smak tillhör den mörkare skalan , dov doft av örter, plommon, röda bär och lite stall. Lite tobak tillkommer. Smak av kaffe med mjuka tanniner, len och inbjudande, solmogen frukt. Lite enkel i stilen kanske. Bra frukt men kanske lite lite syrlighet. Fin, len och ett ok avslut med en lätt beskhet. Beskrivs som outvecklat av Systembolaget. Men funkar helt OK ikväll.

Alain Graillot Crozes-Hermitage 2007

De första flaskorna har kommit och det är en skön känsla att lyckas komma över godbitarna. Tredje gången gillt för denne landsortboende och den väl tilltagna allokeringen hjälper till.

Vinet har en underbar färg när den öppnades och avsmakades under torsdagskvällen. Doften är otroligt stringent och visar en crozes-klass för sig själv. Kryddor, frukt, bär och alkohol i härlig harmoni. Purung syrah stiger ur glaset. Min bättre hälft kräver att vinet serveras till mat. Troligtvis på grund av den höga syran som är så typisk. Själv är jag förlorad i nyanserna som enbart kan komma från denna del av Rhone. Vilka är kryddorna? Känner du den och den frukten? Vin för meditativa stunder?

Vi låter vinet "götta till sig" ett dygn innan det är dags att kolla om det klarar lagring. Doften visar på en än mer utvecklad palett av kryddor. Syran är helt borta och frukten har tagit kommandot.

Vinet testas till spareribs med provencale-kryddor och visst är det gudomligt. Vi låter kvarvarande flaskor ligga kvar i källaren och hoppas att tjejerna på SB kommer över ytterligare ett par i olika pseudonymer.

Frågan som ligger kvar i luften är - Ska syran försvinna i ett moget Crozes?

Chateau Chasse-Spleen 2006

Sedan många år är denna spleen-jagare (som Artberg säger) mitt favoritvin från Bordeaux. Oklart varför men känslan av ett underdog-vin som kämpar, sliter och vill, men inte får det erkännande vinet borde få finns där.

En känsla många av oss i yngre medelåldern kan känna igen sig i och uppleva i förhållande till äldre, men inte alltid mer kompetenta, kollegor och konkurrenter.

Torsdagen den 15 oktober var det dags för årets sista "primör-beställnings-släpp". Den väl tilltagna tilldelningen (960 fl.) gjorde mig ganska säker på en andel och mycket riktigt. En vecka senare plingade mobiltelefonen till och ikväll är det dags att prova.

Färgen är vackert varm och ur glaset står en formidabel kvast av svarta vinbär. Första tanken går till chilensk Cabernet S. av bättre slag. Detta trots druvblandningens fördelning mellan 55% Cabernet S., 40 % Merlot och 5 % Petit Verdot. Ganska snart kommer klassiska bordeauxdofter och kännetecken. Dessutom rått kött, kryddor av julkaka med nötter och torkade frukter. Eleganta smaker av röda frukter backas upp av en stabil tanninpelare som till en början nästan bedövar gommen. De olika druvornas karaktär studsar runt i ett virrvarr mellan svarta vinbär, plommon, biggaråer, läder och kryddor.

Årgången eller snarare skörden präglades av varma dagar och kyligare nätter vilken känns främst i den fascinerande doften. Vinet är fantastiskt idag men det lossnar inte riktigt med luftning. Vad kommer hända? Min gissning är att vinet har många år framför sig. Nästa provning 2012? Målgång 2015? Eller klarar vinet 20 års lagring som Chateau Chasse-Spleens hemsida påstår?

Fontanafredda Barolo Serralunga 2001

Veckan är till ända. Första lediga kvällen. Möte igen imorgon. Familjen är nyss hemkomna från Badet. Min granne VDn vill dricka öl och frugan lagar pasta ragu med trattisar. Själv är jag nyfiken på Fontanafreddas bybarolo Serralunga från 2001.

Barolo Serralunga 2001 har en ren och vacker färg med mängder av tårar utmed glaset kanter. Doften är spot-on. Kaffe, rostning, tjära, lösningsmedel och en doft färsk basilika. Allteftersom dyker ett tydligt stråk av mentol upp, dessutom charkuterier av finaste slag. Ooh- vilken smak! Mjukt med tillbakadragna, uttorkande tanniner. Ren och klar frukt. Men i munnen finns också en stor del högre syror, vilket inte riktigt är min grej. Vinet är kraftfult, muskulärt och garciöst på en gång. Kräver/klarar fortsatt lagring??

Sammantaget verkar det som om vinet börjar mogna. Kräver det eller klarar det fortsatt lagring? Har det mer att visa upp. Ikväll känner jag mig osäker. Något saknas. Vill gärna att smaken ska fortsätta men den klingar av istället. Doften är bättre än smaken. Maten är bättre än vinet.

Azelia Bricco dell´Oriolo 2007

Vi verkar vara många i vinbloggvärlden som tar hjälp av Italien när höstrusket sveper över oss.

Ikväll var det dottern och jag som stod för matlagningen. En händelse att fira bara det. Då blev det Pasta del forno con pomodori e mozzarella. Vad passar bättre till det än ett gott italienskt vin. Kanske en chianti vore bäst, men valet föll på Azelias Dolcetto d´Alba Bricco dell´Oriolo från 2007. Inköpt på plats och säker leverans vid varje tillfälle. 18000 flaskor görs av detta stållagrade vin. Till och med Galloni ger vinet poäng i trakten 87-88.

Azelia är en av mina favoriter i Piemonte. Luigi Scavino, som är en ganska tvär man, gör ett flertal fantastiska viner utifrån sin vingård i Castiglione Falletto. Förutom ett antal magiska barolos gör han även en underbar barbera - Vigneto Punta. Den lovar jag att återkomma till. Speciellt som jag hittade en i källaren bortglömd ´04 i går.

Kvällens vin är generöst i sin frukt. Toner av mint och sötlakrits finns där. Vinner på att luftas. Fler nyanser kommer till. Öppnar sig mer och låter frukten breda ut sig. Aningen parfymerat.

Vi konstaterar att matlagningen lyckades och att Italien jagade bort ytterligare en höstruskig kväll.

Cuvée du Vatican x 2

Fler än jag har fastnat för Bristlys erbjudande om en låda med Cuvée du Vatican Cotes du Rhone Villages 2007. Nu var lådan sent omsider hembärgad och stor var lusten att pröva de omdömen som uttalats om vinet.

Vinets kärna var klarrött med en något glesare kant. Första sniffen förde oss omedelbart tillbaka till Frankrike och en kväll i Tournon-sur-Rhône. Rökt kött,lakritstoner, en bombmatta av kirsch och integrerade fat/ek. Smaken är verkligen godiskompott av mogna, mosade mörka stenfrukter och bär. Vilket vin!

Trots de 14,5 procenten så var suget alldeles för stort på mer. Vad är då bättre än att kunna fortsätta sortimentsprovningen hemma med en Cuvée du Vatican Chateauneuf-du-Pape från samma år 2007?

Färgen är djupare och kanten tätare. Mer fat, en dammig väg bidrar med doftintryck eller är det en hyvlad planka av okänt träslag? Bärkompotten återkommer. Men med mer av allt än i firmans CdR. Framförallt mer fat/ek/tanniner. Frukten är tätare, övermogna hallon och blåbär bidrar i all sin prakt. Ett sting av de 15 procenten alkohol känns men stör mig inte. Dock betydligt tydligare än i CdR, trots endast 0.5 procents skillnad.

Idag föredrar jag Vaticanens CdR-V. Men familjens standard-Chateauneuf-du-Pape kommer dra det längsta strået. Här finns tillräckligt med högoktaniga delar för att bli ett riktigt bra paket om ett par år. Vore kul att ställa denna ChdPape mot Reserve Sixtine?